Om någon undrar över hur det går med manus till den kommande bok som jag satt och slet med i somras kan jag meddela att jag och förlaget har kommit fram till att boken bör komma ut före sommaren nästa år. Vilket betyder att det blir några månaders hårdkörning nu inför release med olika typer av förarbete och planering. Tufft, men oj så spännande jag tror det kan bli!
Det vi just nu sitter och pular med är en spikad titel. Det har visat sig svårt att riktigt landa där. Blir det för klurigt kanske jag helt enkelt får ta och utlysa en förslagstävling här på bloggen - det har ju gått väl förut! Mer info utlovas när ytterligare steg tagits.
tisdag 30 oktober 2012
fredag 26 oktober 2012
Hoppas på Gud eller vetenskap?
Jaha, då verkar det plötsligt som att den kristna sidan "vann" i fallet Baumgartner. Inte för att hans sky-fall (kunde inte motstå den aktuella ordvitsen...) ingick i något slags världsbildstävling, men jag såg att ateisten Ricky Gervais efter hoppet twittrade:
"Hej Religion.
I dag har jag säkerställt att en fallskärmshoppare kom ner tryggt och säkert medan du har gjort så en flicka blev skjuten i huvudet.
/ Hälsningar Vetenskap"
Baumgartners hopp var alltså en del i en batalj mellan religion och vetenskap, och den senare segrade. Nu ser jag dock i Dagen att rymdhopparen sagt att "Om något går fel är Gud den enda som kan hjälpa." Så då måste vi väl i rimlighetens namn byta segrare i kampen, det var visst Gud som hade kontrollen, inte vetenskapen.
Nåväl, jag är nu i grunden inte alls speciellt road av att försöka göra varje händelse eller personlig berättelse till något slags tävling mellan världsbilder, där det hela tiden gäller att hitta en vinkling där man söker hitta en formulering som gynnar den ena sidan och motverkar den andra. Bitte Assarmo pekar i Världen Idag på några paralleller som visar hur banalt Gervais exempel blir:
"Som om vetenskap alltid är av godo. Som om religion alltid är av ondo. I själva verket skulle man lika gärna kunna uttrycka det så här:
"Hej Vetenskap.
I dag har jag bidragit till att människor skickar hjälp och förnödenheter till utsatta människor medan du har slösat pengar och resurser på en egotrippad fallskärmshoppare. / Hälsningar Religion"
Eller varför inte:
"Hej Vetenskap.
Under Andra Världskriget skänkte jag tröst åt soldater och civilbefolkning medan du hjälpte Hitlers läkare att mörda 5 000 handikappade barn.
/ Hälsningar Religion""
Nej, kan vi inte göra så helt enkelt att vetenskap får bedrivas och att människor får utföra sina handlingar utan att detta så att säga ska kidnappas av religionskritiker som hela tiden vill påpeka att närhelst vetenskap används så är religionen samtidigt på förlorarsidan. För så är det naturligtvis inte alls. De två kan och har länge kunnat samspela på sina respektive områden. Därför är det heller inte orimligt att den hoppande österrikaren kunde hänföra sin tacksamhet till Gud, lika gärna som till vetenskapen. I det senare fallet vet han kanske inte exakt vem som äras bör. I det förra fallet vet han det nog mycket väl.
"Hej Religion.
I dag har jag säkerställt att en fallskärmshoppare kom ner tryggt och säkert medan du har gjort så en flicka blev skjuten i huvudet.
/ Hälsningar Vetenskap"
Baumgartners hopp var alltså en del i en batalj mellan religion och vetenskap, och den senare segrade. Nu ser jag dock i Dagen att rymdhopparen sagt att "Om något går fel är Gud den enda som kan hjälpa." Så då måste vi väl i rimlighetens namn byta segrare i kampen, det var visst Gud som hade kontrollen, inte vetenskapen.
