Dagen har idag en baksidestext om ytterligare en av de rapporter som knyter samman forskning i gränslandet mellan psykologi och teologi. DN har liten annan vinkling på samma tema (med lite fånig twist på slutet). Men som vanligt gäller frågan om de andliga upplevelser som människor erfar bara är hjärnspöken eller om forskarna faktiskt har lyckats närma sig det sätt varpå Gud gör sig känd i vårt inre. Själv menar jag att fakta och intuition talar starkt för det senare. Det tycks uppenbart att något i människan söker kontakt med en gudomlig verklighet. Och eftersom samtliga övriga instinkter och behov hos människor och djur har ett verkligt mål är det förstås rimligt att tänka sig att även den andliga längtan är kopplad till ett verkligt mål - till en Gud som finns till.
Forskningen går vidare, och TIME hade i förrförra numret en cover story om den fortsatta forskningen i ämnet, möjligen gör jag en artikel om detta vid ett senare tillfälle. Jag skrev dock ett större reportage om ämnet i Dagen ifjol, läs här.
Människan har alltid sökt förklaringar
SvaraRaderaMänniskan har alltid sökt efter förklaringar till fenomen och strukturer i vår tillvaro. När man inte har hittat förklaringar grundade på fakta och kunskap, så använder man hjärnas förmåga att fantisera ihop en förklaring som känns rimlig, t.ex. någon slags gudomlighet. Detta påhitt, gudomligheter, skapades för tusentals år sedan då kunskapen om världen var oerhört mycket mindre än idag.
Forskningen som DN skriver om visar inget nytt. Det ter sig självklart för mig att vissa delar av hjärnan aktiveras när vi fantiserar, vad vi än fantiserar om. Eller som DN säger i sista meningen i artikeln:
"Den amerikanska undersökningen visar naturligtvis inte om det finns en gud eller inte, bara att vi har lätt att tro på henne."
Johnny