Själva julhelgen har nu förflutit, med sitt fokus på mat- och godisgudomen, eller vem som nu varit målet för tillbedjan i de svenska hemmen. Nej, ursäkta den något bitska tonen, men av teves och radios utsändningar har man kunnat få intrycket att julen inte handlar om något djupare än vid vilken tidpunkt, vid vilken temperatur, i vilken form som doppet i grytan, sillen eller någon annan rätt i julmatsliturgin ska intas. Ibland ter sig dessa diskussioner verkligen helt otroliga i sin förmåga att gå runt själva huvudbudskapet, som något slags Freudianskt tvång att undvika berättelsen om Guds son som föddes i ett stall.
Så befriande då att även i år se den fantastiska barnfilmen "Den fjärde kungen" som gick i SVT i förrgår kväll på annandagen. Samma film gick på nyårsafton ifjol, när jag satt och såg den tillsammans med vår nyfödda på BB. En vacker och självklar berättelse om en tänkt fjärde kung som aldrig hann fram med de tre vise männen till den nyfödde konungarnas konung i Betlehem. Men som under sin resa mötte människor i nöd och hjälpte dem. Och som på slutet råkade rädda Josef, Maria och Jesusbarnet utan att veta vilka de var, och sedan komma fram till det nyligen övergivna stallet. För att på slutet höra Guds röst som sade att han under hela sin resa hade mött, och hjälpt kungen över alla kungar.
Det var en fantastisk film som utan omsvep vände barns och vuxnas hjärtan till det som julen handlar om. Gud som blev människa, för att vi ska kunna bli människor på riktigt och bli Guds barn. Här höjdes julteven till något stort, något som består. Mejla gärna SVT Barn och tacka för filmen och be dem visa den jularna framöver också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar