Peter Weiderud, ordförande för Broderskaparna snurrar till det i en debattartikel i Dagen idag. I ett tidigare utspel, som han nu ser sig nödgad att nyansera, anklagar han frikyrkliga väljare för att vara snett ute. (Det är för många som röstar på Kristdemokraterna istället för Socialdemokraterna.)
Idag slungar han sig istället rakt över i det andra diket: "Det skulle aldrig falla mig in att kritisera väljarna. I en demokrati finns det bara ett som är säkert och det är att väljarna alltid har rätt." Hur menar han då? Enligt vilken norm då? Den enda tänkbara normen i det fallet är ju en totalrelativistisk norm som säger att inga objektiva värden finns - människorna måste komma på allt sådant själva. Det vill säga: om 51% röstar på nazisterna har de rätt. Om 51% av folket röstar för utrotning av broderskapare har de rätt. Folket har alltid rätt. Eller?
Demokratin är bra till mycket. Men knappast till att slå fast evigt gällande sanningar om rätt och fel. En sådan inställning kan få allvarligare följder än Peter Weiderud anar.