Nåväl, jag är nu i grunden inte alls speciellt road av att försöka göra varje händelse eller personlig berättelse till något slags tävling mellan världsbilder, där det hela tiden gäller att hitta en vinkling där man söker hitta en formulering som gynnar den ena sidan och motverkar den andra. Bitte Assarmo pekar i Världen Idag på några paralleller som visar hur banalt Gervais exempel blir:
"Som om vetenskap alltid är av godo. Som om religion alltid är av ondo. I själva verket skulle man lika gärna kunna uttrycka det så här:
"Hej Vetenskap.
I dag har jag bidragit till att människor skickar hjälp och förnödenheter till utsatta människor medan du har slösat pengar och resurser på en egotrippad fallskärmshoppare. / Hälsningar Religion"
Eller varför inte:
"Hej Vetenskap.
Under Andra Världskriget skänkte jag tröst åt soldater och civilbefolkning medan du hjälpte Hitlers läkare att mörda 5 000 handikappade barn.
/ Hälsningar Religion""
Nej, kan vi inte göra så helt enkelt att vetenskap får bedrivas och att människor får utföra sina handlingar utan att detta så att säga ska kidnappas av religionskritiker som hela tiden vill påpeka att närhelst vetenskap används så är religionen samtidigt på förlorarsidan. För så är det naturligtvis inte alls. De två kan och har länge kunnat samspela på sina respektive områden. Därför är det heller inte orimligt att den hoppande österrikaren kunde hänföra sin tacksamhet till Gud, lika gärna som till vetenskapen. I det senare fallet vet han kanske inte exakt vem som äras bör. I det förra fallet vet han det nog mycket väl.
söndag 21 oktober 2012
Kommentarer kring debatten mot Sturmark
Då har jag haft helgen på mig att komma ikapp mig själv lite grann. Här följer några kommentarer kring min debatt med Christer Sturmark i fredagens Människor och Tro. (Vad min egen insats beträffar får väl någon annan än jag själv fälla omdömet.)
Perspektivet: Blev aningen mer konfliktorienterat än jag önskat. Exempelvis när programledaren frågade mig varför det är så viktigt för mig att bekämpa nyateismen, vilket inte är en rubrik som jag skulle sätta på mig själv. För mig är sanning, ödmjukhet och rättfärdighet de ledord jag vill följa. Där något eventuellt behöver motarbetas är det i så fall om någon aktivt vill bekämpa ovanstående.Men att förkunna det glada budskapet om Jesus är åtminstone för mig alltid viktigare än att försöka bekämpa eventuella fientliga personer eller ismer. Jag fick därför ägna lite tid åt att försöka omformulera själva problemformuleringen. Men jag tyckte det var något svårt under de knappa nio minuter vi hade att hinna bort från konfliktscenariot och vidare in på det som förhoppningsvis skulle kunna förena oss båda kontrahenter. Speciellt eftersom mitt hopp om att kunna enas kring att den osakliga och nedsättande retorik som de mer extrema av nyateisterna står för inte är värdigt ett gott samtal dessvärre slog fel.
Det som bekymrar mig allra mest med debattens utfall var att Christer Sturmark inte alls visade något intresse av att - vilket hade varit mycket klädsamt - markera tydligt avstånd från de allra gräsligaste påhoppen från andra nyateistiska förkunnare. Det gäller Dawkins (När en person lider av vanföreställningar kallas det mentalsjukdom – när många lider av vanföreställningar kallas det religion, plus många andra liknande exempel), det gäller Hitchens (som jämför "de intelligenta och vetgiriga ateisterna" med de "godtrogna idioter som sagt sig tro på gud"), och det gäller den stora svansen som gärna häller all sin frustration över alla religiösa personer i allmänhet, vissa av oss i synnerhet. Och mest konkret handlade det om det aktuella och fullständigt besinningslösa påhopp på Humanistbloggen som jag ogärna citera ordagrant i radion, men kan ju passa på att förtydliga här.
I tisdags publicerade de "humanistiska" bloggarna ett stand up-nummer där talaren, utan att ikläda sig någon annan roll, utan att skoja till det, helt frankt förkunnade om varje person som tror på Gud: "You´re a borderline f***ing mentalist, you're an idiot, you're like 13-year-old kid who still believes in Santa, f*** you! (..-) The mentally insane and religious people, they're the same f***ing bad."
Nu kanske någon vill försöka försvara, förmildra eller på annat sätt vifta bort ovanstående. Tro mig, det gör inte saken bättre. Att uttrycka sig på sådant här sätt är förnedrande för var och en som känner sig utpekade, men än mer för den som utrycker sig på detta sätt i ett öppet demokratiskt samhälle. Men allra mest förnedrande är det nog för de åhörare som skrattar rakt ut åt den här typen av rejäl vuxenmobbning. Förnedrande både för för dem, och för de kommentarer som applåderar sådana här uttalanden och gärna vill höra mer av dem.
Jag förstår helt enkelt inte. Vad vill man egentligen ha sagt med att ständigt jämställa normala - och gudstroende - människor från samhällets alla skikt med gravt psykiskt sjuka? Vill man tas på allvar? Kan man tänka sig att säga samma sak om mer fokuserade grupper? "Muslimer är idioter." "Hinduer lider av borderlinestörning." "Mentalt störda och buddhister är lika *** illa." Jag kan inte med uppbådande av min allra bästa vilja förstå hur man kan kalla sig för humanist i något som helst begriplig betydelse av ordet och samtidigt ställa sig bakom eller skratta åt en sådan här retorik. Om man å andra sidan menar att kampen mot alla andra filosofier än ateism är så viktig att samtliga nedsättande eller hatiska verbala påhopp är acceptabla redskap i kampen kanske agerandet är förståeligt. Men något moget intryck i det offentliga samtalet ger det sannerligen inte.
Att Christer Sturmark inte med ett ord tog avstånd från sådana här uttalanden från nyateismens ledande företrädare, från dem som följer efter, eller från sådana som lyfts fram som goda exempel av ledande "humanister" i Sverige, utan istället avfärdade frågan som "sandlådenivå" är inte bara djupt beklagligt. Så länge Humanisterna officiellt och inofficiellt håller den här typen av uttalanden om ryggen gör man sig i praktiken omöjlig som trovärdig och respektfull samtalspartner i ett modernt demokratiskt samhälle.
För att hitta något positivt att säga uppvisade debatten dock åtminstone några glädjande tecken. Sturmarks ståndpunkt att en en Skapare som en gång format detta välkalibrerade universum så att liv och vi själva skulle kunna uppstå "behöver inte komma i konflikt med vetenskapen". Även om Sturmark inte säger sig dela uppfattningen att en sådan Gud existerar är det ändå klart glädjande att Humanisternas ledare i Sverige trots allt visar en så sund öppenhet i frågan om Skaparens existens, till skillnad från många andra som intar en betydligt hånfullare hållning. Det var också positivt att Sturmark underströk att han "skulle inte drömma om att säga att religion bara är skadligt, det är klart att den inte är", vilket även det är en öppnare och självfallet även sundare hållning än Dawkins och andra mer hårdföra agitatorer.
Med det sagt vill jag ändå försöka se ett hopp till kontaktpunkter med Christer Sturmark själv som person. Det var också en sådan kontakt i längtan efter ett människovärdigare samhälle som vi åtminstone snuddade vid precis i avslutningen. Men för den grupp han företräder innebär Sturmarks val att inte markera ett tydligt avstånd från en sådan retorik som aldrig skulle användas på någon annan plats i samhället att den sekulärhumanistiska rörelsen på något sätt ställer sig själva utanför ett sakligt offentligt samtal. Och det beklagar jag djupt.
