Jag håller på med en lite längre recension av John Lennox "Guds dödgrävare" för tidskriften Theofilos, och sitter här och tittar igenom Apologias debatt mellan honom och Christer Sturmark, med Stefan Gustavsson som Lennox sidekick (det är inte vanhedrande att kalla Stefan så i det här fallet va?) och fascineras såhär en bit in i debatten av två saker.
Först: som engelsklärare blir man lite förfärad över vilket anmärkningsvärt svagt engelskt uttal som vissa världsvana personer har, tänker främst på Sturmarks sidekick, fysikprofessor Ulf Danielsson. Men vi får väl vänja oss om Mona Sahlin skulle råka bli statsminister. Ruskigt uttal där...
Nåväl, jag får väl erkänna att det ändå är en petitess i sammanhanget, även om jag undervisar i engelska på gymnasiet. Mer noterbart är hur svårt ateisterna har att ge en trovärdig respons på Lennox huvudargument, som han trots dess synbara simpelhet trummar in gång på gång i tal och skrift: att en naturalistisk världsbild underminerar själva det förnuft som ateisterna vill luta sig mot. För om hjärnan bara är en samling atomer som uppstått som resultatet av slump och naturligt urval, varför ska vi då lita på någonting som den säger?
Kanske kommer det ett bättre svarsförsök senare i debatten, men precis som i Lennox debatt med Richard Dawkins verkar de ha klara svårigheter att presentera ett hållbart svar på den invändningen mot naturalismen. Säger en hel del, eller hur?
Näe, det hände inte mycket på den fronten. Utvecklingen i debatten bestod mest i att Lennox sjönk bekvämt allt djupare ner i sin fåtölj, medan Sturmarks bästa svar på invändningen var att "Det där är en filosofisk fråga för sena kvällar.... Man måste ha rödvin också..." Är det sånt man kallar walk over?
SvaraRaderaÄr inte svaret uppenbart? Evolutionen har gynnat utvecklingen av hjärnor som på ett tillförlitligt sätt tolkar omvärlden. De hjärnor som trodde att en kobra var en kolastång överlevde inte länge.
SvaraRaderaPekka det kanske stämmer i fallet kobra är inte en kolastång men när det gäller att dra slutsatser om Gud, Universum och liknande så blir det mycket knepigare och varför skall vi lita vår gärna om den nu bara är en följd av slump och blinda naturalistiska faktorer. Det är ju inte alls säkert att våra atomer i gärnan ger oss sanningen om vår tillvaro, de råkar bara vara arrangerade på ett för oss gynnsamt sätt.
SvaraRaderaFilosofen Alvin Plantinga har utvecklat detta argument rätt så ordentligt. Om du går in på www.closertotruth.com så finns det en intervju med honom och för övrigt en hel hög med ateister och teister av olika slag.
Skall man eller skall man inte tacka Gud för s.k. nyatiesterna,"presidenten" för sydstatsbaptisterna Albert Mohler presenterar på sin www något intressant även för oss svenskar. Snart har väl någon i Humanisterna snappat upp´et och kommer då att lansera detta även i Sverige .....!?
SvaraRadera“God is a personification of one or more deeply significant dimensions of reality.” verkar vara det nya.
http://www.albertmohler.com/2010/08/10/thank-god-for-the-new-atheists/
Så till sak:
SvaraRadera"För om hjärnan bara är en samling atomer som uppstått som resultatet av slump och naturligt urval, varför ska vi då lita på någonting som den säger?"
...är en intressant fråga men i sig inte ett argument för eller emot en Skapares existens.
Poetiskt kan vi säga att vi låter hjärtat tala, men i praktiken är vi nog alla överens om att tankar och medvetandet sitter i hjärnan. Hjärnan är, och här hoppas jag att vi är överens, inte "bara en samling atomer", vilken som helst. Den är en fantastiskt ordnad konstruktion.
Oavsett anledningen till att atomerna satts samman så finurligt kan frågan "varför ska vi lita på vad den säger?" ställas. Bibeln har en förklaring till hur atomerna i hjärnan har ordnats, vetenskapen en annan, asatron en tredje osv. Frågan är inte av nödvändighet kopplad till den ena eller andra förklaringen. Det går därför inte att koppla den till en teori för att förkasta en annan utan relevant bevisföring, eller definiera mer utförligt och konkret vad frågan egentligen innebär.
P.S. Jag förlåter dig den inte så ödmjuka rubriksättningen. D.S.