Jag håller på att läsa memoarer här - Ulf Ekmans sådana. Har ännu inte hunnit igenom hela boken, men den ger en klart givande bild av bakgrunden till en av de viktigare rörelserna i svensk kristenhet.
Framförallt tycker jag att Ulfs skildring av sin omvändelse är väldigt intressant, inte bara den dag när det skedde, utan framförallt vägen dit. Han beskriver väldigt målande hur han var del i det engagemang som trots allt var ett positivt drag i det sena 1960-talet, där man fördjupade sig i politiska och filosofiska ismer för att försöka förändra världen och finna sanningen. Där fanns ett ärligt sökande drag som tyvärr i mycket har gått förlorat i 2000-talets konsumismsamhälle.
Skildringen av den här inre resan känns både personlig och trovärdig. Steg för steg skildrar Ulf Ekman hur han i 19-20-årsåldern kommer till allt större insikt i att han kunde få förlåtelse för sina synder, och att han som vänsterinriktad musik- och filosofiflummare fann detta budskap oerhört attraktivt. Något som kanske är värt att tänka på i dagens det-finns-ingen-synd-teologi. Lösningen ligger inte i att förkunna att det inte är något fel på världen och på oss. Den består i att sätta fingret på var felet ligger, och presentera det glada budskapet att sann frihet är möjlig. Det befriade då, det kan göra samma sak idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar