Men jag är förstås lite småsur för att jag inte kom på att Libyen och Eritrea var italienska kolonier. Annars klarade jag väl de frågor jag borde tror jag. Inte pjåkigt att klara whiskeyfrågan måste jag säga. Hade ingen som helst aning om detta för ett år sedan, men jag har skrivit en kortisartikel om Visingsös ekskogar som används till de fat som den lagras på. Så man lär sig lite här och lite där! Den som missade programmet kan titta på det i efterhand här.
Roligt också att kunna ge en kortkort inblick i frågor som är större än de som brukar finnas i en frågesport. Noterbart var förstås hur programledare Rickard, som så många andra, får något lite stirrigt i tonen när någon i det offentliga rummet tar upp Gud på fullaste allvar. Tydligt att vi behöver ha mer sånt.
Kvällen därefter har varit synnerligen fashionabel och fylld av stjärnstatus. Jag har diskat, tagit hand om och lagt en febersjuk pojk, matat och sövt lillflickan samt lyckats luska reda på vad som hänt med mellanpojkens jacka som något annat barn råkat få med sig i församlingshemmet i eftermiddags. Därefter läst och svarat på mejl från en engagerad Vem tänder stjärnorna-läsare samt tittat på en heretiker på teve. Minst inspirerande under kvällen var utan tvekan det sistnämnda. Banalt och provokativt - ja. Moget och fördjupande - nej.
Nej, för egen del ger det knappast någon speciell stjärnglans åt livet att figurera i tevemediet. När jag deltog i Postkodmiljonären för några år sedan hade jag över en miljon tittare som såg bara på mig i drygt en halvtimme, uppdelat på två kvällar. Men några veckor senare var det knappast någon utöver de närmast sörjande som ihåg det. Snabbt in, snabbt ut ur folks medvetenade, det är det som gäller i nutidens medielandskap.
Men man förstår vilken press de måste lägga på sig själva, de människor som en gång kommit in i det riktigt glansiga strålkastarljuset och får en sådan kick av detta att de kan göra nästan vad som helst för att förbli i det ljuset. Bättre då att försöka följa Jesu ord: Förbli i mig, så förblir jag i er. Det är värt mer än alla strålkastare i världen.
Grattis,Per !
SvaraRaderaDu är uppenbarligen en gosse med ett brett kunnande, tufft att behöva putta ut andra deltare, kom ihåg att det inte är någon "synd" - det det ingår i spelreglerna!!
Ser fram emot fredagens final
(Jaahhh, att Italien var i Libyen en gång i tiden var väl mitt enda rätta svar...)
Rolf Ö.
Hej Per,
SvaraRaderaOch grattis till segern. Jag tittar ofta på programmet "vem vet mest", blev nyfiken på din bok du nämnde och fann både din hemsida och blogg.
Jag undrar lite vad du menar med att programledaren blev stirrig när Gud nämndes. Jag uppfattade det inte alls på det viset, jag upplevde över huvud taget inte att han lät annorlunda än vid prat om andra ämnen. Vad fick dig att uppleva honom så?
Mvh / Louise
Grattis till alltihop, Per! Jag skrev nåt om det här: http://www.kungsporten.com/visa-inlagg/items/kungsporten-i-sveriges-television.html
SvaraRaderaTackar, alla! Louise: det syns inte i bild, men Rickard fick en lite stirrig blick och svarade "Jaha...?" innan han fick fart igen. Kändes som ett litet uttryck för det nutida svenska idealet att det går jättebra att prata om andlighet eller sökande i största allmänhet. Men när någon rakt och tydligt talar om Gud blir folk ofta lite osäkra, för då kommer det helt plötsligt lite för nära. Men det är just dit jag vill komma. Gud vill komma nära, riktigt nära.
SvaraRadera