I skrivande stund är det ganska exakt tio dagar kvar till den stora Jesusmanifestationen i Stockholm. Jag hade förmånen att spegla arrangemanget i tidningen Dagen under en dag som lös av solsken och fantastiskt engagemang, inte minst från de invandrarkyrkor som ledde tåget från Södermalm där jag var. Det var inte utan att några tårar föll nerför kinden i åsynen och -hörandet av den väldiga skaran som lovsjöng världens Herre och Frälsare mitt i en supersekulariserad huvudstad. Och nu är det alltså strax dags igen. Hoppas att ännu fler än i fjol väljer att komma med. Det blir en upplevelse för livet - i all möjliga bemärkelser!
Apropå Jesus kom det att handla väldigt mycket om honom också när jag satt i Ulf Ekmans intervjustol i förra veckan. Vi hann inte med mer än hälften av det jag hade tänkt få med i samtalet, men det gjorde inget. Ulf är onekligen en skicklig samtalsledare, han hade förberett sig väl trots att vi inte träffats mer än högst flyktigt tidigare, och han behövde inte titta i sina anteckningar en enda gång. Det blev en varm ton och ett fokus på det väsentliga i tron, samt om hur Gud och Jesus utgör sådana stötestenar i 2000-talets samhälle att det kan vara svårt att nå fram till människor oavsett hur starka argument man kan tänkas ha för sin sak.
Jesusmanifestationen kan dock bli ett riktigt fint sätt att visa på hur den kristna tron talar till både våra hjärnor och våra hjärtan. Väl mött på gator, torg och Kungsträdgård!
PS: Jo, jag körde kavaj men inte slips i intervjustolen. Ulf körde mörk polo. Vi får se hur det matchar i rutan... Sändningsdatum kommer senare. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar