Vi börjar vakna till liv igen...

Det märks att det är första måndagen i augusti idag, Sverige och debatten börjar vakna till så sakteliga. Själv tänkte jag åka och jobba några timmar imorgon innan vi kör igång på allvar med Kungsgymnasiet nästa vecka i för oss nya men väl instuderade lokaler i Kortebo. Mycket av tidigare arv vi behöver ta tillvara, mycket nytt som behöver göras.

På debattfronten läser jag ett mycket viktigt och personligt debattinlägg i Expressen idag av den handikappade mannen Andryan Linden, som skriver:
"Ska handikappade få finnas? Eller finnas men inte synas? För det är ju den naturliga utvecklingen. Historien visar tydligt hur duktig den civiliserade världen har varit på att gömma undan oss handikappade på institutioner - lobotomera, sterilisera och i dag selektivt abortera oss." Säg det igen. Säg det igen. Säg det igen. Tills makthavarna lyssnar. Tills de förstår. Studera gärna min skrift Ecce Homo för en djupare analys i frågan.

I boktältet på Europakonferensen såg jag Göran Skytte ta kort på högarna med sina egna böcker (det gjorde inte jag, kanske man borde?). De gick åt i hygglig takt. Fast allra framgångsrikast var nog Yassir Arafats chufför Tass Saada, vars signeringskö var så lång att den stundtals inte fick plats i tältet. När hans kö började tunna ut lite var det min tur. Låt oss säga att min kö var något kortare... Men några var det som köpte, och att hamna i skuggan av någon annan är alltid välgörande för egot. Jo, Skytte skulle jag återkomma till - även han har ett inlägg i SvD om den helt snedvridna tolerans som Pride-folket ropar på, men är så hjärtinnerligen usla på att visa dem som vill resa frågetecken för deras ideologi eller uttryckssätt.

Så det känns som att debatten börjar vakna till liv här. Sju veckor kvar till valet. Det lär inte bli lugnare.