Julen är en så fantastisk högtid. Inte reklamavbildningen med allt materiellt överdåd som helgen kan bringa. Allt det där ger mig en kväljande känsla. Men förundran inför den händelse när evigheten tar steget in i tiden och människans tillvaro skiner under dessa dagar igenom i vårt sekulariserade Sverige, och jag tycker det är vackert. Det skedde på så penningfixerade sammanhang som Bingolottos uppesittarkväll, i radios helgprogram eller på julaftonens tevesända konserter. Det är den Stora Berättelsen vi knyter an till. Det är där det bränner till, det är där det blir på riktigt.
Samtidigt var dagens nyhetsrapportering med död och elände över världen knappast en skildring av verklig julefrid. Längtan efter den sanna friden lämnar oss inte, hur gudsfrånvänd vår kultur än blir. Vi behöver lämna hatet och striden och följa herdarna till det stall där hoppet föddes denna natt. Låt mig avsluta med slutraderna på Lundells decemberklassiker som jag tog mig friheten att sjunga på årets skolavslutning. En välsignad jul tillönskas alla!
Var inte rädd för det som är verkligt,
fred och lugn inatt i mänskoland
fred och lugn inatt i mänskoland
fred och lugn inatt i mänskoland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar