lördag 28 augusti 2010

Vem är jag?


Ja, det är just frågan. Jag ger ju ett försök till presentation här till höger, i något slags prioriteringsordning som jag kan stå för. Det var dock länge sedan som någon ställde frågan rakt ut till mig. Men i går hände det.

Jag påbörjade filosofikursen för årets treor på Kungsgymnasiet, och som jag brukar lät jag dem börja att fundera över frågan "Vem är du?" i cirka en kvart och sedan ge möjlighet till fullständigt valfri form av redovisning. Som vanligt vitt skilda typer av svar, några mer, några mindre genomtänkta. Nästan alla dock på något sätt tänkvärda.

Men sen gav de osnytna slynglarna sig till att bolla tillbaka frågan till magistern! "Och vem är du själv då?" Generellt brukar jag i en sådan här kurs undvika att direkt uttrycka mina personliga/privata ståndpunkter. Men visst, eftersom ungdomarna nu inte behagade ge sig...

Så det blev på stående fot något i stil med: Jag är en människa, skapad till Guds avbild, älskad och värdefull, med syftet att älska och göra gott mot mina medmänniskor och förvalta det pund, de förmågor som Gud gett mig ansvaret för.

Jodå, det finns miljoner sätt att ge en mer genomtänkt presentation av mig/sig själv, både ur kristen och ur allmänmänsklig synvinkel. Men något sådant här blev det. Framstår kanske vid första anblicken som något katigt. "Jag är värdefull jag , hej och hå..." Men jag tycker att vi i Jantelagens rike behöver våga lyfta fram oss själva som värdefulla, begåvade. Det vill säga: acceptera att Gud verkligen velat och givit något gott med just mig. "Älska din nästa som dig själv." Ett av Bibelns allra högst ställda moraliska mål. Som självfallet blir väldigt fattigt så länge vi inte vågar älska och acceptera oss själva.

Kanske skulle någon vilja ändra något, lägga till något som framstår omistligt i en kort presentation. Alla tankar är välkomna. Privat tänkta eller delade på blogg. För du som läser här - vem är du själv?

6 kommentarer:

  1. Apråpå, enligt din lyckade sopkupp Per, i torsdags och som du skrivit om. Jag kommenterade detta i lördags kväll. Men det passade tydligen inte eftersom du nu Per censurerat bort inlägget! Jag tycker det är viktigt för läsarna att veta detta! Vad det handlade om var de efterdyningar som blev efter Smålandstidningens reportage när ledande KD politiker ringde mig och meddelade att jag varit oseriös! En ilsken röst meddelade detta och sedan mötte jag sura KD politiker i valstugan. Vi som lovat varandra att vi måste ha lite kul i politiken. Vem är du Per? Vilken demokratisyn har du? Tål du inte att jag skriver hur det gick till eftersom det inte passar dina syften!

    Ynkligt!

    en s-märkt kommunstyrelseordförande

    SvaraRadera
  2. Återigen.

    Ursäkta, du hade inte tagit bort det. Tydligen var jag för snabb! Bortse från det inlägg jag skrev 9.34.

    Men det är väl för att demokratiska rättigheter är väldigt viktiga för mig och det gorde mig så upprörd.

    SvaraRadera
  3. Sten-Åke Granberg30 augusti 2010 kl. 20:25

    Ödmjukhet är kanske en egenskap man hoppas att andra kan se hos en själv. Om man presenterar sig själv som ödmjuk finns det en risk att det kan klinga lite fel

    SvaraRadera
  4. Goddag Bosse - trevligt att även du hittat hit. Finns förstås mer att säga i sakfrågan, men det tar vi lämpligen i lokalpressen eller annat lämligt forum. Ödmjukhet är en god dygd. Låt oss sträva ditåt tillsammans.

    SvaraRadera
  5. Tänk vad en soppåse kan åstadkomma, grattis till att Du hamnat i den lilla kommunens (stora) hetluft. Många ledamöter är okända även efter 20 år och drömmer inget hellre än om att få massmedialt utrymme. Du har ju fått utan ansträngning alldeles gratis, grattis !!
    Meningsskiljaktigheter är inget vi vare sig bör eller kan undvika.
    Lycka till i Ditt fortsatta politiska uppdrag, vsd månne det bli av detta........??

    R.Ö.

    SvaraRadera
  6. Sten-Åke, Jesus presenterar sej själv som ödmjuk ;o). Vad var det Muhammed Ali sa: "Det är inte lätt att vara ödmjuk när man är så stor som jag." Dråpligt nog tror jag faktiskt att både Jesus och sossen ändå kan vara ödmjuka - det finns en falsk ödmjukhet som excellerar i syndighet - och att sossen faktiskt bad om ursäkt bådar gott!

    SvaraRadera