Kevin Borg har vunnit talangtävlingen Idol. Och precis som i fallet Melodifestivalen är Idol ett intressant fenomen som säger mycket om vår egen tid. Några av årets iakttagelser:
Kevin är en lysande artist med en fantastisk karisma och förmåga att entusiasmera och glädja sin publik. Vi gillar också den blyga framtoningen, den stapplande svenskan och den ödmjukhet som tycks vara äkta hos den . Ändå var det något som stack i ögonen när kvällspressen letade skandaler under veckan. Det visade sig att Kevin inte kom helt från ingenstans. Han hade haft mage att medverka i det lilla öriket Maltas uttagning till Melodifestivalen. Fy på dig Kevin!
Efter att ha lusläst reglerna kom man ändå fram till att det var tillåtet att ha medverkat i teve tidigare. Men uppgiften satte ändå en tagg i hans svenska beundrare. För en av poängerna med Idol är att vi gärna vill rösta fram någon som har samma bakgrund som vi själva. En som kommer från ingenstans, som gärna är lite bortkommen och inte har fått chansen tidigare, men som nu blommar ut, når sin fulla potential och blir älskad och beundrad av alla. Som den blyge telefonförsäljaren och operasångaren Paul Potts som tycktes komma från ingenstans och sopa hem "Britains´s got talent" och lägga världen för sina fötter. Så den vi egentligen vill rösta på i sådana här tävlingar kanske egentligen oftast är - oss själva.
Ett annat intressant fenomen är förstås den valpige ynglingen Johan Palm. Hur flickor i yngre tonåren skriker sig hesa av åsynen av denna gosse som för några månader sedan var okänd för alla utanför den närmaste kretsen. Och som sannolikt kommer att återgå till en liknande tillvaro nu efter tävlingen. Vilket förstås kan vara oerhört traumatiskt för en ung kille som plötsligt får allas uppmärksamhet och någras dyrkan. Begäret efter den drog som stavas beundran kan vara snart sagt omöjligt att hantera för den som inte har ett högre fokus för sitt artisteri än att till nästan vilket pris som helst försöka hålla sig kvar i rampljuset. Hoppas det går bra för Johan.
Vilken oändligt mycket större lyskraft det finns hos Carola och hennes medverkan i programmet för några veckor sedan. Detta just för att hon inte satte fokus på sin egen person utan i den grandiosa finalen lät sin stämma ljuda för ett högre syfte: "I´m gonna keep on lifting my voice, and let the world know that Jesus saves."
Här får begreppet "Idol" sin verkliga mening!
Oberoende om Carola satte fokus på sig själv eller inte så känns det inte rättvist att jämföra en artist med 25-årig erfarenhet med en "Idol-rookie".
SvaraRaderaOm "Idol-rookien" skulle sjungit om Jesus och Carola om en stormvind, skulle den förstnämnda vara skönstämmig då?
Carola har gått på sina nitar och har naturligtvis oändligt mycket mer erfarenhet än en idolrookie. Men när hon klev in i rampljuset verkade hon ändå ha sin trygghet i någon utanför sig själv.
SvaraRaderaDet är ju alltid av stor vikt för en människa att ha sin identitet och självkänsla i något mer än kicken i att synas och bli beundrad. Och där tyckte jag mig spåra en kraftfull "se mig, älska mig, släpp mig inte-längtan" i den målbrottsspröda ynglingen med håret åt alla håll. Och det finns en allvarlig risk för kollaps när man inte får den där kicken längre, om man inte har en starkare grund att stå på.
Som sagt var: hoppas det går bra för Johan.
Idol betyder avbild va? Inte helt bra titel på Jesus Kristus tycker jag, men men. /mvh Sofia
SvaraRadera