Mitt livs kanske mest givande intervju idag

Jag har under hela min bana som frilansskribent försökt plocka upp uppslag, personer, händelser som på något vis kan bli en inspiration för läsaren. Ge hopp, ödmjukhet och engagemang att bygga Guds rike och förändra världen lite grann till det bättre.

Jag har konsekvent undvikit att ta upp trådar som handlar om person X som är oense med person Y. Inte så att konflikter inte ska skildras i pressen. Där de påverkar många bör de belysas på ett sakligt sätt. Jag har dock inte upplevt det vara min kallelse. Jag minns när jag täckte Europakonferensen för Dagen för (jag tror det var) tre år sedan. Ulf Ekman gjorde i sin avslutningspredikan en ganska skarp markering mot den överdrivna nådesförkunnelsen som förekom inte minst i trosrörelsen. Jag såg mig nödgad att skildra predikans innehåll, men när nyhetschefen frågade om jag ville skriva en förklarande kommentar om den teologiska schismen avstod jag. Dels just för det jag skrivit ovan, men också för att själva fokus i min övriga bevakning handlade om just det motsatta, där jag bland annat intervjuade ledaren för världens karismatiska katoliker som nu besökte ett helt annat sammanhang.

Det finns så många som skriver ett oräkneligt antal tecken om kristna som är oense med andra kristna. Uppslagen är många och det är alltid lätt att med sådana uppslag få många läsare. Men jag tror att det finns betydligt bättre sätt att använda våra skriftliga förmågor. Det finns så mycket mer positiva saker att lyfta upp och inspirera varandra med.

Jag har under senaste två åren dragit ner bit för bit på mitt skrivande av nyhetsartiklar i takt med att mitt engagemang som samhällsdebattör har ökat, och beroende på vilka uppdrag som jag kommer att gå vidare in i framöver det är troligt att jag helt kommer att upphöra med skrivandet av denna typ av artiklar. Jag avser dock att hålla mig kvar inom kultursfären, och inom det temat har jag idag gjort en av mitt livs kanske mest givande intervjuer. (Vem jag besökte får förbli hemligt ytterligare en kort tid.)

Temat gällde en av frikyrkohistoriens mest plågsamma konflikter, där både jag och intervjupersonen snart hittade ett gemensamt synsätt att det nu är tid att sätta den troligtvis allra sista punkten i konflikten i fråga. Den intervjuade uttryckte också en tydlig tacksamhet över möjligheten att få tala till punkt och få fram det budskap och den känsla som den var mån om att förmedla. Vederbörande hade varit med om en annan intervju för något år sedan, där intervjuaren hade varit alltför påstridig och skapat en aggressiv känsla som stängde in hela det positiva budskap som ville ut. Och det kändes såväl professionellt som personligt gott att få känna att det möte vi hade idag kändes klart mer tillfredsställande även för den intervjuade.

Resultatet av dagens möte är tänkt att kunna läsas i Dagen inom några veckor. Jag hoppas och tror att det ska kunna beröra många läsare på ett positivt och läkande sätt. Håll ögonen öppna!