Dagens Jakob Zetterman har idag skrivit en läsvärd fördjupning om de två uppmärksammade dödsskjutningarna av en abortläkare respektive en demonstrant som kritiserade aborter. Illldåden fick sina förutsägbara, men likafullt moraliskt obegripliga reaktioner. Total avsky för det första fallet, tystnad eller bortförklaringar i det andra.
Reaktionerna syntes ganska väl i USA, men var än mer tydliga i vårt land. I Sverige tycks vi ha någon slags ryggmärgsreaktion som säger att vi bara kan ta fasta på en moralisk princip i taget. Och friheten tycks här vara det allt överskuggande moraliska påbudet. Så snart något tycks utgöra ett hot mot friheten att utplåna det spirande livet i en kvinnas livmoder måste detta hot tystas, oavsett hur viktig den "hotande" faktorn än tycks vara. Därför blir den enda möjliga reaktionen inför ett mord på en moraliskt och juridiskt oskyldig person att helt enkelt tiga ihjäl händelsen. Åtminstone i det fall personen uttryckt en åsikt som hotar denna oåterkalleliga men självpåtagna rätt att fritt förfoga över varje individ som lever i sin mammas livmoder.
En sådan reaktion är naturligtvis fullständigt orimlig, oavsett vilken värdefilosofisk modell vi utgår ifrån. Abortförespråkare brukar generellt vara någon form av utilitarister, men inte heller utilitarismen ger rätt att mörda den som uttrycker kritik inför en viss handling. Reaktionerna framstår som orimliga, känslobaserade och framför allt - hjärtlösa.
Människovärdet är sannerligen på glid i svensk debatt. Det är hög tid att återge människan det evigt givna värde som är hennes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar