Såhär när man själv är i bebistider var det riktigt underhållande att läsa storyn om den fenomenala konstnären Aelita Andre som snart ställs ut på storvulen abstrakt konstutställning. Den talangscoutande modern glömde dock först bort att ge upplysningen att den nya talangen bara var 22. Månader alltså.
Storyn är en variation på ett tema som återkommer då och då, ibland är det bebisar, ibland apan Ola som lyckas blåsa experterna. Men visst blir det extra intressant när bluffen gäller just abstrakt konst, ett slags kulturellt vittnesbörd om livets meningslöshet i en värld utan Gud och utan objektivt syfte. (För fördjupning kring detta ämne rekommenderas 60- och 70-talets store kristne apologet Francis Scaeffer, som gärna dröjde kring detta tema, hur kulturen illustrerar frånvaron av mening i en ateistisk värld.)
Bluffen med den minderåriga konstnären måste väl ändå vara meningslösheten i ett nötskal. Att betrakta ett småbarns kluddande som den högsta formen av konst tyder på en världsbild där inget verkligt budskap finns att förkunna. Det är dock befriande att se hur generade de som dragits vid näsan blir när de får reda på konstgeniets verkliga ålder. För djupt inom oss vet vi alla att det finns en större berättelse. Och då finns det fortfarande hopp.
Ett barn som är 22 månader är ingen bebis.
SvaraRaderaMamman gloemde inte alls att naemna dotterns aalder, hon valde att inte naemna den. Hennes avsikt var just att testa vad vi anser 'fin' och 'god' konst, och vaara foerutfattade meningar daerom. Jag tycker det var ett intressant och modigt experiment. Till galleristens heder kommer barnets konst att staellas ut, trots en viss 'Kejsarens nya klaeder'-effekt i landets media.
SvaraRaderaMVH
Anna Alvsdotter i Sydney
Vi kan ju också tolka det som att ungen är ett underbarn.
SvaraRadera...eller att mamman önskar att ungen är ett underbarn:
SvaraRadera"Snart tvååriga Aelita Andre, vars föräldrar är konstnärer, började måla strax efter att hon lärde sig gå"
Genikult! Äckligt.
Min egen treåring målade för övrigt ett konstverk idag. Resultat: Kludd!
SvaraRaderaMen det gör absolut ingenting. Det fina i kråksången är att jag inte tror han kommer att förbli i kluddstadiet livet ut, utan kommer att kunna förmedla bilder och tankar på ett mer och mer begripligt sätt. För livet är inte bara en samling kludd - det finns ett verkligt budskap att förmedla!
Därför menar jag att den här storyn är en intressant bild av hur ateismen och abstrakt konst-filosofin inte riktigt håller stånd i kontakten med verkligheten. Det finns en stor Berättelse nedlagd i vårt inre. Och Berättelsen är sann.
Kanske kan man hitta sanningen i kluddet...
SvaraRadera