Bokrelease den 3 april!

Då får ni gärna med mig skriva in onsdag den 3/4 i almanackan. Då kommer vi nämligen att hålla offentlig release för min nya bok Guldet blev till sand - Hur vi lät det verkliga livet rinna ur våra händer, och hur vi kan vinna det åter. Releasen blir i Kungsporten, Huskvarna. Vi har en satsning i församlingen på onsdagar som går under namnet Kungsporten Akademi, med olika typer av föreläsningar och liknande, så onsdagen är vår etablerade samlingsdag i veckan. Känns gott att få göra den offentliga presentationen av min bok hemma i den egna församlingen.

Releasekvällen planerar vi att genomföra i form av en föreställning där jag gör diverse nedslag i bokens teman - områden där samtidskulturen fyllt oss till brädden med lättillgängligt stoff, men samtidigt bestulit oss på livets verkliga skatter. Och som motvikt pekar jag på hur vi kan skaka all denna sand av oss och återfinna det verkliga guldet i livet.

De talade inslagen varvas med sånginslag från en av landets allra mest kompetenta kristna musiker, som kombinerar strålande musik med innerliga och utmanande texter. Vi talar alltså om församlingsbroderna Johannes Häger. För den som inte haft förmånen att ta del av Johannes musik rekommenderas att lyssna på några exempel: den fartfyllda påskstänkaren Han är inte längre kvar, eller den lugnare I nattens timma. Jag vågar utlova en både givande och minnesvärd kväll.

Tillsammans med Johannes planerar jag därefter att ge mig ut och inspirera församlingar och andra arrangörer med den här föreställningen som i skrivande stund  planeras gå under namnet Guldet blev till sand - En kväll om att återvinna det verkliga livet. För intresseförfrågan, se kontaktinfo här i högerspalt. (Jag håller på att försöka sätta upp en ny hemsida i eget namn, men är inte världsmästare på webbdesign, så det tar en stund.)

Välkomna med på en spännande resa!

 

Nyhet imorgon

Imorgon släpper jag datum för release av Guldet blev till sand. Se hit då - och kom dit sen när det blir dags!

Mission på allvar

Vi har i helgen haft styrelsemöte med Evangeliska Frikyrkan, ett möte som idag lördag integrerades med samfundets årliga missionsseminarium. En mycket inspirerande indier föreläste om det höga pris i form av förföljelse, lidande och kanske till och med död som kan vänta en kristen missionär. En inspirerande motvikt för vår västerländskt bekväma och väl inrutade tillvaro där minsta tröskel kan göra att man väljer en annan väg. Men den som insett det oerhörda värdet på ett liv i Guds rike inser också vilket pris man kan tänka sig att betala för att få leva detta liv och förmedla det till andra. Flera av talarens poänger tangerade tankar jag tagit upp i  den snart kommande Guldet blev till sand. Den igenkänningen gjorde mi också extra inspirerad.

I veckan hade jag också förmånen att föreläsa om att kommunicera evangeliet i en sekulariserad kultur för en svensk missionsorganisation. Det extra spännande var dock att jag var inbjuden för den - åtminstone fram tills nu - ovanliga situationen att tala till en målgruppen som utgjordes av utländska personer som rest till vårt land för att sprida evangeliet till ett gudsfrånvänt Sverige. Tiderna förändras sannerligen!

Därför behövs sann humanism

Jag citeras i dagens nummer av Världen Idag som kommentar till det nya och till synes mer öppna humanistiska förbundet "Förenade humanister", som enligt Dagen vill värna "den positiva humanismen, som förenar många människor oavsett livsåskådning eller tro".

