måndag 15 juni 2009

Jag tar avstånd från mitt eget Dagenreportage


Nå, det vore förstås att ta i att jag vill avsäga mig hela innehållet såsom jag komponerade ihop det. Men jag är mycket skarpt kritisk till den teologi som framförs. Here´s the story.

När jag öppnade denna blogg skrev jag att min grundtanke varit att lyfta fram sådant smo kristna är överens om, inte sådant man är oense om. Nu ser jag mig dock nödgad att komma med några synpunkter på det reportage jag skrev i torsdagens Dagen (dock enbart tillgänglig för prenumeranter tror jag), inte minst för att klargöra min egen hållning.

Jag fick en fråga från min redaktör (som jag f.ö. har ett väldigt gott samarbete med) om jag kunde åka och bevaka en samling i Växjö som en person utanför kyrkan har startat tillsammans med den lokala missionskyrkan. Ett strålande initiativ som jag också försökte fånga i rubriken "En plats för sökare som vill bli finnare", vilket även var den beskrivning som initiativtagaren satte på sig själv.

Det budskap som framfördes av Stockholmsprästen och musikern Ingmar Johánsson var dock så långt ut på skalan att det kan diskuteras om det faktiskt var kristet i verklig, traditionell mening. Han berättade på ett personligt och naket sätt om den svåra olycka som hans bonusson drabbats av. En svår händelse som i all smärta ändå kan göra något gott för dem som står runtomkring. Jag har ingen anledning att betvivla vare sig Ingmar Johánssons personliga engagemang för sina närmaste eller hans inre utveckling.

Den teologi han framförde bar dock med sig så stora frågetecken att jag inte vill låta den stå oemotsagd. Hans föreläsning kretsade kring frågan om Gud är ett subjekt - ett personligt Du, eller om Gud är ett verb, något som sker mellan och i oss. Och mellan - och ibland på - raderna låg ståndpunkten att det senare nog är fallet. Budskapet var samma postmoderna refräng som hörts av så många andra nytolkare av det kristna budskapet. Vi kan inte ge några svar, utan bara fler frågetecken. Gud tar alltid emot oss som vi är, och han definierade här Gud som "det kärleksfulla minne vi för evigt kommer att leva vidare i." Jesus Kristus definierades som "din och min förmåga att på djupet finnas till för oss själva". Formuleringar så udda att jag valde att inte ta med dem i tidningen.

Min fråga är då - och ni ateistiskt inriktade läsare får gärna tycka till här också: Fyller sådana här definitioner av Gud någon verklig funktion? Är Gud enligt denna definition möjlig att acceptera eller avfärda på något meningsfullt sätt? Läsaren inser säkert min ståndpunkt i frågan. Och jag blev väldigt sorgsen över att få ta del av det budskap som riskerar att lämna den seriöse sökaren mer villrådig och hemlös än hon var när hon kom.

En nyhetsartikel tar dock generellt inte ställning till ett visst budskap, utan här är det journalistens uppgift att förmedla budskapet och låta läsaren själv ta ställning. Det jag kunde göra var att ställa en undrande fråga till den medarrangerande pastorn, som beklagligt nog svarade tämligen accepterande. Tidningens åsikt framförs istället på ledarplats. Och här skrev Elisabeth Sandlund en synnerligen läsvärd ledare i ämnet härom veckan, vilket blev en god och välkommen markering av Dagens inställning.

Här bemöter hon bland annat en biskop som menade att alla människor är lika välkomna att förkunna sin tro i kyrkan, även om de predikar en tro som ligger långt ifrån klassisk kristen tro: "De hör enligt honom också hemma i kyrkan, som bör ge "utrymme och näring åt deras andlighet". Det låter vackert men är i själva verket djupt problematiskt, ännu en variant på temat att ge folket det folket vill ha. All andlighet är inte god andlighet. Att vara övertygad i sin tro är inte tillräckligt - den stora frågan är vad man tror på."

Huvet på spiken, om ni frågar mig. Jag tror att Ingmar Johánsson går fel. En definition av Gud och människans förhållande till honom som blir så slätstruken att den berövats allt meningsfullt innehåll skadar mer än det kan ge. Då tar jag hellre en dos rakryggad ateism.

