Ingen egentlig segrare i Sturmarkdebatt

Hemma igen efter kvällens debatt i Pingstkyrkan Huskvarna. Det samlade intrycket lyder: pendling mellan ganska glad och ganska bekymrad. Glad över att debatten faktiskt hölls, och under lämplig rubrik, samt för att Christer Sturmark äntligen svarade på en fråga jag ställt upprepade gånger. Bekymrad över den ofta alltför svaga argumentationen. Och då menar jag inte bara från den ateistiska sidan.

Som jag skrev igår var jag alltså något osäker på om predikanten Tommy Dahlman behärskade ämnet tillräckligt väl för att klara en debatt med en så driven retoriker som Sturmark. Visst visade han sig vara en engagerad och på flera sätt skicklig talare. Men, som jag befarade, fanns det svagheter i argumentationen. Dahlmans argument för Guds existens löd, som jag uppfattade dem:
1. Att denna debatt hålls, att vi faktiskt samtalar om Gud idag i ett civiliserat och utbildat samhälle.
2. Huvuddelen av mänskligheten är religiös.
3. Sekularismen misslyckades till och med när den drevs som allra längst, exempelvis i Sovjet.
4. Även i ett sekulärt samhälle finns andligheten kvar.
5. Godhet existerar, vilket tycks minimera ondskans problem.
6. Skapelsen är ett slags axiomatisk sanning som visar att Gud existerar oberoende av våra åsikter. (Här kopplade Dahlman i avslutningen till ett kraftfullt avståndstagande från evolutinsteorin, samt tog upp vetenskapliga fakta som stärker tron på en skapare.)

Såvitt jag ser det missade Dahlman tillfället att lyfta fram flera av de starkaste argumenten för Guds existens. De fyra första argumenten är i sig inga bärande argument för Gudstron, vilket meningsmotståndaren Sturmark också påpekade. I första hand är de goda skäl för ateisten att åtminstone börja fundera över saken, men som argument behöver de stödjas av andra sådana. I det femte argumentet kunde Dahlman tydligare ha lyft fram det moraliska argumentet, och i det sjätte fanns det stora möjligheter redan från början i debatten att lyfta fram exempelvis orsaksargumentet och designargumentet på ett mycket frimodigare sätt.

Låt mig göra klart att jag inte anser att Tommy Dahlman gjorde bort sig i debatten. Han fick fram flera bra poänger som inte direkt hamnade under några av argumentet ovan. Men han hamnade tyvärr på defensiven ett flertal tillfällen, vilket han inte hade behövt göra. Exempelvis valde han att inte lyfta fram erfarenheten som ett bärande argument, vilket exempelvis jag använder som ett av de fem bärande argumenten för gudstron. Denna Dahlmanska taktik skapade dock svårigheter under frågestunden när några i publiken med bistånd av Sturmark pressade Dahlman på om vi kan säga att Gud någonsin har gjort mirakulösa ingripanden över huvud taget och exempelvis helat människor. Nu hör det ju till saken att det finns mängder av sådana fall, men detta kom inte riktigt fram på önskvärt sätt, och Dahlman såg sig nödgad att avsluta diskussionen med en påminnelse om att hans motståndare nog snart behövde åka till tåget...

Låt det också sägas att Christer Sturmark presenterade sammanlagt noll (0) argument för sin tes att Gud inte finns. Istället ägnade han sig åt att försöka omintetgöra sin motståndares argument. Ibland gavs han för enkla smashlägen och kunde få skrattarna på sin sida, men faktum kvarstår: inga argument för ateismen presenterades under kvällen. Och det är naturligtvis ett talande tecken i sig...

Jag kunde dock glädja mig över att Sturmark under frågestunden faktiskt gav svar på frågan jag tagit upp dels i "Vem tänder stjärnorna?", dels i debattartikel och i bloggdiskussion - nämligen hur han ställer sig till Eva Dahlgrens ståndpunkt att hon valde att bli ateist för att hon "vill inte tro på Gud". Och här lyckades Christer Sturmark hålla den intellektuella hedern att han menade att vad vi vill inte har någon egentlig relevans för vårt ställningstagande. Det avgörande är förstås om det är sant eller inte. Ett glädjande ställningstagande som jag hoppas att han också står fast vid i sitt fortsatta sökande efter sanning. För då finns all sannolikhet att han också hittar hem till Gud.

Så sammataget var det en debatt utan egentlig segrare, Sturmark presenterade inga argument för sin sak, och Dahlman lade inte heller fram så starka argument som han skulle ha kunnat göra, och han hamnade också helt i onödan på defensiven vid några tillfällen. Någon annan som var med på debatten får gärna bekräfta eller kritisera min upplevelse av debatten. Jag tror dock att det finns många goda apologeter i Sverige som hade kunnat göra en starkare och mer påläst insats i en debatt av detta slag.

Jag vill ändå hoppas att Tommy Dahlman kunde så några korn i människors hjärtan och hjärnor som förhoppningsvis kan växa och hjälpa människor att sätta sin tro till Gud. För det har vi alla skäl att göra.