Jag hade förmånen att föreläsa och predika utifrån boken på Alliansmissionens teologiska utbildning Korteboskolan idag. Det blev många både positiva och intressanta reaktioner. Och nu är min bokkartong snart tömd igen.
En sak jag ville poängtera idag var kopplingen mellan hjärna och hjärta. För hos många gudsförnekare verkar det precis som om kopplingen mellan hjärnan och hjärtat vore bortkopplad. Man säger att man inte tror på Gud, men längtan efter något större finns hela tiden där någonstans bakom fasaderna. För oss kristna gäller det att försöka hitta vägen förbi fasaderna och in i människornas hjärta.
Nästan som alltid när jag läser om den förlorade sonen som till slut vänder hemåt och möts av sin faders kärleksfulla famn blev jag lite känslosam under gudstjänsten idag. Men, som en sade efteråt: Fortsätt att vara personlig och visa känslor. Det är det som når fram till människor.
Och jag tror det är sant. Vi kanske kan vinna en debatt, men ändå förlora en människa. Att nå både hjärnan och hjärtat - det är den stora utmaningen.
Titta på Sturmark och Dahlgren i TV8 imorgon, ni som har kanalen. Men lägg ingen möda på att lämna några frågor eller kritiska synpunkter på teveprogrammets blogg. Min kommentar blev iallfall bortredigerad. Mystisk inställning, men i och för sig logisk utifrån Eva Dahlgrens ståndpunkt att hon inte vill tro på Gud. Om man vill undvika svaren är det kanske smartast att se till att ingen får ställa några frågor överhuvudtaget.
"Man säger att man inte tror på Gud, men längtan efter något större finns hela tiden där någonstans bakom fasaderna."
SvaraRaderaVad vill du säga med denna mening?
Jag ser ingen motsägelse i citatet. Ett annat exempel:
Pelle säger att han inte tror att han kommer att klart matteprovet, men längtan efter att ha bäst mattematikkunskaper i klassen finns där någonstans bortom fasaden.
Är kopplingen mellan Pelles hjärna och hjärta bortkopplad?