Jag välkomnar ett sådant här initiativ, och hoppas att det kan innebära en förskjutning bort från ensidiga religionsangrepp och mer fokusera på de mängder av situationer i vårt förment moderna och upplysta samhälle där människovärdet och den individuella utsatta människan sätts på undantag. Kvällens reportage i Uppdrag Granskning är ett uppenbart exempel på detta. Den rike använder sitt övertag för att utnyttja den fattige som står ensam och utan rätt. Agerandet är - mycket milt uttryckt - skamligt. Men som så ofta fick vi se hur den lokala kyrkan sin famn för de ensamma och lurade afrikanerna.

Om alla delar i samhället fattar varandras händer och samverkar för att hjälpa utsatta människor i situationer som dessa, då ser vi sann humanism i funktion.

Tevekrönika

Har just satt slutpunkt i redaktörandet av vår nya antologi från Claphaminstitutet. Det var ett digert men väldigt roligt arbete. Vi har en lång lista på medverkande skribenter, raden av professorer och docenter och andra framstående akademiker och samhällsmedborgare är imponerande och ger en rejäl tyngd åt vår gemensamma produktion. Mer info om när och hur antologin går att beställa kommer här och på institutets hemsida inom inte några veckor.

Under tiden har jag hunnit titta lite grann på teve. Ikväll - parallellt med slutredigering - dokumentär om terrobrotten på Utöya och i Oslo. Ondskan blir nästan omöjlig att förhålla sig till när den kommer i så oväntad och ofantlig dos. Skildringen frossar inte i känsloyttringar, är rakt saklig. Men verkligheten icke desto mindre fruktansvärd.

Ett program som däremot belyste en verklighetsbild som inte är alls så fruktansvärd som propagandan (jo, det ordet är nog relevant här) om den sk "barnfattigdomen" säger var ju veckans Uppdrag Granskning. Janne Josefsson är ingen man vill ha i hälarna som statstjänsteman. Han har inga större dubier mot att sätta dit dem som inte utför sitt uppdrag att hjälpa utsatta människor. Men här vände han på ett väldigt förtjänstfullt sätt på situationen. Den bästa sammafattningen gjordes av en före detta medarbetare på Rädda Barnen (tror jag det var) som förklarade att det absolut finns barn och ungdomar som lever i extrema problem. Men dessa problem ligger nästan alltid på ett annat plan än det rent ekonomiska.

Jag har faktiskt berört exakt samma sak i ett kapitel i den kommande Guldet blev till sand. Parallellt med den historiskt och globalt sett extrema ekonomiska välmåga det svenska samhället upplever, lever många svenskar idag i en djup fattigdom. Men det är inte en finansiell sådan. Det gäller att våga se var den verkliga fattigdomen ligger. Först då kan vi öppna ögonen och famnen och hjälpa varandra att nå den verkliga rikedomen.

Jobbar med ny antologi för Clapham

Som om det inte var nog med Guldet blev till sand, där vi just sitter och jobbar med sidbrytningar och börjar närma oss slutlayout, sitter jag även och arbetar med en antologi till Claphaminstitutets femårsjubileum i år. Känner mig stolt över att få medverka i ett arbete som varit av så hög klass och fått så stor spridning under den tid institutet funnits till. Återkommer med med info om denna bok så snart vi börjar närma oss utgivning.

Skriver på DN Debatt om dödshjälp idag

Den här på bloggen välbekante Torbjörn Tännsjö hade igår på DN Debatt en ny artikel till försvar för aktiv dödshjälp. Tillsammans med Stefan Gustavsson har jag idag via Claphaminstitutet fått in en svarsartikel till försvar för livets etik. Ett extra tack till Svenska Evangeliska Alliansens Jacob Rudolfsson, vars tidningsreportage om dödshjälp i Holland bidragit med bakgrundsmaterial.

Jag tror det är första gången jag fått komma till just på DN Debatt, är något osäker men vill minnas att mitt namn inte förekommit där förut. Det är ju ett viktigt debattforum, viktigare än min namnteckning är dock att ytterligare två repliker kommit in samtidigt, som båda även de tar tydligt avstånd från Tännsjös inhumana inställning till livet och döden.

