I skuggan av bokmässan tog jag med familjen på en dag på Liseberg idag. Andelen kändisar per kvadratmeter något lägre, (dagens facit: en halvtrumpen Janne Josefsson i kön till Sagoslottet) men fint att ta en dag med familjen.
Ett streck i protokollet dock för fru och minste pojken som lämnade oss andra och tog en tur i Slänggungan. Men det blev mer en mardrömstur, för alla förblev snurrande i Slänggungan tre-fyra gånger längre tid än den skulle snurra. Till slut fick frun skrika och vifta för att få stopp på ekipaget. (Vad gjorde övriga? En kräktes, och övriga mådde inget vidare. Svenskar är svenskar...)
Karusellen hade fått något fel så den glömde stänga av sig själv. Samtidigt som maskinskötarna glömt bort tid och rum. Pojken var okontaktbar i en knapp timme. Obehagligt. Nåväl, Liseberg gav bra plåster på såren för dem som mådde sämst av incidenten. Kvällstidningsrubriker med arga gäster är klart dyrare.
Men dagen blev iallafall lite rumphuggen.
Sitter och reflekterar över Dagens iakttagelse om förlagets tämligen försiktiga exponering av sitt eget förlagsnamn och udnertecknads resonemang kring det hela. Ja, jag gör ju samma sak även här, skriver "förlaget" istället för Livets Ord. Men det är ett dilemma, både för mig som uppskattar församlingens arbete och ser vilken positiv roll de spelar och har spelat i svensk kristenhet. Samma sak gör många andra, och självfallet även församlingen själv. Men det finns en svårighet med kommunikationen av exempelvis förlagets produkter, i det att de som inte känner församlingens verksamhet idag lätt associerar till något som varit som man ogillar. Och därför väljer bort produkter som i sig är väldigt bra. Och där kvarstår kommunikationsproblemet. Församlingen och dess anknutna organisationer kommer säkerligen att behöva ha en fortsatt levande diskussion kring paketeringen, så att deras produkter inte behöver avfärdas av mer eller mindre osakliga anledningar.
Därför tycker jag vi har hittat en väldigt klok väg sedan förlaget erbjöd sig att ta över Vem tänder stjärnorna efter CorVitas konkurs. Med labeln Areopagos (som jag faktiskt själv kom på) signalerar jag och förlaget att vi vill ställa oss på torget, lyssna på människors frågeställningar, anknyta till de filosofiska och religiösa tankar som är i svang, och försöka ge vederhäftiga svar. På den platsen gör kanske varje kristet förlag väl i att ställa sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar