onsdag 12 maj 2010

God och destruktiv konst, del II

Gårdagens incident med Lars Vilks som i en föreläsning visade sexuella filmklipp där profeten Muhammed väcker precis samma fråga som jag funnit anledning att ta upp här tidigare: är all konst av godo i sig, enbart genom att skaparen kallar det för konst.

I det här fallet verkar det vara mindre fråga om seriös konst än om tonårsaktig provokation för att skapa reaktioner. Jag har väldigt svårt att finna något försvar för Vilks agerande som enbart tycks ha skett i avsikt att provocera och såra. Ja, han bör ha en juridisk rätt att säga och göra det han gör. Men det gör inte att hans agerande är moraliskt berättigat. Konst måste få fortsätta att produceras - ja. Men det måste också få fortsätta att ifrågasättas.

10 kommentarer:

  1. South Park visade MUHAMMED redan under säsong 5, innan muslimerna i europa blev överkänsliga för ngt oförargligt

    Observera att Muhammed även var med i vinjetten till VARENDA AVSNITT under säson 6 och 7 ;-D

    http://www.xepisodes.com/episodes/504/Super-Best-F riends.html

    SvaraRadera
  2. hans vilk blev misshandlad under sin föreläsning.
    ingen ska slås till tystnad.
    våld är våld och ska inte försvaras med att någon upplever sig vara kränkt och sårad.
    va ger det för signaler?
    att det är ok att puckla på grannen eller frugan för att denne sårade dig?
    i en demokrati ska alla få vara med och tycka.
    den som inte gillar vilks arbete har sin rätt att tycka så men att misshandla honom har ingen rätt till.

    SvaraRadera
  3. Jag är lite ambivalent, Lars Vilks är väl ingen "större" konstnär, samtidigt är han en god "konstteoretiker" som bl.a vågat ta kulturikonen Jan Guillou i örat i tv, när han snackade strunt....(om konst). Att akademin inte har någon koll på vad en föreläsare (i detta fall Vilks) skall säga och visa upp är nästan - märkligt obildat och andefattigt.
    Att inte Vilks fick någon snyting utan det blev två poliser, talar väl lite för "demonstranternas" amatörism, men det är naturligtvis inte acceptabelt för den skull.
    Kanske Vilks har "testat" idéen om hur långt man kan gå med kritik "av vissa grupper" tillräckligt, nu.

    Mellansvensken

    SvaraRadera
  4. Mellansvensken: Jo, jag håller med. Tycker att han likt en annan tonåring har testat klart nu. Roligare än såhär blir det inte att provocera för provocerandets skull.
    Dags att passa samma boll vidare till de svenska humanisterna?

    SvaraRadera
  5. Lars Wilks kritiserar inte "vissa grupper", utan han kritiserar PK-samhällets sätt att bemöta "vissa gruppers" anspråk på samhällsinflytande.
    Dvs. "vissa grupper" bemöts inte med samma typ av argument som andra, utan de skall skyddas mer än andra från att bli "sårade". Detta enligt Lars Wilks själv i olika uttalanden.
    Wilks provocerar alltså inte för provocerandets skull, utan för att testa hur långt man kan gå i politisk inkorrekthet i vårt land, där yttrandefriheten sätts högt. I tjusiga deklarationer i alla fall.
    Hans föreläsning var dessutom inom en institution som brukar vara garant för yttrandefrihet, men "vissa grupper" hade tagit sig dit.
    De var inte tvungna att delta och behövde inte gå långa omvägar, för att slippa provokationen. En provokation som bestod av en film från en iransk konstnär.
    Företrädare för ”vissa grupper” uttalade sig i radions Studio ett och sa där, att polisen borde ha stoppat Wilks från att framträda.
    Hur långt från yttrandefrihet kan man komma?

    SvaraRadera
  6. Samtidskonst är en typ av frågeställning och undersökning vilket, i det här fallet, var Vilks mål att undersöka om vi verkligen har 'yttrandefrihet' - och resultatet av hans undersökning; det vill säga svaret - är att vi tydligen inte har yttrandefrihet.