Perspektivet: Blev aningen mer konfliktorienterat än jag önskat. Exempelvis när programledaren frågade mig varför det är så viktigt för mig att bekämpa nyateismen, vilket inte är en rubrik som jag skulle sätta på mig själv. För mig är sanning, ödmjukhet och rättfärdighet de ledord jag vill följa. Där något eventuellt behöver motarbetas är det i så fall om någon aktivt vill bekämpa ovanstående.Men att förkunna det glada budskapet om Jesus är åtminstone för mig alltid viktigare än att försöka bekämpa eventuella fientliga personer eller ismer. Jag fick därför ägna lite tid åt att försöka omformulera själva problemformuleringen. Men jag tyckte det var något svårt under de knappa nio minuter vi hade att hinna bort från konfliktscenariot och vidare in på det som förhoppningsvis skulle kunna förena oss båda kontrahenter. Speciellt eftersom mitt hopp om att kunna enas kring att den osakliga och nedsättande retorik som de mer extrema av nyateisterna står för inte är värdigt ett gott samtal dessvärre slog fel.
Det som bekymrar mig allra mest med debattens utfall var att Christer Sturmark inte alls visade något intresse av att - vilket hade varit mycket klädsamt - markera tydligt avstånd från de allra gräsligaste påhoppen från andra nyateistiska förkunnare. Det gäller Dawkins (När en person lider av vanföreställningar kallas det mentalsjukdom – när många lider av vanföreställningar kallas det religion, plus många andra liknande exempel), det gäller Hitchens (som jämför "de intelligenta och vetgiriga ateisterna" med de "godtrogna idioter som sagt sig tro på gud"), och det gäller den stora svansen som gärna häller all sin frustration över alla religiösa personer i allmänhet, vissa av oss i synnerhet. Och mest konkret handlade det om det aktuella och fullständigt besinningslösa påhopp på Humanistbloggen som jag ogärna citera ordagrant i radion, men kan ju passa på att förtydliga här.
I tisdags publicerade de "humanistiska" bloggarna ett stand up-nummer där talaren, utan att ikläda sig någon annan roll, utan att skoja till det, helt frankt förkunnade om varje person som tror på Gud: "You´re a borderline f***ing mentalist, you're an idiot, you're like 13-year-old kid who still believes in Santa, f*** you! (..-) The mentally insane and religious people, they're the same f***ing bad."
Nu kanske någon vill försöka försvara, förmildra eller på annat sätt vifta bort ovanstående. Tro mig, det gör inte saken bättre. Att uttrycka sig på sådant här sätt är förnedrande för var och en som känner sig utpekade, men än mer för den som utrycker sig på detta sätt i ett öppet demokratiskt samhälle. Men allra mest förnedrande är det nog för de åhörare som skrattar rakt ut åt den här typen av rejäl vuxenmobbning. Förnedrande både för för dem, och för de kommentarer som applåderar sådana här uttalanden och gärna vill höra mer av dem.
Jag förstår helt enkelt inte. Vad vill man egentligen ha sagt med att ständigt jämställa normala - och gudstroende - människor från samhällets alla skikt med gravt psykiskt sjuka? Vill man tas på allvar? Kan man tänka sig att säga samma sak om mer fokuserade grupper? "Muslimer är idioter." "Hinduer lider av borderlinestörning." "Mentalt störda och buddhister är lika *** illa." Jag kan inte med uppbådande av min allra bästa vilja förstå hur man kan kalla sig för humanist i något som helst begriplig betydelse av ordet och samtidigt ställa sig bakom eller skratta åt en sådan här retorik. Om man å andra sidan menar att kampen mot alla andra filosofier än ateism är så viktig att samtliga nedsättande eller hatiska verbala påhopp är acceptabla redskap i kampen kanske agerandet är förståeligt. Men något moget intryck i det offentliga samtalet ger det sannerligen inte.
Att Christer Sturmark inte med ett ord tog avstånd från sådana här uttalanden från nyateismens ledande företrädare, från dem som följer efter, eller från sådana som lyfts fram som goda exempel av ledande "humanister" i Sverige, utan istället avfärdade frågan som "sandlådenivå" är inte bara djupt beklagligt. Så länge Humanisterna officiellt och inofficiellt håller den här typen av uttalanden om ryggen gör man sig i praktiken omöjlig som trovärdig och respektfull samtalspartner i ett modernt demokratiskt samhälle.
