Kyrkans Tidning har bytt chefredaktör. Det gjorde Dagen också härom året. Den senare tidningen valde en person - Elisabeth Sandlund - som några år tidigare gått från total gudsförnekare till mycket hängiven kristen, som i både ord och gärning delar den kristna grundsyn som bör prägla en kristen tidning. Jag uppskattar Elisabeth och hennes gärning oerhört mycket, och jag tror hennes insikt och framtoning beror mycket på att hon kommer från en helt sekulär bakgrund, och ser skillnaden mot den kristna tro hon nu är satt att förmedla.
Annat är det på Kyrkans Tidning, där den nye chefredaktören Anders Ahlberg även kommer från en, som han säger agnostisk bakgrund. Det stora problemet är att han av allt att döma tycks vara kvar i det lägret. Kerstin Doyle har gjort en mycket belysande intervju med honom i Dagen, och det han säger är allt annat än upplyftande. Gud betraktar han som allmänt elak, Bibelsynen är synnerligen grumlig, och Jonas Gardells teologi betraktar han som "oerhört rolig", och språket är plumpt. Et cetera.
Ahlberg har säkert positiva egenskaper som publicist, men att välja en person med den grundsynen som chefredaktör till Kyrkans Tidning måste betraktas som helt obegripligt. Som att välja en, ja vad ska man säga, hästhatare som chefredaktör för Travronden. Eller en anarkist till Veckans Affärer. Stefan Gustavsson gör en klok analys av läget här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar