torsdag 5 november 2009

Vad är oförlåtligt?

Så har hon då tagit bladet från munnen, dagens ofrivilliga superkändis, Caroline Hofberg. Hon har plankat texter från Hagström. Och nu ber hon miljoner gånger om ursäkt och säger att det hon gjort är "oförlåtligt". Men varför ber hon då om ursäkt, frågar man sig. Och är hennes förseelse verkligen så allvarlig att den är oförlåtlig?

Den sekulariserade svensken har väldigt svårt att förhålla sig till begrepp som synd, ånger och förlåtelse. Processen i det här fallet tycks ha följt standardformulär 1A. Steg 1: förneka allt. Steg 2: Inse att du är fast och bevisningen är överväldigande. 3: Gör "en pudel" och be tusen gånger om ursäkt.

Men att be om ursäkt är ju långt ifrån samma sak som att erkänna att man gjort fel. Hofberg var stressad, fick en blackout etc. Men hon gjorde inget egentligt fel. Hon är inte skyldig. Hon behöver inte be om förlåtelse. För det är något helt annat. Det är att bekänna att man medvetet gjort det man vet är fel. Det betyder att man ångrar den skada man har åsamkat andra.

Och här blottläggs den brist som sekulariseringen har skapat. Där syndabekännelse/bikt och den därpå följande förlåtelsen/avlösningen är naturliga delar i livet vet man att det är OK att säga att man faktiskt gjort fel. Det är till och med något mer -en befrielse. Den som bara "gör en pudel" utan att egentligen erkänna sin skuld är ju fortfarande fångad i den, utan möjlighet till verklig frihet.

Och - för den som undrar: jag vill nog minnas att de alster som bär min signatur faktiskt också är mina egna, oavsett om de publicerats i bokform eller artikelform. Men den som är osäker får gärna kontrollera... :-)

2 kommentarer:

  1. Kan jag påminna dig om de katolska prästerna som utnyttjat barn? De ber inte ens om ursäkt. Jag tycker att du gjorde en lite underlig koppling i det här inlägget.

    SvaraRadera
  2. Jag kan inte hela förloppet i den frågan. Men den självklara responsen är naturligtvis att erkänna the truth, the whole truth and nothing but the truth. Och därefter be om den förlåtelse som de drabbade i mänsklig kraft kanske aldrig kan ge. Men Gud kan.

    Och det är hela min poäng. Först då kan skulden lyftas av. Min uppfattning är ändå att katolska kyrkan i USA på stort allvar har försökt ta itu med med detta. Men som sagt, jag kan inte sammanhanget tillräckligt bra för att ge en fyllig analys.

    SvaraRadera