    Mordplanen mot Vilks kränker vårt fria samhälle. Anledningen till att Vilks gjorde det här är inte som en "tonårsprovokation", nej, Vilks och en sekulär majoritet känner sig redan kränkt och utmanad av islams synliga närvaro med bl.a en islamistisk klädkod och våldsamt hävdande av religionen.

    Med andra ord; islam provocerade Vilks och människor som står för yttrandefriheten långt innan konstnärer började provocera islam. När islamister och deras apologeter ropar på lagstiftning baserad på kränkthet, så bör de alltså vara medvetna om vilka dörrar de öppnar, och att de inte har monopol på känslan av kränkthet.

    Men vi kan också kräva av vuxna normala människor att de ska kunna ifrågasätta sina egna känslomässiga reaktioner och hur dessa reaktioner omsätts i handling. Det är ett allvarligt misstag om vi i våra resonemang kring religiös tro gör undantag för de troende, och frånkänner dem ett ansvar för hur de reagerar på upplevda utmaningar mot deras tabun. Om man på fullt allvar menar att fromma inte kan kontrollera den stora vrede som de känner mot hädare, så har man i praktiken givit dem en psykiatrisk diagnos som förklarar dem oförmögna att leva i ett fritt samhälle.

    SvaraRadera
  7. Anonym; Jag känner mig inte i första hand vred över hädare. Jag känner mig djupt sorgsen när något jag(och jag tror att vi alla gör ungefär på samma sätt) värderar högt dras i smutsen. Och att göra på detta sätt känns faktiskt mer barnsligt än vuxet.

    Därigenom inte sagt att jag skulle försvara de islamister e.d. som angrep Vilks. Inte heller att jag därmed skulle mena att sådana uttalanden o.d. bör förbjudas i lag. Men det finns en stor mängd företeelser som är moraliskt orätt men som samtidigt inte behöver förklaras för juridiskt fel. I ganska många fall är den moraliska plikten tyngre vägande än den juridiska.

    SvaraRadera
  8. Per Ewert,
    De som angrep Vilks gjorde de moraliskt rätt eller moraliskt orätt enligt dig?

    SvaraRadera
  9. Att angripa en talare med våld, oavsett vad man tycker om innehållet, bör rimligen betraktas som orätt (det går säkert att tänka sig undantag, det här är knappast ett sådant). Ungefär som jag säger till barnen när de slår varann i skallen: Du får inte slåss bara för att den andre gör fel. Den andre säger jag till för sig, men du ansvarar för vad du gör.

    SvaraRadera
  10. Mellansvensken, igen
    Har (naturligtvis) läst ovanstående kommentarer. Att Vilks avslöjat eller vad man nu säger "att vissa" grupper dvs muslimer har en tendens att ha´ dubbelbokföring (säga ett inåt och ett annat utåt) är inget nytt för mig. Här har företrädare för ett mångkulturellt Sverige, blundat - det är således inte "bara" Vilks som uttrycker detta. Som kristen är det naturligtvis smärtsamt att se och höra hur trosyskon i länder där "vissa grupper" kommer ifrån inte kan leva ut sin tro - där! Att "vissa grupper" tar med sig denna sed eller livsstil till Sverige är oförsvarligt. Här borde islamister och deras apologeter (citat från anonym ovan) i svensk klädedräkt agera, självklart.
    Att konsten skulle ha´ uppgiften att vara - sanningssägare och vuxenprovokatör (obs! ej tonår)- är jag inte till hundra procent ställer mig bakom, exemplet Odell är allt för tydligt för att få mig att tvivla.
    (...det måste väl ändå finnas verbala vägar att driva konkreta frågor på)

    Fotnot: Har två Vilks böcker i egna bokhyllan och har dessutom hört en föreläsning med honom i akademisk miljö - om någon undrar vart jag befinner mig i kulturlandskapet

    SvaraRadera