Om Skaparen, vetenskapen och exegetiken

Dagen har idag en intervju med professor Allan Emrén om skapelsen och Skaparen, i första hand i formen av en diskussion kring skapelseberättelsen i 1 Mosebok. Artikeln ska nog i första hand ses som en uppföljning av gårdagens artikel där Emrén uttalar sig om en av alla de tokstolle-idéer som dyker upp gång efter annan. Den här gången om att Bibelns skapelseberättelse skulle mena att Gud inte skapat universum, bara människor och djur.

Hypotesen är egentligen för fånig att kommentera överhuvud taget. Den pekar snarast på behovet av att hitta på en teori - graden av tokstollighet har här ingen som helst gräns - som skulle kunna eliminera eller åtminstone begränsa behovet av en Skapare. Sådana tillskruvade resonemang har dock föga att göra med sund vetenskap.

Emréns diskussion i dagens artikel är intressant, men en aldrig så god bibeltolkning kan aldrig nå ända fram till en fullgod beskrivning av förloppet när universum, livet och människan skapades. Det är till detta vi behöver vetenskapen. Artikelns rubrik (som jag gissar är något tillspetsad av redigeraren, det blir ofta så) hävdar att gudstron är den enda vetenskapliga, och det finns definitivt fog för att säga att teismen är den världsbild som vilar på den tryggaste vetenskapliga grunden.

Själv gör jag inget djupare exegetiskt studium för att försvara Skaparens existens. Det har sin plats, men det starkaste apologetiska verktyget i frågan är tveklöst de senaste decenniernas vetenskapliga forskning. För en djupare genomgång av detta, se första kapitlet i Vem tänder stjärnorna?