Jag gillar Torbjörn Tännsjö!

Tittade på Annas Eviga om himlen och en eventuell fortsättning efter döden ikväll. Främst är jag förstås glad över den ständigt vältaliga Elisabeth Sandlund som företräder en klassisk kristen grundsyn, även om jag tycker hon fick lite för lite tid i programmet som till ganska stor del kom att kretsa kring KG Hammars postmodernistiska syn på verkligheten. Men frågan om vad som händer efter döden söker svar. Och då finns det tydliga svar att välja mellan, vilka jag också rör mig kring i fråga 4 i boken. Vi har en utmaning att brottas med och värdera de olika svaren, och därefter ta ställning för ett av dem.

Men oj vad jag gillar Torbjörn Tännsjö. Ja, inte hans ateistiska grundsyn förstås. Men jag uppskattar varmt hans sätt att alltid söka tydliga ställningstaganden och stå för dem. "Jag tror väl mer som KG ungefär. Det vill säga inte alls." sade han, och hade all möda i världen att dölja det spjuveraktiva leendet över sitt rätt provokativa omdöme om den före detta ärkebiskopen. Tännsjö återkom flera gånger till att kyrkan faktiskt har tydliga trosbekännelser och att man i så fall bör stå för dem om man ska ha något existensberättigande.

"På ett sätt tycker jag att KG:s position är mera problematisk än Elisabeths", menade Tännsjö. "Samtidigt är ju KG:s position mera intellektuellt bekväm för mig. För då är vi ju i stort sett överens."
Tännsjö provocerar naturligtvis medvetet, men det ligger en hel del i vad han säger. Antingen tror man att människans medvetande har en verklig, personlig, objektiv fortsättning bortom döden. Eller också tror man som Tännsjö, att människokroppen ruttnar, och med den dör också allt vad medvetande heter. Men någon slags mellanposition där man försöker ha kvar kakan och ändå äta upp den gagnar ingen. Postmodernismen ger inga verkliga svar på människans stora frågor. Den skapar bara fler.