söndag 30 maj 2010

Gripande tevedokumentär slår sönder ateisternas människosyn

SVT visade ikväll den smått fantastiska dokumentären På egna ben om den gravt... ja, det är svårt att hitta rätt ord för det som hämmat den snart 30-årige Magne Skåden från Norge sedan krumma barnsben.

Magne hade inte kunnat gå eller kommunicera sedan födseln. Men hans föräldrar hade nu bestämt sig att låta sonen gå igenom en amerikansk terapimetod, och tittarna fick följa resan genom terapin och utvecklingen därefter. Jag har ingen aning om vilken filosofi som låg bakom terapin, inte heller om hur stora mentala framsteg Magne egentligen kan bevisas ha gjort.

Men något alldeles fantastiskt har helt uppenbart hänt. Från en totalt fysiskt och psykiskt inlåst individ till en människa som går, och som - åtminstone som det tycks - meddelar sig klart och intelligent i skrift.

Det intressanta är att Magne fram till 27 års ålder inte visade något tecken på självmedvetande och rationalitet, vilket enligt utilitarister som Peter Singer skulle innebära att Magne inte var en person, och därför inte heller hade en självklar rätt till liv. Men det finns mer i en människa än vad vi först ser! Detta är av oerhörd vikt när det gäller vår människosyn i teori och praktik. Där dödens kultur sprids avfärdar man gärna den fysiskt eller mentalt handkappade som onyttig, oförbätterlig och onödig.

Men dolt bakom Magnes alla lager tycks det hela tiden ha funnits en klart intelligent människa. Institutet bakom terapin hade en slogan i stil med "Intelligens är inte detsamma som hjärnkapacitet". Och det är just själva innebörden i den judisk-kristna människosyn som jag presenterar och försvarar i "Ecce Homo - Se människan". En människas inre liv kan inte reduceras till summan av hennes hjärnaktivitet. Det finns mer där, något som inte kan visas i en EEG-graf. Mycket, mycket mer. Det finns en själ, en verklig person. Vi kommer inte alltid åt den. Men den gudaskapade personen finns där. Och den måste vi skydda och försvara med all den kraft som behövs.

5 kommentarer:

  1. Åh, varför skapar Gud en människa som måste vara fast i sig själv...

    SvaraRadera
  2. Har du något belägg för att Peter Singer inte tyckte Mange var en person i sitt tidigare tillstånd?

    SvaraRadera
  3. Anonym: Belägg? Det är ju grunden för hela Singers filosofi, att om man saknar rationellt tänkande så är man ingen person. Magne hade ju inget "tidigare tillstånd", utan föddes med denna skada, vilket då gjorde honom till en icke-person enl Singer från första början och om man hårddrar det, utan rätt att leva. Men det fantastiska är ju att alla människor runt Magne, föräldrar, syskon och frivilliga växte och blev berikade när de såg hur han genom träning kom ut mer och mer ur sitt skal och de fick kontakt. En fantastisk skildring om hopp och värde långt bortom det vi ser och tänker med vårt rationella tänkande. Det finns så mycket mer!

    SvaraRadera
  4. Sten-Åke Granberg31 maj 2010 20:15

    Bekvämt att svara under "anonym"? Kliv fram vet ja!!

    SvaraRadera
  5. Jaa, du, jag är i allra högsta grad ateist, men instämmer till fullo med dig att det var en fantastisk dokumentär, och att det finns något heligt inne i människan som är svårt att sätta fingret på. Du kallar det gudomligt, det gör inte jag men vi är nog eniga om att där finns en själ och en stark kraft.
    Man behöver inte tro på en gud för att inse och tro på det. Och man behöver inte tro på gud för att kunna inse att det finns saker man inte kan se, som finns.
    Jag önskar Magne och alla andra i hans situation, och all hjälp och stöd de kan få.
    Det var förresten en intressant artikel av Anne Heberlien i DN igår (måndag 30/5), om godhet och religion. Väldigt intressant läsning, jag rekommenderar den! /Karin

    SvaraRadera