... eller är det en tautologi att tala om paradoxala motsägelser...? Nåväl, diskussionen kring sättet att kommunicera på nätet går vidare. DN har en föredömlig artikelserie om Internet igår och idag, med ett talande teveinslag som anknyter till samma tema som min kulturartikel i Dagen i förra veckan (troligen endast åtkomlig för prenumeranter). Vi har uppenbarligen svårt att hantera kombinationen av att slippa bli granskade av överheten, samtidigt som vi gärna viker ut oss själva och våra göranden och låtanden på diverse sociala medier.
Annars var mitt budskap i första hand hur det nya sättet att kortkortkommunicera påverkar oss. Samtidigt finns det hopp. Fick härom dagen nya numnret av tidskriften Filter i brevlådan. För om Twittervärlden försöker dränka världen i 140-teckensnonsens går Filter en annan väg. Vilka nydanande vinklingar, vilken briljans i innehållet, vilka insatta reportage, vilka fiffiga spetsfundigheter. Och framför allt i detta sammanhagn: vilka otroligt lååånga texter. En välkommen motvikt idag 2009, jag blir själv ganska ödmjuk av att läsa så duktiga skribenter. Det enda som saknas i tidskriften är väl ett existentiellt djup. Här hoppas jag en del på den nya kristna kulturtidskriften Theofilos som kommer med sitt första nummer i september. Jag är ombedd att skriva en artikel i premiärnumret och ska ägna närmaste två veckorna åt att försöka få ihop något läsvärt.
Visst är det ändå ganska skönt när en lucka i medievärlden blir fylld. Eller när man hittar något riktigt bra som man tidigare inte visste att man saknade. Mer kvalitetsjournalistik åt folket!
För en gångs skull är vi nog överens. Filter är ett fantastiskt magasin som läses med stor förtjusning. Tycker dock att avsaknaden av "existensiellt djup" är en av de saker som gör den så fantastisk. Det är snarare en observerande journalistisk stil där man inte alltid uppenbart har en tydlig åsikt även om de har haft en del relativt okritiska reportage, t.ex om antroposoferna.
SvaraRadera