Jag småläcker om titel på nya boken

Då har julhelgen förflutit och mat och materia influtit i miljoner svenskars lekamen och vardagsrum. Jodå, här också. Vi försöker hålla konsumismen och frosseriet inom rimliga gränser, men frestelsen till övermått finns ständigt där.

Nåväl, med mellandagarna inför oss och det nya året ytterligare några dagar bort börjar det bli tid att skåda framåt. Jag hoppas att det nya året kommer att kunna bli verkligt givande. Inte då främst för mig själv, utan att jag med ny bok och olika engagemang ska kunna ge något värdefullt vidare till andra av bestående värde till andra människor.

Just givandet är ett av de teman som den kommande boken kommer att sätta fokus på. Efter årsskiftet planerar jag att allt tydligare sätta mitt fokus på budskapet i den nya boken. Jag har släppt titeln till några utvalda, förhoppningsvis lever läsarna av denna blogg i jämbördig ovisshet. Men ni kan få klura lite några dagar till.

Det har fallit sig så att jag håller mig kvar i känd och beprövad modell. Ni ska få några ledtrådar. Än en gång hämtas titeln från följande: känd låttitel, textförfattare - ateist, sångare - homosexuell. (Nå, i båda de senare fallen kanske etiketterna inte har använts ända sedan den aktuella låten släpptes, men idag är det väl så de beskriver sig.) Så frågan är: vad kan jag månne ha på lut den här gången? Svar utlovas på andra sidan årsskiftet!

I denna natt blir världen ny!

Julen är en så fantastisk högtid. Inte reklamavbildningen med allt materiellt överdåd som helgen kan bringa. Allt det där ger mig en kväljande känsla. Men förundran inför den händelse när evigheten tar steget in i tiden och människans tillvaro skiner under dessa dagar igenom i vårt sekulariserade Sverige, och jag tycker det är vackert. Det skedde på så penningfixerade sammanhang som Bingolottos uppesittarkväll, i radios helgprogram eller på julaftonens tevesända konserter. Det är den Stora Berättelsen vi knyter an till. Det är där det bränner till, det är där det blir på riktigt.

Samtidigt var dagens nyhetsrapportering med död och elände över världen knappast en skildring av verklig julefrid. Längtan efter den sanna friden lämnar oss inte, hur gudsfrånvänd vår kultur än blir. Vi behöver lämna hatet och striden och följa herdarna till det stall där hoppet föddes denna natt. Låt mig avsluta med slutraderna på Lundells decemberklassiker som jag tog mig friheten att sjunga på årets skolavslutning. En välsignad jul tillönskas alla!

Var inte rädd för det som är verkligt,
fred och lugn inatt i mänskoland
fred och lugn inatt i mänskoland
fred och lugn inatt i mänskoland

Livets mening ligger i att...

Min artikelserie i Världen Idag enligt upplägget i Vem tänder stjärnorna slutar alltså - precis som i  boken - med frågan om livets mening. Människosläktet ställer sig denna fråga, inte minst idag i den tid och kultur då väldigt många har skaffat allt som går att köpa för pengar, och ändå känner sig otillfredsställda. 

Grundfrågan lyder: Finns det en objektiv mening eller syfte med vår existens, oberoende av vår egen inställning till denna eventuella mening, eller är vår tillvaro helt oplanerad och i avsaknad av syfte eller tanke. Nästa viktiga - men trots allt sekundära - fråga handlar om hur vi bäst skapar mening i själva livet. Låt oss skilja på dessa frågor. Den första är ontologisk, den andra mer praktisk. Låt oss i första hand koncentrera uppmärksamheten på den första, så följer den andra sedan på ett naturligt sätt ur den första. Och i denna hamnar de gudlösa världsbilderna slutligen i det gemensamma svar som de i grunden bär med sig. Jag skriver (för mer djupgående sammanhang rekommenderas papperstidningen eller boken): 

"I frågan om livets mening har ateismen och panteismen till slut flutit ihop till en unisont förkunnad grundsyn: Livet har absolut ingen mening överhuvudtaget. Vi föds, vi lever, vi dör. Antingen en enda gång, eller som ännu ett kapitel i en oändlig serie återfödelser. Men i inget av alternativen har människan något personligt ursprung, eller något uttalat syfte med sitt liv. Det flammar upp, brinner en kort stund och dör sedan bort. Utan att ha betytt någonting i ett större perspektiv.
...

Vad spelar det för roll om Sisyfos visslar en glad melodi eller förbannar sitt grymma öde under tiden han släpar sin sten uppför berget? I slutänden: ingenting. Han är likafullt fjättrad i sin hopplösa situation, och ingen underhållning på vägen kan förändra den. Han finner ingen verklig mening inom sin egen monotona tillvaro, oavsett vad han fyller den med. För att hitta en eventuell mening måste han gå utanför sin egen trånga värld. Han behöver söka sig tillbaka till sitt sanna hem.

...
Den som till slut har funnit sitt rätta hem frågar inte längre efter livets mening. Han eller hon befinner sig ju i själva verket mitt i den. Och det är just dit Gud önskar att vi ska styra våra steg. Att komma hem är inte detsamma som att bara sätta på sig tofflorna, slå sig ner i fåtöljen och slappna av. Närheten till vår kärleksfulle Fader öppnar istället våra ögon och låter oss se vår medmänniska på ett nytt sätt. Fadern driver oss ut att bekämpa det onda, att älska andra människor, göra gott mot dem och bjuda med dem in till den fest som förberetts också för dem."

Visst finns det mål och mening med vår färd. Vi kan sannerligen glädja oss över att det finns ett verkligt syfte med människans tillvaro, givet av Honom som skapat oss. Låt oss alltmer hängivet leva i det syftet.

Sista artikeln idag!

... Men jag är jättetrött efter sista arbetsveckan och lägger ut utdrag ur artikeln imorgon istället. Wiedersehen!

Dan före dan före...

Jag börjar snart gå in för landning inför julhelgen. Sista artikeln i serien - den om livets mening - går på fredag, utdrag kommer här då. Och imorgon torsdag kör vi skolavslutning på Kungsgymnasiet. Tillsammans med rektor har jag skrivit en insändare till lokaltidningen om att här visar sig en av de stora styrkorna hos kristna friskolor, att vi har både rätt och möjlighet att göra den hur kristet präglad vi vill. Får se om de tar in den imorgon.

Själv har jag fått en lite oväntad ingivelse och tänkte låta mitt eget bidrag på julavslutningen utgöras av.... Ulf Lundell. Gissa vad!

Skriver på Newsmill om kristna friskolor idag

Expressen hade i fredags en anmärkningsvärt trångsynt ledare på temat religiösa friskolor, där även kristna friskolor fick sig en stor släng av sleven, trots att det tycks som att det som ledarskribenten egentligen ondgör sig över är muslimska friskolor. Knappast en speciellt liberal inställning det heller, men det hade varit mer hederligt att i så fall skriva det rakt ut.

Jag skriver därför ett genmäle på Newsmill tillsammans med Bo Nyberg som är ordförande i Kristna Friskolerådet. Själv skriver jag i egenskap av ordförande av riksförbundet KLEO - Fria Gymnasister. Våra medlemmar vill bli respekterade för sitt eget val av skola, och har inget intresse av att bli påklistrade de negativa epitet som Expressens ledare vill nedvärdera dem med.

Artikelserie fortsätter: vägen till den sanna lyckan

Idag går så den fjärde delen i artikelserien i Världen Idag om människans stora frågor. Efter att ha brottat sig igenom ondskans problem och det ultimata lidandet - döden - ställs vi inför frälsningsfrågan, eller med mer sekulära ord: Hur når vi den sanna lyckan?

Jag tar upp Internationalens andra vers, som frimodigt förkunnar den religionsfria vägen till lyckans land:
I höjden räddarn vi ej hälsa;
ej gudar, furstar stå oss bi,
nej, själva vilja vi oss frälsa,
och samfälld skall vår räddning bli

Resultatet av kommunismens segertåg över världen blev som bekant ett helt annat, inte avsevärt himmelskt rike. Men vart ska en gudsförnekare då gå? Här följer två kortare utdrag ur artikeltexten.

"Ateister som insett marxismens baksidor fortsätter likväl att förkunna himmelriket på jorden. Humanisterna målar oförtrutet upp en gudlös och upplyst framtid med godhet och lycka till alla. Deras strävan efter en bättre värld är tveklöst lovvärd. Men deras framgångsrecept saknar dessvärre en viktig ingrediens: verklighetsförankring.

