Ett barn är oss fött!

Hon är så fin.
Mamman som nu somnat hemma i sängen, just hemkommen på tredje kvällen efter kejsarsnittet. Men också det lilla flickebarnet som ligger bredvid och just har ammat klart.


Vi har haft en fantastisk men ytterligt ovan upplevelse. Jag är far till en liten flicka! Efter tre pojkar kan man omöjligen känna sig bemyndigad att köra runt med en barnkorg med den rosa flick-lappen. Och det känns JÄTTEKONSTIGT att byta blöja.


Det hjälps inte att vi har varit med om det tre gånger tidigare. Det är alltid en lika surrealistisk känsla att komma från den vanliga världen utanför in i något slags parallellt universum där man inget dagsljus syns och där efter en kortare eller längre stund en helt ny människa plötsligt läggs i ens armar. Det är ett under så stort att det knappast går att begripa hur många gånger det än sker.

Sedan tar man liksom med sig den här parallellvärlden när man förs upp till plan 8 och BB, där saker och ting även där är annorlunda än i världen utanför. Befolkningen utgörs av nyförlösta eller anställda kvinnor som hasar runt i sina ljusblå alternativt vita städrocksliknande klädedräkter. Samt en och annan vuxen man som försiktigt smusslar med nappar och andra i detta universum förbjudna föremål. I allrummet hittar man rafflande filmer som exempelvis ”Bäckenbottenträning – en tiominutersguide om att sitta rätt och hålla tätt” Och nej, jag såg den inte den här gången heller. Läste däremot under de många timmarna med bebis i knä eller korg igenom större delen av Lee Strobels välskrivna intervjubok "Vilken Jesus ska jag tro på?", som effektivt smular sönder de nutida försöken att ge en diametralt annorlunda bild av Jesus än den traditionella.

Vår dotter förlöstes klockan 9.47 den 30/12. Som av en händelse finns ett tänkvärt och passande bibelsammanhang att läsa i Lukas 9:47 (Tar även med versen före och efter för att få hela sammanhanget):
Bland lärjungarna kom frågan upp, vem som kunde vara störst bland dem. Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan och tog ett barn och ställde det bredvid sig och sade till dem: "Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland er alla, han är den störste."

Vissa människor är stora i den här världens ögon, andra är små. Vissa av oss är svaga, andra starkare. Vissa har helt fläckfri hy, andra har – som vår lilla flicka – ett ”eldsmärke” som täcker ganska stora delar av huvud och kind, och som vi i nuläget inte vet om det får några ytterligare konsekvenser än de rent visuella. Men varje barn är likväl vackert, och högt älskat av Skaparen. Och här ligger vår utmaning att ta emot varje barn med tacksamhet och kärlek. För då tar vi också emot Jesus.

Min tacksamhet över att ha tagit emot denna dotter - denna skatt - är omätbar.