CorVita i konkurs – nylansering på annat förlag för ”Vem tänder stjärnorna?”

Då släpper jag den information som hittills hållits inom en mycket snäv krets. Medieföretaget CorVita har gått i konkurs.

Jag är arg. Men förväntansfull. Jag är besviken och upprörd. Men jag ser samtidigt fram emot att att nu kunna inleda en ny och spännande satsning med ”Vem tänder stjärnorna?”.

I början av förra veckan blev jag kontaktad av ett bokförlag som önskade köpa rättigheterna till ”Vem tänder stjärnorna?”, då det varit allmänt känt att det gungat på CorVita, bolaget bakom Authentic Media som gett ut boken. Vi har nu därför planerat att det nya förlaget till att börja med tar över distributionen av boken och i nästa skede även utgivningsrättigheterna.

(Tillägg: Dagen skrev nu på förmiddagen att det är Livets Ords förlag som tar över boken, så då är det ingen mening med att jag håller på den informationen heller längre. Min erfarenhet och de kommentarer jag fått från olika håll under dagen säger att det är ett mycket professionellt förlag med ambitionen att bredda sig, precis som jag önskar göra med "Vem tänder stjärnorna?")

I fredags eftermiddags hörde Livets ord av sig med beskedet att vi nog skulle kunna inleda vårt samarbete fullt ut på en gång. Efter att gång efter annan ha försökt nå de ansvariga på CorVita som tycks ha gått under jorden ringde de till slut Malmö tingsrätt och fick då veta att CorVita försatts i konkurs i torsdags. Ingen hade meddelat mig. Ingen annan av de samarbetspartners jag talat med hade heller hört ett ord.
Om jag uttrycker mig synnerligen försiktigt: det kändes inte roligt.

En viktig anledning till att jag gick in i ett samarbete med Authentic var att de ägdes av Internationella Bibelsällskapet, då jag sökte en samarbetspartner med möjlighet att sprida boken i flera länder. När vi inledde vårt samarbete i våras lade vi upp en seriös strategisk plan, och tillsammans med redaktör Pierre och layoutare Egbert gjorde vi under sommar/tidig höst en riktigt bra produkt som släpptes i rätt tid med rätt möjligheter. Ett stort tack - ni har båda gjort ett bra jobb! Men det blev alltmer uppenbart att förlaget inte skulle följa den planerade strategin, och ungefär när boken skickades till tryckeriet tycks det som att all verksamhet i stort sett upphörde på förlaget. Både i den utlovade kontakten med andra länder och - framför allt – här i Sverige.

Som författare och frilansskribent har jag samarbetat med en rad medieföretag av olika storlek. Men ingenstans har jag upplevt något som varit ens i närheten av det kaos och den handlingsförlamning som rått på CorVita.
”Varför bytte du inte förlag då?” frågar sig vän av ordning. En bra fråga. Mitt svar är att jag alltid har ambitionen att fullfölja de samarbeten jag går in i, även om den andra parten ibland inte uppfyller sina åtaganden fullt ut. Sedan vill jag också gärna tro på människor när de lovar något. Dessutom: när vi inledde vårt samarbete i våras tycktes förlaget fungera förhållandevis väl, åtminstone på ytan.

De som skulle tagit sitt ansvar för CorVita har svikit det. Det är en sak att ha en sviktande ekonomi och då ta ansvar för sina samarbetspartners och avsluta verksamheten på ett snyggt sätt. Det är en annan sak att strunta i vad man lovat, att ideligen glömma bort självklara detaljer som inte kostar något, eller att helt släppa sitt ansvar och lämna kunder, författare, församlingar och andra organisationer i sticket. Detta är fel av alla företag. Men på ett kristet företag finns det anledning att ställa högre moraliska krav.

Bakgrunden till konkursen kommer att diskuteras bland många under den närmaste tiden, och där får andra parter ge sina bakgrundsfakta. Men jag blir både arg och besviken när jag får höra om människor som försökt köpa boken men inte lyckats för att förlaget glömt bort, alternativt valt att inte skicka ut böcker eller information om den.

Jag har inte skrivit ”Vem tänder stjärnorna?” för att själv hamna i fokus eller tjäna några kronor (vilket jag nu blir blåst på), utan för att nå ut med evangeliet så att människor ska kunna ta den kristna tron till sina hjärnor och sina hjärtan. Det är min kallelse, det är min dröm. Och den drömmen avser jag att hålla kvar och arbeta för.

Med sin bredd och sitt djup har jag hela tiden haft inställningen att ”Vem tänder stjärnorna?” kan få betyda riktigt mycket för många människor. Trots förlagets tillkortakommanden har projektet fått en spännande start. Omdömena har så här långt varit fantastiskt positiva, och jag ser nu fram emot ett kommande professionellt och fruktbart samarbete med mitt nya förlag. Boken kan fortfarande beställas via hemsidan som jag tillfälligt har pekat om till mig själv, och distributionen ska nu kunna fungera oklanderligt.

Avslutningsvis: Hoppet är aldrig ute för någon enda av oss. Inte ens för den som misslyckats kapitalt. Många är de som i nederlagets stund har slagit följe med profeten Jeremia och den promenad han tar i inledningen av sitt 18:e kapitel:
”Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN. Han sade: "Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord." Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.”

Gud ger aldrig upp med någon enda av oss. Det finns alltid en möjlighet att börja om, att få en ny start. Vi kan alla göra fel, och därför bör var och en av oss också vara snar att förlåta. Men vi är många som skulle uppleva det som positivt om de som undvikit att ta sitt ansvar ville välja ödmjukhetens väg, träda fram och erkänna att man har brustit och be berörda parter om förlåtelse där man har svikit ett förtroende. Då finns en möjlighet till försoning, upprättelse och helande. Då finns ett hopp om en ny dag där solens strålar sakta kan få värma upp och ge nytt liv åt det som dött. Eller som kanske tillfälligt bara fallit i sömn?

Tillägg: Dagen har lagt ut en blänkare om konkursen.

Tidningen kommenterar även här och här.