Det är bra att göra det ibland. Skämmas. Åtminstone i de fall vi har anledning till det. Och det är betydligt oftare än vi får intrycket av nutidens "lätt och lagom-budskap" som återfinns i så gott som all marknadsföring idag. Och i alldeles för mycket kristen förkunnelse.
Vi började läsa en ny andaktsbok av den kinesiske broder Yun nu ikväll. Hans livsberättelse slår i stort sett alla andra. Det stora med Yun utgörs inte av häftiga händelser. Snarare av förföljelse, fängelse och tortyr, och det resultat hans uthållighet lett till.
Bokens första kapitel handlar om omvändelsen. När vi vågar titta på oss själva från utsidan och konstatera att vi långtifrån alltid lever som vi lär reduceras den självtillräcklighet som så många i västvärlden idag är så bra på. Och vad har jag att säga till mitt försvar när jag speglar mitt eget liv i Yun, om trots sin egen fantastiska liv ändå ser behovet av en ständig personlig omvändelse? Ingenting.
Omvändelsen är ett alltför ovanligt tema i den nutida västerländska förkunnelsen som så ofta fått karaktären av "må-bra-budskap". Francis Schaeffer, som jag gärna inspireras av och citerar menade att han behövde ägna 90% av tiden åt att förkunna synd och omvändelse. Just på grund av de självbekräftande budskapen är i så översvallande dominans i övrigt i samhället.
Detta förkunnade Schaeffer på 70-talet. Och vi kan knappast hävda att självbekräftelsen som livssyn har minskat sedan dess. Omvändelsen är helt nödvändig för verklig frihet. Andra må tycka att det inte gäller dem. Men det gäller i högsta grad för mig.
Jo..jag känner igen känslan. Jag prenumererar på Martyrkyrkans veckobrev. När man läser det inser man att förföljelsen pågår för fullt ute i världen idag. Man inser samtidigt hur enkelt vi har det som lever i Väst idag. På många sätt och även som kristna.
SvaraRaderaDet du skriver om omvändelse är så sant. Viktigt också att vår bekännelse är klar. Det där hänger ihop för mig. Har jag verkligen vänt om så är också min bekännelse klar som solen.
Tänker ofta på vad den äldre generationen egentligen menade när man sa att "någon måste komma igenom i sin frälsning"? Får för mig att omvändelse i sig kan vara en process men att det alltid kommer en punkt där man verkligen har vänt om helt och hållet. Och det är vad de gamla insett och också uttryckte.
I förkunnelsen idag borde också det eviga livet lyftas fram. Vi tror att det finns en Gud som tänder stjärnorna och därmed tror även på en evighet tillsammans med honom. Våra beslut här på denna jord får konsekvenser för vårt eviga liv. Jag undrar om våra ungdomar (generellt sett) verkligen har det klart för sig...?
Kristenheten tycks i viss mån blivit invaggade i någon slags falsk trygghet om att allt är bra (vilket det inte är i denna sekulariserade värld), det är liksom lagom av allt och många lever som om denna världen är den enda. Man har fullt upp med det jordiska och lyfter allför sällan blicken till det himmelska.
Att tala om omvändelse och om det eviga livet är därför av avgörande betydelse för människors eviga väl och ve. Tror jag.
Tack för en bra blogg förresten!
Magdalena
Magdalena: Tack! Och amen! Kloka kommentarer.
SvaraRadera