Nej, ryktet om Guds död förefallet vara synnerligen överdrivet. Så även de kristnas röst i samhället. Det var riktigt glädjande att se att den lysnade historikern i nästa år får ta över den ständiga sekreterarstolen efter Horace Engdahl.
Dels eftersom han är en författare vars förtjänster övergår så gott som alla jag läst. Jag har läst de flesta av Englunds böcker och tog med skräckblandad förtjusning (begreppet här använt i sin bokstavliga betydelse) del av hans nyutkomna bok "Stridens skönhet och sorg", som jag recenserade i tidningen Världen Idag i fredags. (De har ej kulturartiklar på nätet, tidigare bloggpost om boken hittar du här.) Det enda problematiska i sammanhanget är väl att som ständig sekreterare i Svenska Akademin torde man väl ha avhänt sig varje möjlighet att själv få litteraturpriset. Vilket kanske är lite synd i Englunds fall. En annan förhoppning med stolsbytet är väl att vi nästa år slipper höra den sedvanligt Engdahlskt hyperunderfundiga litteraturprismotiveringen på samtliga levande och döda språk.
Sedan är det naturligtvis alltid roligt att tydliga kristna bekännare som Englund även idag 2008 får inte de finaste av stolar i de finaste av salar. Humanisterna får slå alltmer knut på sig själva för att hitta stöd för sin tes att varje person som kan tänka sig möjligheten att Gud existerar omedelbart diskvalificerat sig för varje form av upphöjd post.
Vi är helt uppenbart på väg att bevittna något som skulle kunna kallas Guds återkomst.
Dels eftersom han är en författare vars förtjänster övergår så gott som alla jag läst. Jag har läst de flesta av Englunds böcker och tog med skräckblandad förtjusning (begreppet här använt i sin bokstavliga betydelse) del av hans nyutkomna bok "Stridens skönhet och sorg", som jag recenserade i tidningen Världen Idag i fredags. (De har ej kulturartiklar på nätet, tidigare bloggpost om boken hittar du här.) Det enda problematiska i sammanhanget är väl att som ständig sekreterare i Svenska Akademin torde man väl ha avhänt sig varje möjlighet att själv få litteraturpriset. Vilket kanske är lite synd i Englunds fall. En annan förhoppning med stolsbytet är väl att vi nästa år slipper höra den sedvanligt Engdahlskt hyperunderfundiga litteraturprismotiveringen på samtliga levande och döda språk.
Sedan är det naturligtvis alltid roligt att tydliga kristna bekännare som Englund även idag 2008 får inte de finaste av stolar i de finaste av salar. Humanisterna får slå alltmer knut på sig själva för att hitta stöd för sin tes att varje person som kan tänka sig möjligheten att Gud existerar omedelbart diskvalificerat sig för varje form av upphöjd post.
Vi är helt uppenbart på väg att bevittna något som skulle kunna kallas Guds återkomst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar