måndag 19 april 2010

Antony Flew - att följa bevisen dit de leder

Antony Flew har avlidit. Efter att ha ägnat i stort sett hela sitt vuxna liv åt att argumentera för ateismen, såg han sig i en ålder av drygt 80 år nödgad att ändra ståndpunkt. Det måste finnas en Gud. "Jag menar att de mest imponerande argumenten för Guds existens är de som stöds av de senaste vetenskapliga upptäckterna." menade han.

Flews förändrade ståndpunkt är oerhört intressant. Men kanske lika intressant är hans tidigare åsiktsfränders reaktioner. Flew var lurad av kristna evangelister, dement och inte vid sina sinnens fulla bruk - eller bara sentimentalt drömmande om en himmel på ålderns höst. Men han kan inte vid på fullt allvar ha menat att han inte längre såg ateismen som den trovärdigaste världsbilden.

Detta trots att Flew gång på gång förklarade att han inte blivit kristen, utan snarare deist, det vill säga, trodde på en Gud som en gång satt igång universum, för att aldrig mer ingripa däri. Han förklarade sin nya position med att han hade valt att vägledas av den princip som han följt i hela sitt liv: ”Följ bevisen, vart de än leder”.

Jag tror att vi alla, både gudstroende och ateister egentligen vill ställa oss bakom ett sådant axiom. Varför har då gudsförnekare generellt så svårt att acceptera att en av deras mest prominenta företrädare menar att vågskålen numera tippat över - att den moderna vetenskapen numera pekar på att Gud faktiskt existerar? Eller är det helt enkelt så att det är andra bevekelsegrunder som gör att man valt en ateistisk livshållning?

9 kommentarer:

  1. "En svala gör ingen sommar"...
    Nej men då vet man iallafall att det är långt gång´et på säsongen, att sommaren är riktigt nära. Går man runt stugknuten kanske man ser övriga i familjen, att svalorna har haft lång väg hit, imponerar. Att Antony Flew som för övrigt var son till en metodistpastor, tog lång tid på sig för att komma fram till teism har nog ändå skakat om alla som fortfarande bor kvar i ateismens förlovade land.
    Antony Flews val kan nog innebära att andra också vågar att välja, att flytta på sin övertygelse till betydligt hållbarare och fastar mark !?

    Rolf Ö.

    SvaraRadera
  2. ...det gäller att trycka på rätt tangent, deism

    R.Ö.

    SvaraRadera
  3. Skälet till att många ateister har reagerat som de gjort tror jag mycket beror på att man inte tycker att det som Flew anförde är tillräckligt. I så fall måste man söka en annan förklaring (han är gammal och gaggig). Men till och med Dawkins påstår ju att det går att argumentera för deism.

    SvaraRadera
  4. Ja, Dawkins tror även att några ailiens planterade livet på jorden. Han är för rolig den personen.

    SvaraRadera
  5. Även en ideologiskt synskadad Dawkins hittar ibland ett korn av sanning. Livet är för otroligt för att ha uppkommit på jorden av en slump. Universum är för välkonstruerat för att ha uppstått av en slump. Så varför inte följa tankarna till sin logiska slupunkt?

    SvaraRadera
  6. ;) Jag tycker du slarvar i din abduktion. Jag håller givetvis med om att P(Universum|Gud) är väldigt nära ett (sannolikheten för universum givet (den kristna) Guden). Men, detta räcker inte, vi måste också ha andra skäl att tro på hypotesen (Gud). Har man redan accepterat Gud av andra skäl (som du t.ex.), så är givetvis den föreslagna lösningen logiskt korrekt. Men om man anser att P(Gud) är mycket litet hamnar även P(Gud|Universum) under "acceptanströskeln" .

    Jag tycker att det är märkligt att jämföra med "slump". Slump är ett väldigt odefinierat och luddigt begrepp. Slump innebär utan orsak, men vilken/vilka av de aristoteliska orsakerna är det som åsyftas.

    Också påståendet att det är "välkonstruerat" är märkligt. Jag är medveten om att många anför detta (finjusterat för liv, osv.). Men hur vet man det? Jo för att våra nuvarande teorier inte kan förklara det. Men vi kan ju inte säga att något är finjusterat för att vi inte kan förklara det. Det kan vi bara göra OM vi kan förklara det.

    Det enda verkligt intellektuella hederliga svaret är "Jag vet inte" när det handlar om frågor om universums uppkomst. Nästa steg är givetvis att söka en förklaring, som vi kanske hittar imorgon, om hundra år eller kanske tar det 10000 år. Kanske kommer vi aldrig att finna ett välgrundat svar. Men innan dess kan vi inte påstå att vi vet något.

    SvaraRadera
  7. Johan: Nu är du ute och virrar lite. Saker som sker eller uppstår gör det som resultatet av slump, nödvändighet/lag eller design. Det är de etablerade begreppen. Ordet "slump" i sammanhanget är allt annat än luddigt.

    Och visst kan vi beskriva universum som välkonstruerat just för att vi KAN förklara en hel del som vi inte kunde tidigare, som exvs att det finns ett antal rattar som alla måste vara mer eller mindre EXAKT rätt inställda för att universum ska kunna fungera och hysa liv. Vilket skickar oss åter till ruta 1. Slump? Otänkbart. Nödvändighet? Nej. Design? Ja, inte minst eftersom de enda övriga alternativen faller.

    SvaraRadera
  8. Bara för att du inte kan bevisa 1 eller 2 betyder ju inte det per automatik att 3 är sann. Alla design-argument inkluderar att man vet att designern existerar och kan skapa det som observerats. Nu verkar det ju som att du redan tror att det finns en designer och därmed så är resonemanget korrekt (även om jag menar att premisserna är felaktiga). Men det går inte att använda för att visa på designerns existens (vilket du verkar vilja göra).

    Vet vi verkligen att naturkonstanter "rattas in", eller om det över huvudtaget är relevant att tänka sig dem som rattar? Jag är mycket tveksam till det.

    SvaraRadera