Debattartikel om den hälsobefrämjande religionen

Fick en liten överraskning när jag slog upp lokaltidningen i morse och fann en debattartikel om trons positiva konsekvenser för människans fysiska och psykiska välmåga som jag skrivit tillsammans med Tuve Skånberg och Stefan Gustavsson.

Vet ej om den publicerats annorstädes. Vårt mål var iallafall att understryka att det inte är trons positiva konsekvenser som gjort att vi är kristna, utan vår övertygelse om att den kristna tron är SANN. Däremot vill vi försvara ett något oväntat svar på den retoriska frågan från ABBA (förkortning av ABBA-Björns Berättande Ateism)
Tack för alla sånger
För ord och toner
Vem behöver religioner?
Den frågan tycks ha goda skäl att besvaras: Alla! Vilket väl är en rejäl provokation för Christer Sturmark och andra som sett som sitt livskall att dra ut till stid mot den per definition ondskefulla religionen. Läs mer på Claphaminstitutets hemsida och se vår förklaring av varför en motsatt inställning är mer rimlig.

Ciderhusreglerna - film med ruskigt moraliskt budskap

Jag och frun lyckades ägna kvällen åt att se andra halvan av Lasse Hallströms film Ciderhusreglerna, som vi köpt för ett tag sedan. En rätt ovan företeelse i nuläget att hinna titta en stund på film efter nattningen av barnen. Men inbäddat i filmen låg ett av de mest obehagliga moraliska budskap jag sett.


Jag har grunnat lite på vilka exempel som behöver bytas ut när vi nu planerar att översätta boken till engelska (se bloggposten nedan om fundering kring engelsk titel). Filmen Såsom i himmelen som jag tar upp under ondskans och lidandets problem är ett sådant exempel som hänger löst, även om den blev Oscarsnominerad. Men det är alltid klurigt att hitta klockrena exempel på ett helt annat språk som slår fast någon poäng som jag lyft fram i den svenska texten. Men som jag uppfattar det gör Lasse Hallström och manusförfattaren John Irving (som även skrivit romanen som ligger till grund för filmen) samma ideologiska slutledning i Ciderhusreglerna som Kay Pollak gör i Såsom i himmelen, men han gör det mer subtilt i manus och skådespeleri, och det är alltid snyggt. Sedan målar Pollak ut en tydligare frälsningsväg än Irving/Hallström gör, den nyckeln i budskapet lämnar Cirehusreglerna något mer till tittaren. Inte alltid fel, men det gör samtidigt att budskapet hänger lite mer i luften.

Pollak utropar i Såsom i himlen med all önskvärd tydlighet sitt tydliga credo: "Det finns ingen synd!". I Ciderhusreglerna uppfattar jag Irving/Hallströms nyckelscen som det tillfälle där när den känslomässigt utslätade huvudpersonen Homer läser upp husets smått bisarra regler (skrivna av någon okänd och sedan länge glömd individ) för de illiterata inneboende, varpå arbetsledaren (som samtidigt är den som våldfört sig på sin egen dotter och gjort henne gravid) reser sig upp, går genom rummet och säger följande:
"They outrageous, them rules. Who live in this cider house? Who grindin' up those apples, pressin' that cider, cleanin' up all this mess? Who just plain live here, just breathin' in that vinegar? Well, someone who don't live here made those rules. Those rules ain't for us. We are supposed to make our own rules. And we do. Every single day."

Välformulerat. Men moraliskt hårresande. Om vi för upp resonemanget till det större perspektivet - och kanske är det just den parallellen som filmskaparna vill att publiken ska dra - skulle orden ha lytt något i stil med: "Om det finns en Gud, så har han skrivit störda regler. Han lever inte i den här världen, han fattar inte våra omständigheter. Jag föreslår att vi skiter i Guds helt irrelevanta så kallade regler och gör som vi själva behagar."