För att hitta något positivt att säga uppvisade debatten dock åtminstone några glädjande tecken. Sturmarks ståndpunkt att en en Skapare som en gång format detta välkalibrerade universum så att liv och vi själva skulle kunna uppstå "behöver inte komma i konflikt med vetenskapen". Även om Sturmark inte säger sig dela uppfattningen att en sådan Gud existerar är det ändå klart glädjande att Humanisternas ledare i Sverige trots allt visar en så sund öppenhet i frågan om Skaparens existens, till skillnad från många andra som intar en betydligt hånfullare hållning. Det var också positivt att Sturmark underströk att han "skulle inte drömma om att säga att religion bara är skadligt, det är klart att den inte är", vilket även det är en öppnare och självfallet även sundare hållning än Dawkins och andra mer hårdföra agitatorer.
Med det sagt vill jag ändå försöka se ett hopp till kontaktpunkter med Christer Sturmark själv som person. Det var också en sådan kontakt i längtan efter ett människovärdigare samhälle som vi åtminstone snuddade vid precis i avslutningen. Men för den grupp han företräder innebär Sturmarks val att inte markera ett tydligt avstånd från en sådan retorik som aldrig skulle användas på någon annan plats i samhället att den sekulärhumanistiska rörelsen på något sätt ställer sig själva utanför ett sakligt offentligt samtal. Och det beklagar jag djupt.
fredag 19 oktober 2012
Slut!
Slut på veckan.
Slut i kroppen. Förhoppningsvis ännu inte alldeles slut i huvudet.
Alla aktiviteter under veckan har varit spännande och givande. Men nu är jag trött. Nu ska jag sova en stund.
Klippet från dagens debatt med Sturmark försöker jag lägga in här. Kommentarer kommer senare. Trevlig helg! Och godnatt.
Slut i kroppen. Förhoppningsvis ännu inte alldeles slut i huvudet.
Alla aktiviteter under veckan har varit spännande och givande. Men nu är jag trött. Nu ska jag sova en stund.
Klippet från dagens debatt med Sturmark försöker jag lägga in här. Kommentarer kommer senare. Trevlig helg! Och godnatt.
fredag 12 oktober 2012
Helspäckad men helspännande vecka framför!
Den kommande veckan ser ut att kunna bli en av de mest späckade jag varit med om. Alla inslag känns synnerligen värdefulla och stimulerande att ge mig in på. Men allihop råkade nu komma i just samma vecka, vilket känns något oroande för orken - inte minst för frun som ska hantera hemmafronten. Men - utöver den vanliga skolundervisningen, föräldramöten och andra vardagsgrejer gäller
Måndag: Förlagsmöte - vi håller på att sätta huvudplaneringen och börja jobba redaktionellt med min kommande bok som jag nämnde en del om i somras. Mer info kommer när vi kommit en bit längre i arbetsprocessen. Men det känns förstås väldigt spännande att komma några steg närmare en färdig produkt.
Måndag-tisdag: Rundresa med besök på tre av Sveriges kristna gymnasieskolor som jag besöker i egenskap av ordförande i den nya organisationen KLEO. Europarådet tog i förra veckan en resolution på friskoleområdet som i vissa stycken var bra, i andra stycken något oroande. Därför kommer jag att träffa skolledare och elever för att dela en del tankar kring hur vi kan stärka elevers rätt att själva välja sin skola. Återkommer med med info angående detta.
Onsdag: Föreläsa i hemförsamlingen i den klart spännande satsningen Kungsporten Akademi, där jag talar över ämnet "Från mig till dig - Att presentera evangeliet i en sekulariserad nutid".
Torsdagen verkar behaga vara förhållandevis vanlig.
Och på fredag är det alltså pålyst någon form av debatt med Christer Sturmark i P1:s Människor och Tro. Har ännu inte fått närmare information än så. Och sedan avslutas veckan med att undervisa konfirmander i en annan församling i Huskvarna.
Efter det tänker jag nog försöka sova en stund.
Kort sagt: en väldigt intensiv, men förhoppningsvis även väldigt givande vecka. Den som vill får gärna be om kraft och vishet - inte bara till mig utan även till familjen därhemma.
