fredag 8 mars 2013

Nytt blogginlägg om kyrkan som innebandyförening

Passar på såhär i övergångsperioden att länka vidare till blogginlägg på nya bloggen på perewert.se. Dagens bloggpost inleds:

Jag läser idag en rätt tankeväckande intervju med SvD-krönikören Jenny Nordberg i Dagen, som anknyter ganska tydligt till det mönster som jag vill brottas med i Guldet blev till sand. Jag uppfattar henne som intresserad av andliga frågor, men tveksam till kyrkan. Inte för att kyrkan är alltför dogmatisk eller liknande, vilket ibland framförs som kyrkans stora problem. Nej, hennes frustration tycks vara riktad mot kyrkans (i det aktuella fallet Svenska Kyrkans) försumbara självförtroende, där hon devalverat sig själv till något slags trivselförening istället för att leva ut sin verkliga identitet. Och det är den frustration som jag tror att stora delar av befolkningen delar.

För kommentarer och samtal kring texten, lägg detta där istället för här.

1 kommentar:

  1. Är inte just detta kyrklighetens(samtliga lägers) största problem.
    Att man blivit trivselföreningar.
    Att man har gjort Guds Hus till mysstuga.
    Jag tror det är just det som fått många med mig att stå utanför de etablerade sammanhangen.

    Det finns en dikt av Nils Bolander som jag skulle önska en renässans i alla kristna sammanhang.

    Vad ska vi inbjuda människorna till,
    vi kristna?
    Någon liten idyllisk historia,
    en viss hygglig borgerlighet,
    ett småtrevligt kafferep med kakor
    i bersån efter högmässan?
    Varen så goda mitt herrskap,
    konjakskransarna är hembakade!
     
    Är det detta vi ska nödga människorna till?
    Symöte med högläsning
    i församlingssalen
    måndagen den sjunde mars kl. 19.
    Sång av kandidat Karlsson.
     
    Nej, vi är kallade av Livets Herre
    att inbjuda människorna
    till det oerhörda äventyret
    bortom alla idyller,
    det förintande mötet med heligheten,
    ett ofrånkomligt val
    mellan Kristus och kaos,
    det fantastiska vågspelet
    ett liv i spänningens land,
    så att gamla män drömmer drömmar
    och ynglingar ser syner.
     
    Sviker vi den kallelsen,
    sviker vi den Sveklöse.
    Och vi gör oss förtjänta
    av det nesligaste av alla namn:
    kristna svindlare.
     
        Nils Bolander

    Med vänliga hälsningar Michaela (

    SvaraRadera