Filmens etiska konklusion: Otrohet - utvecklande och livsbejakande. Abort - alltid rätt om kvinnan så önskar. Incest - inget större problem, bara vi kan hantera följderna. Förfalskning - en lämplig metid för att nå önskade mål.
Och härmed hamnar mänskligheten i något slags obscen nyttoetik där inga objektiva regler längre finns, bara situationer som uppstår och som vi får försöka hitta ett sätt att hantera. Subtilt. Men rätt ruskigt om ni frågar mig.

Förslag på engelsk titel?

Har varit en hektisk vecka med mycket jobb i slutfasen av ett större skrivjobb som publiceras om några veckor - hinner förhoppningsvis göra en bloggpost om saken då. Och i övrigt har det varit den vanliga undervisningen och familjeangelägenheter.

Såg att boken recenserades i Dagen i fredags under rubriken En perfekt bok för ärliga sökare. Speciellt roligt att recensenten uppskattade tonen. Det har varit viktigt för mig att göra en bok som kunde tala till både hjärnan och hjärtat.

Min artikel om Darwin och Gud på Newsmill drog igång rejäla diskussioner och lästes av över 2000 personer på några dagar. Har inte sammanhanget, men förmodar att det borde vara en rätt bra siffra. Mycket intressant fenomen i sig att denna diskussion väcker så starka känslor, speciellt bland gudsförnekare...


Vi har haft några spännande planeringsmöten kring boken, inga detaljer fastslagna än, men jag kan iallafall nämna att förlaget gärna skulle vilja översätta boken till engelska, vilket förstås är roligt och i linje med va jag har planerat och hoppats. En rad större och mindre praktiska detaljer måste falla på plats först. En är en bra titel, och där tänkte jag fråga lite om råd. "Vem tänder stjärnorna?" är ju en bra titel på svenska eftersom den för tankarna till en känd låt, på engelska är det svårare. Jag funderar på att här lägga in den tankeväckande bilden på Helixnebulosan, allmänt kallad "Guds öga" och låta en engelsk titel anspela på den bilden.

Jag har grunnat lite men inte kommit på något riktigt bra förslag. Skulle även i en engelsk titel gärna vilja anknyta till någon känd låt/dikt/film eller liknande, dock inte helt nödvändigt.

Om någon av er läsare vill ge något bra förslag på vad en engelsk "Vem tänder stjärnorna?" skulle kunna heta (undanber mig oseriösa förslag av typen "What a load of rubbish" från meningsmotståndare) får ni gärna skicka ett tips per mejl eller i kommentatorsfältet. Den som kommer på en titel som vi sen bestämmer oss för att använda vinner ett signerat ex av den första engelska upplagan när den förhoppningsvis kommer!

Nej - Darwin dödade inte Gud!

Då har vi Dagen D som i Darwin på gång, och artiklarna i ämnet börjar ticka in. Ofta ganska kraftig polemik i ämnet, precis som brukligt. Och oavsett vad vi tycker om Darwin och hans teori har frågan en tendens att skymma den mycket större frågan om huruvida det finns en Skapare eller inte, något jag också noga understryker i mitt resonemang i boken.

Ateisternas favoritaxiom att Darwin avskaffade Gud har ju trots allt liten eller ingen kontakt med verkligheten, något som också understryks i den intervjuartikel jag har skrivit i onsdagens Dagen, där jag låter två kristna naturvetare med olika inställning till Darwin samtala om evolutionen och Skaparen. (Undrar bara varför redigeraren valt att illustrera artikeln med en jättestor giraff?) Och i likhet med undertecknad är de båda rörande överens om att vetenskapens rön inte på något sätt motsäger tron på en Skapare. Det finns tvärtom goda skäl att hävda motsatsen.

Svårigheten att hitta bra intervjupersoner till denna artikel illustrerade dock frågans laddade natur. Förenongen Genesis talesman Anders Gärdeborn var en god representant för den kreationistiska sidan, och han hade visserligen något namn på en biolog som var grundläggande kritisk till darwinsmen, men denne ville inte riskera sin akademiska karriär med att träda fram i intervju. Även på den motsatta sidan hade jag först en intervjuperson, som efter en veckas tvekan till slut valde att dra sig ur, ett och ett halvt dygn före min deadline, vilket givetvis skapade rätt stora svårigheter i arbetet. Nu gick biokemisten Torbjörn Ling in och fyllde den rollen med bravur som företrädare för en kristen forskare som accepterar evolutionsteorin. Vi får se vilken respons vi får på artikeln, kan tänka mig att båda sidor kan ha synpunkter att framföra.

