1920 gav juristen Karl Binding och psykiatern Alfred Hoche ut sin bok Die Freigabe der Vernichtung Lebensunwerten Lebens (Om att tillåta förgörande av livsodugliga liv). Bokens tankar och terminologi slog rot i det rashygieniskt besatta Europa, och kom att bli bärande inslag i Tredje Rikets massmord av "livsodugliga" personer. I fredagens Aftonbladet fick dessa tankar nytt liv av filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö. Vi tar avstånd från den mardrömslika människosyn som Tännsjö förkunnar. Aftonbladet bör besinna sitt ansvar när tidningen gör sig till megafon för en ideologi som ger rum bara för starka och friska individer.
Andra världskrigets plågor förpassade nazismens djupt människofientliga idéer till historiens avskrädeshög. De tankar som Tännsjö presenterade i fredagens Aftonbladet har inte förts fram offentligt i Sverige på 70 år, men sänder nu vågor av fasa in i det offentliga rummet.
I Binding/Hoches och nazisternas värld ansågs psykiskt sjuka och handikappade representera "livsodugliga liv". Rashygienens omänskliga drag ekar alltför bekant i professor Tännsjös resonemang kring vilka foster som bör få överleva och inte. Hans retorik förstärks dessutom av att han går ytterligare ett steg i den "utjämning" som han eftersträvar. För honom är det inte bara handikappade i största allmänhet som bör "väljas bort". Även färgblindhet, dyslexi och andra svagheter bör på samma sätt kunna vara föremål för utrensning. Den enda signifikanta skillnaden mellan nazisterna och Tännsjö är att den senare vill genomföra sin utrensning före födseln, de förra förlägger den därefter. I Peter Singers efterföljd vill han minimera svaghet och lidande genom att eliminera de svaga och lidande.
Tännsjö gör ett stort nummer av att han vill ge föräldrar frihet att välja bort sjuka barn. Vi ser det som en gradskillnad mellan ett samhälle som uppmuntrar, respektive tvingar, till rashygienska initiativ. "Individen får mer handlingsutrymme" med en mer utvecklad fosterdiagnostik betonar Tännsjö. Ett utökat handlingsutrymme är visserligen något gott i sig, men det goda blir till sin motsats i samma ögonblick detta handlingsutrymme visar sig vara liktydigt med "utrymme att döda en annan människa".
Dessutom tror vi inte på Tännsjös tes att människan skulle bli lyckligare om bara A-barn föds. Det blir svårt för alla dem som senare i livet får ett funktionshinder eller drabbas av svår sjukdom. Även friska förlorar på ett samhälle som enbart välkomnar perfekta individer.
Vi betraktar Sverige som ett civiliserat samhälle som värnar varje människas okränkbara och lika värde. Därför vill vi uppmana opinionsbildare i alla läger att göra gemensam sak med oss och visa sitt avståndstagande från målsättningen att skapa en värld av "perfekta människor", där personer med olika former av handikapp inte längre får rum.
Inlägget publicerat i Aftonbladet den 26/10 tillsammans med ytterligare 17 undertecknare.
Problemet är att du anser att livet börjar vid befruktningsögonblicket. Men det gör det inte. Livet förmedlas bara från föräldrar till barn utan att någonstans "börja". Därför är den viktiga distinktionen istället när en individ får sin tillblivelse. Du anser att det sker vid befruktningsögonblicket. Vi anser att individualiteten börjar senare - att det är en glidande skala där ett embryo inte är en individ medan ett barn definitivt är det. Det är därför du tycker att selektiva aborter är nazism medan vi ser en väsentlig skillnad mellan att döda en människa och att utföra en abort.
SvaraRaderaMen om livet liksom bara förmedlas via en aldrig sinande genetisk ström måste det ju innebära att människolivet alltid - eller mer obehagligt - aldrig är värt att värna. Men så reflekterar vi väl aldrig? Faran med att koppla rätten att döda en annan till ett så svårdefinierbart begrepp som "individualitet" är just att det skapar en sådan godtycklig moral som nazismen hämtar sin källa från, där tolkningsföreträdet alltid ligger hos den starkaste. Ett samhälle där dyslexi kanske skulle kunna ingå, men lika gärna rensas ut ur populationen. Bäva månde Hans majestät Konungen...
SvaraRaderaNej, det är just inte fråga om alltid eller aldrig, utan om en gräns som måste sättas. Hur? Genom etiska överväganden och diskussioner. Gärna med hjälp av några med Bibeln i hand, men också med hjälp av några utan.
SvaraRaderaJag tror er artikel betraktas som seriösare om ni inte kopplar ihop selektiva aborter (som många här i landet skulle välja om de ställdes inför den situationen) och nazism (som extremt här i landet står för). De är inte samma sak, det förstår vem som helst. De är heller inte samma andas barn.
Kungen har inget att frukta. Varifrån skulle det hotet komma, menar du?
Om dyslexi vore en egenskap som regelmässigt kunde väljas bort och också gjorde det vore det ganska många som aldrig skulle ha sett dagens ljus. Såvitt jag förstått saken skulle väl kungen då vara i farozonen...
SvaraRaderaJämförelsen med nazismen är absolut såväl relevant som skrämmande, vilken också de många undertecknarna av artikeln instämmer i, se blogginlägg ovan.
Men då skulle han inte vara "kungen". Du gör en betydelseglidning som får det att låta som om han skulle behöva frukta för sitt liv i detta nu.
SvaraRaderaDet finns många som skriver under på ert brev, men jag tror de flesta ser den tydliga skillnaden. Se t.ex. Aftonbladets nätomröstning. Ni får gärna göra kopplingen - det underlättar för oss som argumenterar emot er ståndpunkt, men i och med att kopplingen är så uppenbart felaktig tror jag ni mest förlorar på det själva.