En av 1900-talets viktigaste lärdomar är att människan definitivt tycks sakna förmågan att frälsa sig själv. Visionen om det religionsfria lyckoriket skjuts alltid upp, paradiset ligger alltid bakom nästa hörn. Alister McGrath skriver: 'Visionen må leva kvar hos vissa, men icke desto mindre befinner den sig mitt i ett landskap som täckts av spillrorna efter dess misslyckanden.'
...

Så länge människan saknar gemenskap med sin Skapare är hon också otillfredsställd. Här konkurrerar de olika religionerna med sina respektive erbjudanden om den bästa frälsningsvägen. Jesus från Nasaret avstod från att gå in i denna batalj. Istället valde han att i sin död och uppståndelse själv gå i förväg och bygga upp den bro mellan Gud och människa som vi själva raserat.

 
Ateismen och panteismen börjar i människans tro på en bättre värld, men de slutar båda i hopplöshet. Om Jesus å andra sidan var och är den han sade sig vara, då är försoningsverket fullbordat. Jesus har i så fall gett oss hoppet tillbaka. Han har öppnat dörren till gemenskap med Gud och med varandra. Han har gett oss det verkliga livet."

Ny artikel om läget i Egypten idag

Jag har råkat ramla in i en rätt produktiv period just nu. Sista veckorna har jag med intresse försökt följa utvecklingen i Egypten, som ju kan vara en dominobricka som kan vända arabvärldens folkrikaste nation, och troligen även ytterligare länder i en klart oroväckande riktning. Förhoppningarna finns fortfarande att riktningen kan bli positiv, men varningsklockorna ringer onekligen starkare än jubelropen just nu.

Jag utvecklar ämnet i en artikel i nättidningen Liv och Rätt idag med rubriken "Vad vill Mursi?" - en fråga som inte är alldeles lätt att besvara. Kanske inte ens för honom själv. Kan för övrigt varmt rekommendera en nätprenumeration av tidningen, den har generellt en imponerande hög journalistisk nivå (mina egna alster oräknade i omdömet) och ger ofta värdefulla fördjupningar i angelägna ämnen.

Ny artikel - Idag: Död

Idag går så min tredje artikel i den Vem tänder stjärnorna-inriktade serien om människans stora existentiella frågor på kultursidan i Världen Idag. Ämnet idag är döden, världsbildernas inställning till döden och vad som väntar på andra sidan. Här följer några kortare utdrag. För den som vill diskutera innehållet, minns att utdragen är just utdrag. För att få bättre koll på sammanhanget rekommenderas att läsa artikeln i sin helhet i papperstidningen, alternativt skaffa hela boken.

"...Ändå visar sig de flesta ateister ha en betydligt mer komplex syn på döden än deras världsbild egentligen tillåter. Bakom denna strikt materiella yta syns ändå ett förbluffande levande hopp om en fortsättning. Många dödsrunor beskriver hur uttalade gudsförnekare nu ”ler i sin himmel”, trots att ingen av dem trott på vare sig Gud eller himmel. Dessa ord uttrycker att djupt inne i oss alla finns en röst som säger att döden trots allt inte är slutet. 
...
Nej, vi upplever vår tillvaro i enlighet med nyckelfrasen i filmen Gladiator: ”Det vi gör i livet, ger återklang i evighet”. Ateismens svar håller inte att möta liv och död med. Apologeten Ravi Zacharias skriver:

”Efter att ha dödat Gud står ateisten utan orsak till sin existens, utan moral att ta till sig, utan mening med livet, och utan hopp bortom graven. Det är betecknande hur frånvaron av framtidshopp har en enorm förmåga att sträcka sig in i nuet och till slut förgöra livets konstruktion, precis som termiter skulle göra med ett gigantiskt byggnadsverk i trä.”
...
Insikten att döden inte är slutet bekräftas allra främst av Jesu uppståndelse. Händelserna den där påsken kring år 30 har ingen annan trovärdig förklaring än att Jesus uppväcktes från de döda, och att han därmed öppnat dörren till ett evigt liv med honom. De ord som aposteln Johannes fick höra från den uppståndne Herren var inte bara riktade till honom personligen, utan gäller alla människor i alla tider: 'Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket.'"