Livets mening ligger i att...

Min artikelserie i Världen Idag enligt upplägget i Vem tänder stjärnorna slutar alltså - precis som i  boken - med frågan om livets mening. Människosläktet ställer sig denna fråga, inte minst idag i den tid och kultur då väldigt många har skaffat allt som går att köpa för pengar, och ändå känner sig otillfredsställda. 

Grundfrågan lyder: Finns det en objektiv mening eller syfte med vår existens, oberoende av vår egen inställning till denna eventuella mening, eller är vår tillvaro helt oplanerad och i avsaknad av syfte eller tanke. Nästa viktiga - men trots allt sekundära - fråga handlar om hur vi bäst skapar mening i själva livet. Låt oss skilja på dessa frågor. Den första är ontologisk, den andra mer praktisk. Låt oss i första hand koncentrera uppmärksamheten på den första, så följer den andra sedan på ett naturligt sätt ur den första. Och i denna hamnar de gudlösa världsbilderna slutligen i det gemensamma svar som de i grunden bär med sig. Jag skriver (för mer djupgående sammanhang rekommenderas papperstidningen eller boken): 

"I frågan om livets mening har ateismen och panteismen till slut flutit ihop till en unisont förkunnad grundsyn: Livet har absolut ingen mening överhuvudtaget. Vi föds, vi lever, vi dör. Antingen en enda gång, eller som ännu ett kapitel i en oändlig serie återfödelser. Men i inget av alternativen har människan något personligt ursprung, eller något uttalat syfte med sitt liv. Det flammar upp, brinner en kort stund och dör sedan bort. Utan att ha betytt någonting i ett större perspektiv.
...

Vad spelar det för roll om Sisyfos visslar en glad melodi eller förbannar sitt grymma öde under tiden han släpar sin sten uppför berget? I slutänden: ingenting. Han är likafullt fjättrad i sin hopplösa situation, och ingen underhållning på vägen kan förändra den. Han finner ingen verklig mening inom sin egen monotona tillvaro, oavsett vad han fyller den med. För att hitta en eventuell mening måste han gå utanför sin egen trånga värld. Han behöver söka sig tillbaka till sitt sanna hem.

...
Den som till slut har funnit sitt rätta hem frågar inte längre efter livets mening. Han eller hon befinner sig ju i själva verket mitt i den. Och det är just dit Gud önskar att vi ska styra våra steg. Att komma hem är inte detsamma som att bara sätta på sig tofflorna, slå sig ner i fåtöljen och slappna av. Närheten till vår kärleksfulle Fader öppnar istället våra ögon och låter oss se vår medmänniska på ett nytt sätt. Fadern driver oss ut att bekämpa det onda, att älska andra människor, göra gott mot dem och bjuda med dem in till den fest som förberetts också för dem."

Visst finns det mål och mening med vår färd. Vi kan sannerligen glädja oss över att det finns ett verkligt syfte med människans tillvaro, givet av Honom som skapat oss. Låt oss alltmer hängivet leva i det syftet.