Bloggen firar ett år

Då har jag varit bloggare i tolv månader! Bloggandet är sannerligen ett speciellt sätt att kommunicera. Det har dagbokens charm, men saknar förstås dess unika drag - det privata. En blogg är tillgänglig för alla, vilket gör att jag inte bjuder på livets alla sorger eller glädjeämnen. Och det tror jag är klokt. Jag gjorde ett test med mina elever och läste ett exempel från Stefan Swärds blogg, vilken jag uppskattar mycket. Men just det exemplet när han beskrev sina känslor inför att hustrun skulle komma hem efter ett antal dagars bortavaro blev klart över gränsen för vad åtminstone jag skulle bjuda på offentligt. Elverna höll med...

Kruxet är att hitta en balans mellan att bjuda så mycket på sig själv att läsaren ser en person bakom raderna, samtidigt som innehållet inte blir trivialt. Här har jag och andra fortfarande mycket att lära. Den här kulturformen är ännu i sin linda.

Drygt 6000 besökare på ett år på den här bloggen kanske inte är speciellt mycket att yvas över, men som min förläggare har sagt: En framgångsrik blogg kräver två saker - konsekvens och uthållighet. Det förra tror jag att jag har lyckats hålla rätt hyggligt, i det andra har jag ökat takten lite sen bokmässan, hoppas att ni läsare tycker takten och innehållet gör bloggen värd att följa.

Vi har haft en del ganska animerade ordväxlingar kring vissa poster, till min glädje då oftast kring ämnen som rör Guds existens och närbesläktade frågor. Jag noterar dock att när jag ökat inläggsfrekvensen så har samtidigt antalet kommentarer på inläggen sjunkit. Vet inte hur jag ska tolka det - antingen betyder det att nivån sjunkit, eller också att läsaren avstår från att kommentera ett inlägg som ändå avlöses av ett annat inom någon dag.Kanske är retoriska frågor ett medel för att öka en saklig diskussion kring inläggen? Eller också kanske eventuella kommentarer spelar en mindre roll i läsandet? Här behöver jag nog mer tid för att hitta den kommunikationsform som vi alla tycker funkar bäst.

Nåväl, framför allt hoppas jag att bloggen och boken har - och kommer att - betyda något värdefullt för många människor, vare sig de är gudstroende, förnekare eller sökare, och leda dem närmare Jesus.

Det kan tyckas som ett klyschigt syfte. Men jag önskar inget annat än det.