9 kommentarer:

  1. Det var en läsvärd analys. Kan inte vara alldeles enkelt att skriva tidningsartiklar ibland. Gud välsigne dig i ditt fortsatta arbete, både som journalist och författare!
    /Jimmy

    SvaraRadera
  2. Per ! (...strongt av Dig att våga korrigera egen artikel)
    Någonting måste ha´ hänt i Ingmar Johanssons kristusvandring från fräscha album och texter från 70-talet som "Önskar jag kunde fängsla ditt öra" och "Bildspråk" till 2000-talets psalmer med texten "Du är en bön. Gud är din bön. Låt oron få sjunka som stenar mot botten ..."
    Visst är det viktigt med tydlighet i en tid som denna - dessutom finns det ju bara ett evangelium - annars är det någonting annat som Gresham Machen redan på 30-talet gav uttryck för.
    Har haft en "sökare" i min egen soffa denna midsommaraftons afton och att då citera och försöka med denna text om att oron skall sjunka som stenar mot botten (... fotknölarna ?). Knappast är någon hjälp för en människa som inget hellre vill än att försöka förstå vad det "glada budskapet" innebär och har för innehåll .............

    SvaraRadera
  3. Jag har lite generellt svårt för rörliga Gudsdefinitioner. (Det är svårt att konsekvent ta avstånd från något som man inte är överrens om vad det är :-) Gud som verb... hmmm .... själva definitionen av rörlig Gudsdefinition. Jag tycker det är fusk att definiera Gud i termer av något annat (till exempel "minnet som vi vilar i", "kärlek", "sanning", "allt som finns", etc). Vad finns det för mening med att kalla dessa företeelser för Gud? De har ju redan egna namn.

    SvaraRadera
  4. Exakt, Patrik. Dylika gudsdefinitioner blir filosofiskt oerhört problematiska, för att inte säga meningslösa. Och från "vår" sida sett blir riskerar man även att hamna helt snett rent själavårdsmässigt, som block och penna påpekar.
    "Hur gärna jag önskade att du vore antingen varm eller kall i stället för ljum" Så lyder Guds budskap till församlingen i Laodiceia i Uppenbarelseboken. Viktigt då, ännu viktigare idag.

    SvaraRadera
  5. Skönt att vara överrens om något. Glad midsommar!

    SvaraRadera
  6. Patrik och Per Ewert:
    Kan inte se hur en sådan definition skulle vara varken mer eller mindre meningslös än någon annan. Den är klart annorlunda än den klassiska kristna synen på vad/vem gud är - det håller jag absolut med om. Men jag hänger inte riktigt med i logiken bakom hoppet till att det kristna, mindre abstrakta, gudsbegreppet skulle ha ett högre värde förstår jag inte..



    huruvida en gudsdefinition går att belägga eller dementera kan väl ändå inte ha någon betydelse?

    SvaraRadera
  7. Falsifierbarheten är oerhört viktig när det gäler att skilja relevanta påståenden från meningslösa, åtminstone om du frågar Popper. När det gäller trosfrågor om alltings yttersta grund är distinktionen naturligtvis än viktigare.

    SvaraRadera
  8. Ja, även om du frågar mej. Dessutom är det ju bara bluff och båg att kristendomen skulle stå för en "Gud" i typ John Shelby Spongs mening. Eller i den där Göran Tunström-meningen (i romanen Juloratoriet) som K G Hammar gillade så mycket ("Gud finns inte - jag tror på honom"). Hinduismen eller buddhismen möjligen, men inte kristendomen (lika lite som judendom och islam).

    Men oavsett var Ingmar Johansson står idag anser jag att psalmer som "Bli stilla" har sitt berättigande. För en sökare är dock kanske "Se hur gudsvinden bär" (2001) bättre: "Glädjen du känner är en gåva, / en hälsning från en okänd som ville ditt liv". "Kommer du tidigt eller sent, / till nåden finns inga åldersgränser. / Döden är till och med besegrad, / ja även där finns tillitens famn om du vill". Bland det vackraste som skrivits inom svensk psalm på årtionden, men jag medger att den är möjlig att tolka grymt modernistiskt. Men också klassiskt: "En okänd som ville ditt liv", det måste väl verkligen vara Gud?

    Och vem har som Ingmar Johansson formulerat poängen i Pers "Vem tänder stjärnorna": "I Offerlammets tecken skriver kärleken sitt namn, / bakom vintergatans stjärnor finns ett ansikte, en famn. / Kristi kropp för dig, för mig utgiven. / Kristi blod, för dig, för mig utgjutet."

    SvaraRadera
  9. Absolut. De texter som du refererar till har självfallet ett visst tolkningsutrymme. Men det gäller ju alla riktigt bra texter.
    Det ledsamma är att ansiktet bakom Vintergatans stjärnor numera verkar ha suddats ut i den Johánssonska läran. För utan ansikte - ingen kärlek. Och ingen som ville ditt liv.

    SvaraRadera