Livets kultur kan fortfarande segra, men det krävs att de som behöver ropa också gör det.

Det här förlaget ger ut Guldet blev till sand

Under de tre år, med intensivast skrivande våren-sommaren 2012, klurade jag en del på vilket förlag som bäst skulle kunna lämpa sig för att ge ut min kommande bok Guldet blev till sand, en bok som jag uppskattar att jag arbetade aktivt med. Vanligtvis stannar författare på samma förlag, men lternativet att köra samma som till första upplagan av Vem tänder stjärnorna? brann ju inne redan två veckor efter releasen av den, då förlaget Corvita som gav ut den boken helt plötsligt visade sig ha gått i konkurs. Mindre roligt, för att uttrycka det försiktigt.

Beskedet om konkursen fick jag faktiskt direkt från Livets Ords Förlag som ringde och frågade om jag i det uppkomna läget var intresserad av att låta dem ta över boken. De tyckte den var bra och ville gärna inleda att samarbete. Tillsammans startade vi då labeln (de flesta större bokförlag har ett antal sådana "labels" för att mer effektivt kunna producera och marknadsföra böcker med olika inriktning) Areopagos utifrån bokens tanke att likt Paulus i Aten finnas med på torget, lyssna till människors frågor och försöka presentera trovärdiga svar. Boken layoutades om till det utseende jag helst velat ha från början, och ett knappt år senare gavs andra, nuvarande upplagan på den labeln.

Det jag var osäker på var om Areopagoslabeln och Livets Ords Förlag hade kapaciteten att göra ett tillräckligt bra förarbete med ett projekt från början. Jag förde lite informella samtal med andra förlag som hade visat intresse för projektet, men några visade för svagt engagemang när det började brännas för att jag skulle vilja prioritera dem, andra föreslog uttryckligen att Areopagos nog skulle passa allra bäst för den här boken.

Utan att gå in på alla diskussioner har jag genomgående fått ett positivt och professionellt bemötande av medarbetarna på Livets Ords Förlag, och de har gensvarat mycket väl på mina tankar kring förarbete och långsiktig plan kring boken. När jag dessutom fick tillgång till den mycket skicklige författaren och tidskriftredaktören Henrik Engholm som redaktör för min bok var saken klar. För några år sedan recenserade jag Engholms otroligt välskrivna bok om pingstväckelsen på Azusa Street, och fick verkligen tvinga mig själv att hålla igen i omdömena för att undvika en eventuell risk att överhylla en författare med koppling till samma förlag som jag själv. Det hade jag inte behövt, någon vecka senare fick samma bok stor hyllning och allra högsta betyget fem fiskar i Dagen. Köp den, du kommer inte att ångra dig.

Engholm har gett väldigt konstruktiv input till min bok. Jag känner mig också väldigt nöjd med layouten på inlagan, och vi håller i skrivande stund på att diskutera oss fram till hur omslaget ska se ut. Sammanfattningsvis är jag såpass mycket ovän med Jante att jag vågar utlova att när Guldet blev till sand senare i vår landar på bokdiskarna i Areopagos namn kommer att bli något riktigt läsvärt!

Om ett tag släpper jag närmare info om mer exakt när och hur releasen sker. Häng kvar, häng med, vinn det verkliga livet.

Ny artikel om den utkastade kristna skolföreningen

Idag skriver jag i nättidningen Liv och Rätt en analys av det underliga agerandet från rektorn och skolverksjuristen som båda missförstått innebörden i begrepp som yttrande-, förenings-, religions- och mötesfrihet. Vet inte om texten är tillgänglig för icke-prenumeranter, annars kan jag varmt rekommendera en prisvärd prenumeration. Vi går även vidare med ytterligare kritisk respons i andra forum, får återkomma om detta om och när dessa går i mål. Men allra viktigast är förstås att denna viktiga symbolfråga får en god fortsättning, allra främst för de skolelever det handlar om.

