tisdag 15 september 2009

Ecce homo - se människan

Händelserik dag idag. Först besök på Universitetssjukhuset i Linköping och lättande medicinskt besked för en i familjen. Tog sedan en promenad genom den vackra stadskärnan som alltid fyller en med sådan harmoni och tänkte mig upp till biblioteket en stund för att sedan avsluta med en stund i domkyrkan.

Men halv två fick kyrkklockorna och de tillströmmande prästskjortorna mig att tänka om. Vad var nu på gång? Jag tog mig in i kyrkan och fick bevista invigningen av fotografen Ivar Sviestins utställning om sitt Global Photo Project. Naturliga, osminkade bilder på ansikten från hela världen. Från små, oförstörda barn till vuxna, mogna, sårade och fårade människor. Från födelse till livets slut. Hur långa serierna blir avgörs av hur lång medellivslängden är i det aktuella landet. Ett fascinerande projekt.

Skribenten i mig vaknade snabbt till liv när jag insåg vad det handlade om, reportage kommer i Dagen om några veckor.

Vi åkte sedan vidare till Mammons tempel utanför stadskärnan. Mina ögon fastnade där speciellt på en reklambild med ett budskap som motsade det som visades i domkyrkan. Affischen bjöd in till covershowen Killer Queen som snart anländer till Linköping och ett antal ytterligare ett antal svenska städer. På bilden stirrar en nästan kusligt porträttlik Freddie Mercury-kopia på mig. Trots att det snart är 20 år sedan sångaren avled ska han nu åter uppträda för oss - än en gång i sin krafts och glans dagar.


När bandet Queen själva spelar nuförtiden har de valt att ersätta Mercury med en sångare som är extremt olik Mercury. Allt annat hade känts fel. Men Killer Queen-showen gör ett annat vägval. Här finns inte döden, inte åldrandet längre.

Kan man tänka sig att de spelar låten "Who wants to live forever?" Med textraden "This world has only one sweet moment set aside for us". Illusionen kan frysa det ögonblicket och låta det repeteras hur länge som helst. The show must go on - go on - go on - go on...

Men Freddie Mercury finns inte bland oss längre. Han blev äldre, insjuknade och dog. Även människorna i Svienstins fotoutställning åldras, förändras och dör. Precis som vi alla gör.
Om det finns en Gud, finns det hopp för oss även i en sådan värld. För det är bättre att leva i en verklig värld med hopp än i en hopplös värld fylld av illusioner.

4 kommentarer:

  1. Blir nyfiken på att läsa artikeln som skall komma i Dagen.

    SvaraRadera
  2. Två ting, nej tre ting.....

    - Skönt med positiva familjebesked.
    - Klickade upp Ivar Sviestins bilder, mycket närhet och närvaro i bilderna - bra att kyrkan öppnar upp (även) för fotografier över s.k. "vanliga människors" liv och leverne. Ecce Homo rubriker för oftast tankarna i en viss riktning, därför är Din rubrik Ecce Homo lite "provocerande" fast på ett annat sätt. Den styr i rätt riktning, dit den hör hemma, (Pontus Pilatus uttryck eller tilltal om Jesus)
    - Lämnade nyligen åter Paul Stratherns bok "Nietzsche på nittio minuter" (Symposion 2001). Varför springa maraton när det går att springa en tre kilometers runda ......jag försöker bl.a. ta´reda på vad kar´n menade med sin religionskritik.

    SvaraRadera
  3. BoP: Jodå, Nietzsche är lika intressant som han är svårstavad. Efter besöket i domkyrkan besökte jag antikvariatet tvärs över gatan och stod och bläddrade en stund i en engelsk upplaga av den mustaschprydde filosofens samlade verk. Men valde till slut att avstå, bättre att ha mer på svenska tänkte jag. Han skrev ju ändå på tyska, inte engelska.
    Kom du fram till vad han menade med sin religionskritik?

    SvaraRadera
  4. Per1
    Bokmässan, det närmaste jag kommit denna händelse, även iår, är mässtidningen (lånad av en som faktiskt är på plats)
    Nietzsche, Octavio Paz har skrivit i "Lerans barn" citat " Guds död är ett romantiskt tema. Det är därtill ett religiöst men näppeligen ett filosofiskt tema. vad förnuftet anbelangar existerar Gud eller så existerar han inte. I det förra fallet kan han omöjligen dö, i det senare - ja, hur ska någon kunna dö som aldrig funnits till?" (sid 64) dessutom får jag lära av den sympatiske Paz följande "Så vitt jag förstår framträder temat Guds död, med denna religiöst/irreligiösa innebörd, för första gången hos Jean Paul Richter (1763-1825 min anm.) I den här stora föregångarens författarskap flyter alla de tendenser och strömningar samman, som senare ska bryta fram i 1800- och 1900-talens poesi och romankonst: drömmerierna, humorn, ångesten.........i förening med den filosofiska spekulationen"
    Intressant, den unge Friedrich som hade prästbanan utstakad för sig, måste i allt sitt läsande på något sätt inspirerats och tappat "tråden".
    Får väl e-posta mina egna slutsatser i vad F. N. religionskritik gick ut på.
    (OBS, Hot stoff !!)

    Till sist:
    Håll Din bok högt i folkvimlet, så att alla kan se den .........

    SvaraRadera