Sant eller falskt i SVT?

Oj, vad många intressanta program det var på teve idag. Värt minst ett blogginlägg, nästan en artikelserie vart och ett av dem. Första vällingflaskan (tideräkning à la fam Ewert!) var det Skolakuten om betygsinflation, andra flaskan Kobra med utvärdering av Big Brother-teve som dessvärre gick samtidigt med Existens om bilden av islam i tidningen Världen Idag (där jag medverkar som kulturskribent).

Det blev huvudsakligen programmen ett och tre, och här finns en intressant gemensam nämnare: inställningen till sanningen. Vid en gymnasieskola i Stockholm (tror jag) hade 48 (fyrtioåtta!) procent högre betyg i matte än de fått på nationella proven - något som läraren också vågade hävda var berättigat. Nu är det riktigt att nationella proven inte är ensamt avgörande för betygen. I mina kurser har jag genom åren snarast satt lägre snittbetygen än den nationella proven pekat på, eftersom elever inte allför sällan släpper moment som är centrala i kursen.

Men programmet pekade på hur elever och - ännu mer riskabelt - skolledningar faktiskt utövat påtryckning för att driva upp betygen. Något som blir förödande när elever kommer upp till högre studier utan att ha nödvändiga kunskaper. Uppdraget att sätta betyg enligt sanningen - elevernas verkliga kunskaper - har fallit offer för betydligt lägre, och i längden fördärvliga syften.

Vad gäller inslaget i Existens kan man självfallet föra en seriös diskussion kring Världen Idag, precis som andra tidningar. Men diskussionen hamnar fel om kritik per definition jämställs med osaklighet. Det som varje tidning bör föra fram är självfallet sanningen om världen. Världen Idag är konsekvent kritisk mot islamismen och deras uttalde avståndstagande från demokrati, mänskliga rättigheter etc. Detta förefaller som en rimlig inställning för en tidning i ett demokratiskt land. Sedan kan man alltid diskutera ordval, retorik, sambandet mellan sak och person etc. Men om det är sant att islamismen utgör ett hot mot demokratiska värden - vilket syns uppenbart - måste det också vara möjligt att uttrycka detta.

Sanningen bör vara vår ständiga ledstjärna. Och som jag brukar skriva - en sanning som alltid bör kombineras med ödmjukhet. Men det är fortfarande sanningen.