Imorgon ska jag försöka hinna berätta lite mer bakgrundsinfo om kommande boken Guldet blev till sand. På återseende!

Förbryllad över angrepp på kristen skolgrupp

Såhär i trettonhelgen håller jag på att arbeta med det uppseendeväckande fallet där en rektor förbjudit en kristen skolgrupp att samlas i skolan, och tvingar eleverna utomhus i väder och vind. Visst är det så att lite motstånd stärker. Men det är ett väldigt underligt agerande i ett öppet demokratiskt samhälle. Mer om detta i veckan.

Under veckan och framöver kommer även mer info om Guldet blev till sand. Håller som bäst på att försöka fila fram idé till ett bra omslag, tror jag har hittat en fungerande vinkling där. Oerhört spännande att börja komma till slutpunkt med ett projekt som jag jobbat med så länge. Enda irritationsmomentet är att man plötsligt kommer på sådant som är alltför bra för att inte komma med, men har kommit så långt i layoutarbetet att det börjar bli kört med nya grejer. För ögonblicket känner jag att jag nog måste försöka klämma in Vingar av Mikael Rickfors på något vis...

För den som undrar om jag ämnar byta inriktning på bloggen (avser framöver att byta till en domän i mitt eget namn framöver) så tror jag att fortsättningen kommer att bli ungefär som den här posten. Fortsatt samtidsanalys, ibland inspirerande, ibland reflekterande, ibland försvarande, ibland kritiserande. Oavsett inriktning på aktuell bloggpost vill jag hela tiden försöka följa den devis om försvar för sanning, ödmjukhet och rättfärdighet som jag upplevt en maning att göra till min. På så sätt hoppas jag fortlöpande kunna utmana både mig själv och många andra. Väl mött framöver!

Och boktiteln lyder...

Då kan jag med stor glädje meddela (jodå, några var allt som lyckades gissa rätt utifrån de ledtrådar jag gav härom dagen) att den bok jag släpper under våren kommer att gå under titeln Guldet blev till sand  En välkänd formulering som får illustrera det symptom i vår samtid där livets verkliga skatter devalverats till intet. Det var för övrigt min kära fru som värkte fram titeln under ett ivrigt brottande med det svåra valet att finna en lämplig överskrift för ett så stort arbete som en bok. Knappast någon redaktör kan överträffa en klok hustru!

Huvudtiteln kompletteras av den något långa men förklarande undertiteln Hur vi lät det verkliga livet rinna ur vår händer, och hur vi kan vinna det åter  Jag hoppas och tror att den här boken ska kunna hjälpa många att återfinna och återvinna den skatt som är värd att leva och dö för. Det är ingen blygsam ambition. Men jag har under flera år känt att jag behöver ta mig an den.

I kommande vändor kommer jag att presentera förlag, releasedatum och annan information om boken. Tillsammans ska vi kunna finna guldet igen.

It all begins

Det är flera scener i den Jesusfilm som tidigare alltid brukade sändas i fyra delar varje år i SVT, som har satt sig i mitt minne. En av dem är efter uppståndelsen, när en man i gruppen som utgjorde Jesu fiender - jag minns inte hans namn - ser den tomma graven, och andra i gruppen tänker att det nu definitivt är slut med den här tillfälligt uppflammande sekten. Men manusförfattaren låter mannen inse att den tomma graven kan vara något helt annat, och han säger: "Now it begins. It all begins."

Det är en god tanke inför ett nytt år. Inte bara på nyårsnatten, inte bara nyårsdagen och de närmaste veckorna. Det kan vara något varaktigt nytt vi stiger in i. Varje år, varje tid är en möjlighet att låta evigheten stiga in på allvar och förvandla vår tid här och nu. Jag vill tänka att just nu är en sådan tid.

Imorgon avslöjar jag titeln på nya boken.