Det har varit mycket Forserum i riksmedierna här några dagar. Och det är inte under speciellt trevliga omständigheter heller. Idag var det en tidning som ringde och bad mig att skriva en artikel om situationen och kyrkans reaktioner. Jag har egentligen slutat skriva nyhetsartiklar, men gör ett litet undantag för de här händelserna på hemmaplan.
Bakgrunden är följande: för några år sedan flyttade ett stort antal somaliska familjer in i samhället. Den lokala församlingen (inte min egen, vi är alltså med i Kungsporten i Huskvarna) har gjort mycket för att få somalierna att känna sig hemma och skapa kulturmöten snarare än -krockar.
Det har överhuvud taget gått mycket smidigare än man kunnat befara när en stor grupp människor plötsligt hamnar i en helt ny miljö. De somaliska barnen har fungerat förhållandevis väl i skolan där våra barn går (jag hann se att vår mellanpojke gjorde en synnerligen fin utspark på gympan på Aktuellt när de använde lite skolbilder). Visst har en del somalier gjort saker som jag tycker är orätt, precis som många svenskar har gjort detsamma. Ungdomsgänget som nu ger sig på somalier har tidigare gett sig på oss och andra. Det har varit obehagligt, inte tu tal om det. Det finns dock under inga omständigheter något försvar för den förföljelse, trakasserier och våld som vissa ungdomar har gjort sig skyldiga till och fått till resultat att somalierna nu vill flytta från orten och inte skicka sina barn till skolan.
Samhällsföreningen anordnar ikväll ett fackeltåg för att visa stöd för våra nyinflyttade ortsbor. Självfallet är jag med där. I vårt ort och vårt land ska alla vara lika välkomna, om man är man eller kvinna, jude eller grek. Alla är vi skapade och älskade av Gud. Alla behövs vi - i världen och i lilla Forserum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar