Jag var på bio med en kompis igår, och kom plötsligt på att det är nästan två år jag recenserade en biofilm senast. Beror det månne på att det kommer allt färre riktigt intressanta filmer, eller på att jag blivit överhövan slö, eller kanske helt enkelt på att den växande barnaskaran gör att tiden inte riktigt räcker till att följa kommande biofilmer lika aktivt som tidigare. Jag lutar nog åt det sista alternativet...
Ni som läst boken vet att jag är mycket förtjust i Conan Doyles historier om Sherlock Holmes, och det var med blandad förväntan jag anlände till bion. Och filmen blev varken bättre eller sämre än förväntat. Lite för många sövande actionscener, lite för smart Watson, ett till förlagan lite för fristående manus. Men samtidigt ganska troget originalets uttryckssätt, kanske ungefär så trogen som en nutida långfilm kan tänkas vara.
Ett intressant inslag är dock reaktionerna inför den till synes återuppståndne ärkeskurken lord Blackwell. De återknyter till den tvåtusenåriga diskussionen om vad man egentligen kan vänta sig av en återuppstånden för att man ska våga tro att en uppståndelse faktiskt har skett. Ganska mycket, visar det sig. Åtminstone i den verkliga världen. Och kanske även på bioduken.
Jag har också sett filmen och blev lite besviken. Mystiken och gåtorna kändes platta. Så ska det inte vara i ett Sherlock Holmes drama!
SvaraRadera