PC Jersild, erfaren skribent och läkare, skriver i lördagens DN om ateistens dilemma. Han har en del poänger, men resonemangets själva grund om vad ateism egentligen är rör sig dessvärre på en intellektuellt infantil nivå som aldrig skulle accepteras i Sveriges största morgontidning om ämnet inte gällde just det det gör.
Som jag skrivit tidigare hyser jag en viss beundran för Torbjörn Tännsjö, trots hans ateistiska grundsyn. Men han kan i varje fall föra ett filosofiskt stringent resonemang. Vilket Jersild inte alls lyckas föra i den här artikeln. Därmed inte sagt att hans ärliga frågor mot slutet bör avfärdas - tvärtom. Men det bör finnas en gemensam terminologi om vad vi egentligen diskuterar innan vi kan komma framåt i diskussionen.
Vi för ett samtal inom Claphaminstitutet om huruvida och i så fall hur vi bör svara på artikeln, möjligen kommer ett fylligare svar från undertecknad den vägen.
Haha! Kontentan av Jersilds text var ju precis samma som din invändning mot den, nämligen att "Men det bör finnas en gemensam terminologi om vad vi egentligen diskuterar innan vi kan komma framåt i diskussionen." Du skulle inte få många poäng på ett läsförståelsetest för det här inlägget...
SvaraRaderaJag försöker bestämma mig om jag tycker att PC Jersilds artikel är intressant, obegriplig eller dum. PC Jersild menar, så vitt jag förstår, att en ateist måste klargöra vilken religion det är han inte tror på. Varför det? Jag har inget problem med att inte tro på någon. Det handlar för mig om själva sättet att nå kunskap. Om det sker genom uppenbarelse, religiösa skrifter och tro eller om det sker genom fakta och bevis. Kort sagt går skiljelinjen mellan tro och vetande.
SvaraRaderaOm det skulle finnas det minsta lilla bevis för guds existens så vore det inte längre fråga om tro utan om vetande. Jag har inga problem med att säga att jag inte tror på någon religion som inte som inte lyckas komma med ett enda litet bevis. Jag ser inget behov av att rabbla allt jag inte tror på. Jungfrufödsel, uppståndelse, snabelgudar, nirvana, Tor, Zeus, Afrodite, Allah, brinnande buskar ....
Jag kan helt enkelt inte tro. Jag saknar den förmågan. Visst är det som PC Jersild skriver; att många verkar tycka att man ska tassa in i religionsdebatten med huvudet ödmjukt på sned och bedyra hur fin Jesus var och det ena med det andra. Jag tycker inte alls han var fin! Jag förbehåller mig rätten att kritisera och granska alla religionernas orimligheter och jag förbehåller mig rätten att säga att religion är dumheter och av ondo för världen och människorna.
friskytten.blogg.se
Friskytten,
SvaraRaderadu har iallafall styrkan att vara tydlig! :-) Däremot har du, liksom alla andra förmågan att tro. Frågan är på vad. Som ateist tror du rimligen på att materia är allt som existerar. Även det är en tro - en tro som även den kräver någon form av sunda argument.
Men du har rätt i en sak, du bör inte tro någonting alls så länge du inte har goda bevis/argument för detta. Jag utvecklar fem grundläggande argument för Guds existens i boken "Vem tänder stjärnorna?". Läs gärna vidare där och se huruvida du tycker argumenten håller eller ej.
Per Ewert,
SvaraRaderaSlå upp begreppen "stark" respektive "svag" ateism så ser du problemet med er artikel. Man bör vara påläst om sina meningsmotståndare.
Räcker det inte med att skriva på Claphaminstitutets blogg? Kanske behöver kristendomen föras ut med upprepning eftersom den är innehållslös?
SvaraRadera