Det moraliskt nödvändiga straffet

Göran Hägglund har idag en utmärkt bra debattartikel på SvD Brännpunkt om vilken grundläggande syn som samhället bör ha på brott och straff. Gissningsvis har han haft god hjälp med författandet, det är inte Hägglunds vanligaste ämne att göra utspel i. Men artikeln är icke desto mindre synnerligen angelägen.

"Människan är en moralisk varelse som hela tiden förhåller sig till rätt och fel. Och som måste förhålla sig till frågan om rätt och fel. Detta ställer henne, till skillnad från djuren, inför ett moraliskt ansvar.
Straff innebär en upprättelse för båda parter. Åt brottsoffret som får se omvärlden reagera och brottslingen ta ansvar för sina gärningar. Men straffet betyder också en upprättelse för brottslingen.
För den som har tagit sitt straff har sonat sitt brott och har med det återupprättats som moralisk person. Man har fått en chans att i andras ögon återinträda i samhället som en ansvarstagande person. Det är alltså en annan diskussion än frågan om straffets längd. Det handlar om straffet som sådant, dess vikt för ett civiliserat och i verklig mening moraliskt samhälle.
Kontrasten till vänsterns syn är tydlig: Den person vars brott enbart är en konsekvens av omständigheter – och som därmed inte har en moralisk förmåga – kan ju per definition inte heller sona ett brott.
(...)
Frånvaron av straff blir i den meningen det grymmaste straffet av alla. Det blir en utstämpling ur den allas vår gemenskap som kulturellt och mellanmänskligt till stor del definieras av alla människors inre kamp att göra det rätta. I förhållande till sig själv, och i förhållande till sina medmänniskor.
Straff är ett nödvändigt inslag i rättsskipningen för allas vår skull. För allas upprättelse, men också för att vidmakthålla den människosyn som ytterst är ett värn mot den kalla materialism som vänstern ger uttryck för. "

Så klokt formulerat att jag inte har någon anledning att tillägga något. Den som inte håller med bör i så fall presentera argument för detta.