Men faktum kvarstår - att försöka tvinga fram ett val mellan Darwin och Gud är att göra det alltför enkelt för sig, speciellt då Darwin själv visserligen var vacklande i sin religiösa tro, men likväl förde fram övertygelsen om en personlig Skapare bortom den evolutionära processen. Jag menar i boken att frågan om HUR Gud skapade är av sekundär natur. Den stora frågan handlar om något större än så - om materia är allt som finns, eller om det finns en personlig Skapare och Gud. Men kampen runt Darwins namn skymmer alltför ofta sikten för den stora frågan. Kanske finns det hopp om en annan framtid nu efter 200-årsdagen.

Ser även att tre medfellows i Claphaminstitutet har skrivit en artikel om livets urprung på Newsmill. Artikeln behandlar egentligen inte evolutionsteorin, som rubriken säger, men den är tveklöst en av de mest genomarbetade jag har läst på svenska språket, och visar på ett sakligt och vederhäftigt sätt hur en naturalistisk beskrivning av livets uppkomst lämnar synnerligen mycket i övrigt att önska.

Johannes Forsblom skriver på samma webbplats en sund artikel om hur den moraliska linje som drogs upp av Darwin har en logisk fortsättning fram till sitt slut i brännkamrarna i Auschwitz.

De pilar som pekar mot en yttersta moralisk norm, mot en Designer börjar bli alltför många för att ignorera. Ialla fall om man inte har bestämt sig på förhand för ett ingen Gud existerar. Men det är förstås knappast någon intellektuellt hederlig inställning. Vi får se hur diskussionen kring Darwin fortsätter. Det finns säkert anledning att återkomma i frågan.

[Uppdatering!] Jag har nu själv skrivit en artikel på Newsmill om hur de stora frågetecknen kring en naturalistisk beskrivning av livets uppkomst indirekt innebär gör Darwin till ett argument FÖR gudstron. Får se hur responsen blir.

Digga Darwin?

Dagen D - D som i Darwin närmar sig. Nästa torsdag är det 200 år sedan den man föddes som skulle förändra världen på ett dittills - och kanske därefter - aldrig skådat slag. Och i höst är det 150 år sedan "Om arternas uppkomst" kom ut. Det blir mycket Darwin i år.

Ingen kan neka till att den brittiske biologen förändrade världen. Till det bättre, tycker somliga, till det sämre, tycker andra. Själv håller jag på att jobba med en intervjuartikel för Dagen med en person som gör tummen upp och en som gör tummen ner för Darwin. Kan förhoppningsvis bli läsvärd, bara de två intervjupersonerna nu lyckas besvara frågorna i tid till deadline. Målet är att artikeln ska komma på D-dagen på torsdag. Håll ögonen öppna efter pappersutgåvan (där kulturartiklarna kommer)!

Vad jag själv tycker? Ja, utan att dyka alltför djupt ner i frågan om huruvida evolutionsteorin är korrekt eller inte finns det goda skäl att inte digga de historiska konsekvenser som en darwinistisk grundsyn fått. Vi kan säkerligen vara överens om att Darwins människosyn, som sedan togs över av socialdarwinisterna, därefter av Nietzsche och därefter av nazisterna var djupt destruktiv.

Det blir säkerligen många medieinslag kring mannen med det långa skägget under kommande veckor, vi får vänta och se vad de kommer att innehålla. Jag hoppas på en saklig diskussion. Det får man ibland i det här ämnet. Men alltför ofta skriks det så högt att det blir omöjligt att urskilja några vettiga argument alls. Och det är nog oftast de ateistiska debattörerna som skriker högst...