Det ska slås fast allra först: Det finns rapporter som även pekar i en annan riktning. Och frågan om Guds existens avgörs inte av opinionsundersökningar. Men det är ändå synnerligen intressant att läsa diskussionen kring boken "God is back" på DN:s ledarsida idag.
Religionssociologen Peter Berger var en av de som på 1960-talet dömde ut Gud som en idé på enkelriktad väg till sin snara begravning. Idag är han en av alla de som kunnat konstatera att han hade helt fel. Religionen i allmänhet och teismen i synnherhet har haft en remarkabel återkomst i debatt och hjärtan under de senaste åren.
Religionens framgångar i U-länder går förstås alltid att avfärda med imperialistiskt överseende tongångar. Men här i vår sekulariserat upplysta del av världen?
Men oavsett opinionskurvors uppgång eller nedgång ligger den springande punkten - som DN mycket riktigt konstaterar - självfallet i själva sanningsfrågan. Vem tänder stjärnorna? Finns Gud eller inte? Ateisternas hopp om den självdöende religionen slog fel. Varför? Ett huvudskäl är självfallet att argumenten talar tydligt för Guds existens - hur gärna polemiserande humanister än önskar att de inte gjorde det.
Thomas Österberg kommenterar här.
Och PS igen: Analysen av mitt eget reportage i torsdagstidningen kommer snarast. Jag har dock ett liv utanför datorn att sköta också... ;-) DS
Vem tänder stjärnorna är en intressant fråga. Lite fel ställd bara. Ändrar man "vem" till "vad" kan den få ett svar som ger oss ny kunskap.
SvaraRaderaVad jag vet har ingen religion någonsin fått något att fungera, under ens begränsat kontrollerade förhållanden, genom att använda sina religiösa praktiker. Ingen bön kan ens tända det minsta stareinljus. Ingen regndans kan framkalla det ynkligaste duggregn.
Jag tröstar mina barn med min kärlek och omtanke. Vore jag religiös kunde jag kanske förlita mig på den helige ande men han verkar tom mindre pålitlig än jag.
Vilka argument är det som Thomas tänker på i sin ledare? Att ännu fler katolska präster har åkt dit för att ha knullat med barn? Styrkan hos djävulen är nog det enda argument som kanske kan bita på min otro.
Menar du att behovet av Gud förstärker sannolikheten att gud finns.
SvaraRaderaÄr det inte denna typ av resonemang som vi brukar klassa som sk cirkelbevis.
Den självklara insikten är väl att behovet av Gud är en helt fristående fråga relativt den faktiska existensen av en Gud.
Förutom detta existerar dessutom definitionen av Gud.
Grigglagebb är en fågel som lever i Afrika. Den kännetecknas av sin långa hals, bruna fjäderdräkt och rikt kolorerade näbb. Den är den mest ståtliga och vackra fågel inför vilken alla fller i vördnad för dess prakt. Även djuren verkar vörda den djupt då den fritt kan röra sig bland dem alla.
SvaraRaderaDu kan få en mycket mer detaljerad definition om du vill. Jag kan till och med publicera en bok där jag beskriver den ytterliggare. Tyvärr utan bilder då dess fjderdräkt är sådan att den inte fastnar på foto.
Behovet av en sådan här fågel är väl uppenbart!
Skrev jag något om behov i mitt första inlägg?
Martin: Ja, jag är övertygad om att du tröstar dina barn med kärlek. Problemet är förstås att begreppet "kärlek" i en ateistisk värld blir liktydigt med "en medfödd och självisk drift hos våra gener att skydda sin egen överlevnad".
SvaraRaderaMen både du och jag vet att kärleken är så långt mycket mer än det. Men det gäller enbart om den finns en yttersta källa till kärleken.
Anders: Människans religiositet är inte något cirkelbevis, utan ett empiriskt observerbart fenomen som vi måste tolka. Och eftersom alla andra mänskliga och djuriska behov hänger samman med etligt verkligt mål är den absolut mest rimliga tolkningen att även den andliga längtan har sin grund i ett verkligt mål - en Gud som lagt ner en längtan efter gemenskap mellan Skapare och skapelse. I en ateistisk värld är människans sökande en enda stor gåta.
Hör du PE, jag kan inte begripa att du kan sjunka så lågt så att du börjar med teleologiska argument. Kan du tänka dig att människan har en hjärna som kan skapa nya tankar? Anta att vi bortser från hur den kommit till så borde denna förmåga göra det möjligt för den att kombinera tidigare tankar på nya sätt och/eller skapa en tidigare otänkt tanke. Om vi tänker oss att vi börjar med två tankar. 1. Är detta ätligt? 2. Är detta farligt? Så har vi också skapat kapaciteten för nyfikenhet och en ständig ängslan. Gud är däremot inte svaret på någon av frågorna.
SvaraRaderaVar har du fått denna idé ifrån? "en medfödd och självisk drift hos våra gener att skydda sin egen överlevnad" Hur kommer du fram till det?
Den intressanta frågan var däremot: Vad tänder stjärnorna?
Att den själviska genen genen styr oss i en gudlös värld har inte jag kommit på, utan Richard Dawkins.
SvaraRaderaFrågan om vad som tänder stjärnorna är jätteintressant, åtminstone för astrofysiker. Och även för oss andra som är vetenskapligt intresserade. Men Eva Dahlgren hade knappast fått någon jättehit med en sådan titel. Den existentiellt intressanta frågan är VEM som tänder stjärnorna. Och här finns det bara två svar. Antingen "Gud" eller "Ingen". Vilket svar vi väljer får all betydelse i världen.
Men Per Evert
SvaraRaderaHur du resonearar. Jag blir sjösjuk av ditt sätt att tänka. Vad är logik?
Längtan efter Gud och konstuktionen av Gud kan väl naturligtvis vara en evolutionär produkt.
Längtan och tro skapar sammanhållning och kraft i en riktning.
Det som skapat universum kan naturligtvis definaras som Gud för den som trivs med detta.
Detta behöver däremot inte ha något att göra med det Gudsbehov som bevisligen finns hos en andel av populationen. Detta behov verkar dessutom stå i omvänd relation till utbildningsnivå om man ser det på "gruppninvå".
Dvs Gudsbehovet konkurerar med bildningsbehov. Även detta i översnstämmelse med evlotionslärans beskrivning av selektionsbegreppet. Inte bara mellan varelser existerar konkurensen utan även inne i våra hjärnor konkurerar olika centra med varandra. En evig kamp om tolkningsföreträdet.
Men Gud kan finnas ändå. Speciellt om man använder en naturvetenskaplig definition. Gud är det vi inte begriper. Men att Gud har någon vilja och någon riktning finner jag fullständigt osannolikt bara genom att betrakta den kaosartade verklighet vi lever i.
Jo, människans gudslängtan skulle självfallet kunna vara en evolutionär biprodukt OM och endast om det kunde visas att mycket religiösa individer överlevde och fortplantade sig mer än de som helt saknade intresse för religion/andlighet. Men så är det väl knappast? Som jag skriver i boken: gener som råkat fastna i klosternunnor eller grubblande ökeneremiter går i en darwinistisk värld en tämligen mörk framtid till mötes.
SvaraRaderaOch för att kommentera din avslutning: En naturvetenskaplig definition av Gud som "det vi inte begriper" är filosofiskt och existentiellt meningslös (se även längre blogginlägg som jag ska sätta mig och skriva just nu.) Om vi definierar Gud på det sättet är ateismen en avgjort bättre grundhållning.