Fastnat för Facebook. Fiffigt/farligt?

Ja, då har även jag blivit indragen i Facebook av frun (som imorgon ska ta en välbehövlig resa med bebis till väninna i Göteborg och Pingst-Oas. Man känner sig nästan barnlös när man bara har tre!) Har nu varit med några veckor och visst kan det vara skoj. Men Facebook har tveklöst sina risker.

Jag tänkte först bara sätta upp ett konto och sedan sitta och titta på texten "Per har inga vänner" och suga lite på känslan. Men sen ville frun bli vän med mig (vi måste alltså ha varit ovänner innan?) och sen började det rulla på.

Men det här begreppet, blir det inte aningen urvattnat om man, som jag sett hos vissa användare, har över 1000 så kallade "vänner"? Det är inte svårt att se hur ens bekräftelsebehov kan matas precis hur mycket som helst. Jaga jaga fler vänner, helst sådana som också har en viss status (ja, kära nån, det kallas till och med att man har kommenterat någons status när man skrivit) så att man kan känna en liten boost åt självkänslan. Kan vara jättetrevligt. Men kan också vara riskabelt, speciellt för den unga generation som redan i utgångsläget kämpar med frågan om vem man är och om man är värd något i andras ögon.

Sedan har jag noterat att upplägget bidrar till en samtalsnivå där man gärna håller sig på ett rätt ytligt plan och inte gärna tar upp sådant som kan kännas tungt. (Kanske av naturliga skäl, vem vill dela sitt livs sorger med 1000 personer?) Men på frågan "Vad gör du just nu" känner även jag frestelsen att skriva in något mysigt och fint. Man vill ju gärna verka lyckad, och man vill inte behöva blotta sig för mycket. Och då riskerar samtalet att hamna på en käck ooch ibland ganska ytlig nivå. Har hittills inte sett någon som skrivit: "Bråkar med frun/mannen". "Gråter." "Känner att livet är asjobbigt just nu."

Ytterligare en orsak till den oftast väldigt gladlynta tonen kan vara att man kan bocka för när man gillar ett inlägg. Men det finns ingen ruta för "Känner med dig." Och man skriver ju inte gärna "gillar detta" om en vän just skrivit att han eller hon är jättedeppig.
Sen finns det förstås också en risk att Facebookandet kan ta tid från de små stunder av eftertanke bön som vi behöver i vardagen. Såg till min tillfredsställelse att Peter Halldorf inte fanns med på Facebook. Än finns det hopp för världen... :-)

Så summa summarum: Facebook verkar jättetrevligt på en massa sätt, man får kontakt med många människor och kan skicka varandra små roliga och uppmuntrande hälsningar i vardagen. Och jag ser hur människor skriver både tankeväckande och ärliga inlägg. Allt det är jättebra. Men precis som i all annan kommunikation finns det risker. Vi gör nog väl i att tänka till ett varv extra då och då så att vi använder Facebook på ett förståndigt sätt. Och att vi inte tappar bort våra vänner ute i den riktiga världen.