Då var den första veckan i "fas två" genomförd. Parallellt med alla de vanliga göromålen med rättningar av prov och hostiga barn har det uppenbarligen snurrat på bra med boken. Förlaget hörde av sig i torsdags med besked om att två tredjedelar av första tryckningen redan sålts. Vet inte vad dagsnoteringen är, men jag hoppas att tryckeriet hinner med så att ingen behöver slipper bli utan.
Det har varit en del blogginlägg och tidningsinslag kring boken, men ingen regelrätt recension än så länge. Ska bli intressant att se reaktionerna när de kommer. Eller förresten - en recension har jag fått. I går lördag var jag och frun på en föreläsningsdag om familjer och barn och jag skulle få berätta lite under fikat. Jag hade just rest mig upp och skulle säga något om boken, men avbröts omedelbart av en bebis som räckte ut tungan och gav ifrån sig ett högljutt "pppprrrrrruuuttttttttttttttt". Jag tolkar hennes bedömning som: rena bajset alltså. Hoppas reaktionerna blir något mer positiva framöver :-)
Har ännu inte sett SVT:s rundabordssamtal med bl.a. Christer Sturmark och Linda Bergling, ska se den på webben sedan. Men de reaktioner jag har hört sade att de till stor del talade förbi varandra. Där Christer förutsatte att Gud inte fanns såg Linda det som helt självklart att Gud faktiskt existerade. Och där kan gapet bli så stort att det är svårt att överbrygga även om jag faktiskt tror att Linda Bergling hade helt rätt i sin övertygelse. Jag väntar med spänning på Sturmarks och Humanisternas svar på min och Stefan Gustavssons debattartikel om vad som liger till grund för deras ateistiska grundsyn. Hoppas att vi kan hitta en kontaktpunkt i en fortsatt diskussion framöver...
Under tiden ska jag sätta mig in i Peter Englunds "Stridens skönhet och sorg" en samling essäer kring det första världskriget. Inte minst mot bakgrund av Svenska Journalens alldeles lysande intervjuartikel om akademiledamotens tidigare okända men synnerligen tydligt formulerade kristna tro. Det var helt fascinerande att få läsa om hur denne kallhamrade historiker som jag tidigare läst och uppskattat så mycket beskriver hur både hans hjärta och hans hjärna har kunnat omfamna den kristna tron. Se upp Sturmark - det blir allt svårare att avfärda alla kristna som knäppgökar. Och vi blir bara fler och fler!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar