tisdag 6 april 2010

Jesus fascinerar!

Jag sitter här på tredjedag påsk och förbereder en hastigt inbokad föreläsningskväll om de moderna Jesusbilderna och uppståndelsen. Och det är konstigt med Jesus, hur strikt jag än försöker lägga upp de olika punkterna blir jag så inspirerad och uppmuntrad att jag har svårt att sitta still.

Att döma av kommentarerna i föregående bloggpost är det uppenbart att Jesus och tron på hans uppståndelse engagerar än idag. Jesus engagerar mycket, och trots alla mer eller mindre spejsade förslag på vem han egentligen var, så ligger sanningen fortfarande i Petrus bekännelse: "Du är Messias, den levande Gudens son".

Jag slås ibland av det häpnadsväckande i att tron har överlevt överhuvud taget. Den kom från en liten grupp anhängare vars messiasgestalt avrättats på skamligast tänkbara sätt efter att ha verkat offentligt i bara tre år, helt saknat politiska ambitioner, inte skrivit en rad och aldrig reste utanför den lilla provinsen i Romarrikets utkant. Men tron överlevde, mot alla, alla, alla världsliga odds, trots att de som kom att följa tron aldrig hade sett några fysiskt påtagliga spår av den Kristus de valde att följa. Och den växte till att tvåtusen år senare ha anammats av sammanlagt flera miljarder människor. För att de hållit tron för något mer än gåtfull och intressant, utan framför allt: sann

En alldeles fascinerande utveckling. Den säger inte så lite om vem Jesus måste ha varit - och är.

5 kommentarer:

  1. I det stora hela sa Jesus väldigt lite av värde. Han introducerade inget nytt till vår etik (förutom helvetet). Inga sociala program.

    "Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge." (Lukasevangeliet 14:26)

    Jesus använde aldrig ordet "familj". Han gifte sig aldrig eller blev far till några barn. Till sin egen mamma sade han, "Låt mig vara kvinna."

    "Det finns sådana som är utan kön från födseln och sådana som av människor har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta." (Matteusevangeliet 19:12) Vissa troende, inklusive den tidiga kristna kyrkoprästen Origenes, tog den här versen bokstavligt och kastrerade sig själva. Även som liknelse eller metafor är det här rådet i dålig smak.

    Andra goda råd från Jesus att lära våra barn:

    -"Om ditt högra öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig." (Matteusevangeliet 5:29)
    -Att gifta sig med en frånskild kvinna är äktenskapsbrott. (Matteusevangeliet 5:32)
    -Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga. (Markusevangeliet 10:21)
    -Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. (Lukasevangeliet 12:33)
    -Arbeta inte för mat. (Johannesevangeliet (6:27)
    -Få folk att vilja förfölja er. (Matteusevangeliet 5:11)
    -Låt alla få veta att du är bättre än alla andra. (Matteusevangeliet 5:13-16)
    -Ta pengar från dom som inte har något sparat och ge till någon som är rik. (Lukasevangeliet 19:23-26)
    -Om någon stal från dig, försök inte att få tillbaka det. (Lukasevangeliet 6:30)
    -Om någon slår dig, erbjud dom att slå dig igen. (Matteusevangeliet 5:39)
    -Om någon vill ha något av dig så ge det till dom utan att tveka. (Matteusevangeliet 5:42)

    SvaraRadera
  2. Det du tar upp - även om några citat är tagna för mycket ur sitt sammanhang för att bli fullt begripliga - vittnar väl ändå om något helt nytt? Om du jämför med talmudisk judendom och - framförallt - med andra sekulära etiker finns här en oerhört långtgående etisk målsättning. Varken jag eller du kan motsvara hans etiska krav, men de är imponerande strävansmål.

    SvaraRadera
  3. Även om dessa "imponerande strävansmål" han gav råd om var nytt, så är det inget som omfamnades av vår etik. Du tycker själv i ditt inlägg "Det moraliskt nödvändiga straffet" (http://vemtanderstjarnorna.blogspot.com/2010/04/det-moraliskt-nodvandiga-straffet.html) att offer bör få upprättelse, men detta står ju i direkt konflikt med dom råd Jesus gav om att inte kräva upprättelse utan att istället få brottslingar att fortsätta kränka oss.

    Sedan finner jag denna "långtgående etiska målsättningen" att vara lite absurd, för om alla skulle ge bort allt dom äger så skulle ju ingen ha något. Vad är då meningen med det hela? Var slutar det? Det låter nästan lite som nihilism, att utplåna sig själv innan Gud utplånar oss...

    SvaraRadera
  4. Hmm, mitt svar syns inte. Bara om man klickar på datumet 7 april 2010 02.57 från mitt första inlägg...

    SvaraRadera
  5. Svaret syns här så det ska nog funka. Jo, Jesus sätter upp extremt höga etiska mål. Det han understryker med sitt bud att inte hämnas eller kräva sin rätt är att moraliskt ställa sig över förövaren och genom sin höga moral mana till dennes samvete.

    Som du skriver är det dock svårt att tänka sig ett samhälle där alla människor präglas av en sådan ödmjukhet och omtanke. Men återkom den dag som alla har gett bort alla sina pengar till de fattiga så att ingen har nåt kvar, så lovar jag att dra igång en proteströrelse! :-)

    SvaraRadera