Måndag: Förlagsmöte - vi håller på att sätta huvudplaneringen och börja jobba redaktionellt med min kommande bok som jag nämnde en del om i somras. Mer info kommer när vi kommit en bit längre i arbetsprocessen. Men det känns förstås väldigt spännande att komma några steg närmare en färdig produkt.
Måndag-tisdag: Rundresa med besök på tre av Sveriges kristna gymnasieskolor som jag besöker i egenskap av ordförande i den nya organisationen KLEO. Europarådet tog i förra veckan en resolution på friskoleområdet som i vissa stycken var bra, i andra stycken något oroande. Därför kommer jag att träffa skolledare och elever för att dela en del tankar kring hur vi kan stärka elevers rätt att själva välja sin skola. Återkommer med med info angående detta.
Onsdag: Föreläsa i hemförsamlingen i den klart spännande satsningen Kungsporten Akademi, där jag talar över ämnet "Från mig till dig - Att presentera evangeliet i en sekulariserad nutid".
Torsdagen verkar behaga vara förhållandevis vanlig.
Och på fredag är det alltså pålyst någon form av debatt med Christer Sturmark i P1:s Människor och Tro. Har ännu inte fått närmare information än så. Och sedan avslutas veckan med att undervisa konfirmander i en annan församling i Huskvarna.
Efter det tänker jag nog försöka sova en stund.
Kort sagt: en väldigt intensiv, men förhoppningsvis även väldigt givande vecka. Den som vill får gärna be om kraft och vishet - inte bara till mig utan även till familjen därhemma.
måndag 8 oktober 2012
Ateismen dödförklarad?
Vi har nu spikat att jag deltar i P1:s Människor och Tro fredag den 19, såvitt jag förstod producenten blir det ett temaprogram om nyateismen, där jag är inbjuden att debattera ämnet mot Christer Sturmark; i skrivande stund vet jag inte närmare upplägg än så. Tror det blir en annorlunda känsla eftersom jag inte har möjlighet att ta mig upp till huvudstaden till direktsändningen utan får vara med på länk från en studio i Jönköping.
Med tanke på ämnet känns det dock något betryggande att se Patrik Lindenfors kommentar i en tidigare bloggpost: "Om man ska vara petig så påstår jag mer än så: Påståendet 'Materia är det enda som existerar' är testbart, testat och funnet felaktigt."
Onekligen ett spännande ställningstagande från andra sidan skyttegraven! Ska vi därmed helt enkelt skriva under dödsattesten för materialismen - och därmed även ateismen? Nu finns det ju förstås enstaka personer som inte vill sätta likhetstecken mellan de båda, men jag skulle nog säga att merparten gör det. Möjligheten finns förstås att den organiserade nyateismen väljer en linje där de öppnar för att en klassisk materialistisk världsbild är falsk. Det vore i sig en klart spännande utveckling.
Med tanke på ämnet känns det dock något betryggande att se Patrik Lindenfors kommentar i en tidigare bloggpost: "Om man ska vara petig så påstår jag mer än så: Påståendet 'Materia är det enda som existerar' är testbart, testat och funnet felaktigt."
Onekligen ett spännande ställningstagande från andra sidan skyttegraven! Ska vi därmed helt enkelt skriva under dödsattesten för materialismen - och därmed även ateismen? Nu finns det ju förstås enstaka personer som inte vill sätta likhetstecken mellan de båda, men jag skulle nog säga att merparten gör det. Möjligheten finns förstås att den organiserade nyateismen väljer en linje där de öppnar för att en klassisk materialistisk världsbild är falsk. Det vore i sig en klart spännande utveckling.
torsdag 4 oktober 2012
Inbjuden till debatt i Människor och Tro
P1:s Människor och Tro ringde just upp och undrade om jag ville komma och debattera mot någon från Humanisterna på temat nyateismen. Det beror lite på om vi lyckas lösa det logistiska med att ta mig till lämplig radiostudio vid lämpligt tillfälle, men jag hoppas att det ska gå att reda ut. Återkommer med närmare besked om vi kommer till skott.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)