Årets största gåva

Det är tid att summera det gångna året. Det har funnits både framgångar och bakslag. Självklart har det känts positivt att efter turbulensen kring konkursen efter bokens release i slutet av fjolåret ha kunnat ge ut en förbättrad andraupplaga, få uppmuntrande omdömen och vara ute och föreläsa på många platser till försvar och inspiration utifrån den kristna världsbilden. Och lika självklart rymmer ett år vissa bakslag, varav det nästan aldrig är lämpligt att dela alla offentligt. Åtminstone inte förrän efter att en längre tid förflutit.

Men årets största gåva och glädjeämne har ändå varit den som kom i slutet av förra året, och som har upptagit mycket av uppmärksamheten den gångna dagen. Vår älskade flickbebis firar ett år i livet, och tillsammans med de tre storebröderna ser vi med stor tacksamhet på den gåva vi fått att förvalta.

Året inleddes i ganska stor oro över vad det medfödda eldsmärket över hjärna och ansikte skulle innebära. Utvecklingen har varit osannolikt positiv. Det är inget vi tar för givet eller vill ta åt oss någon som helst ära för. Vi hade älskat henne lika mycket oavsett eventuellt handikapp. Men fruktan för eller genomlevande av svårigheter i livet leder i nästan alla fall till större ödmjukhet, tacksamhet och godhet. Det är något jag vill sträva efter under kommande år. Må det prägla oss alla i allt större och djupare utsträckning. Ett gott nytt år till alla bloggläsare!