Såhär svarade vi på attackerna på kristna hjälporganisationer

Utan att ha lusläst varje JönköpingsPosten under den gångna veckan verkar det på mer frekventa läsare som att vårt svar på tidningens besynnerliga angrepp på andakter hos kristna hjälporganisationer inte kommit in. Det rapporteras dock ha kommit andra bra svar, vilket förstås inte är att undra på när de nu bestämde sig för att dundra på.

Kanske har JP tagit för vana att inte ta in insändare/debattartiklar som kritiserar tidningens journalistiska val. Jag och min fru skrev en kritisk replik för några år sedan när tidningen hade ett helt förvridet reportage om en prostituerad som menade att hon tyckte att hennes "jobb" var det bästa man kunde ha. "Sexdriften driver mig" vill jag minnas att ett av citaten var. Man behöver inte ha arbetat speciellt nära människor som hamnat i ett sådant livsmönster för att inse att den glättiga bild som lyftes fram bör ligga ganska långt från den verkliga, mer tragiska. Framför allt bör en vettig journalist möta sådana påståenden med kritiska eller problematiserande motfrågor.

Kritiken av JP:s egen journalistik tycks alltså ha en tendens att sorteras bort. Här är texten som jag och två vänner från Svenska Evangeliska Alliansen skrev i det aktuella ämnet:

Jaga verkliga bovar istället för Erikshjälpen

Den som läste sin JP i fredags och lördags kunde tro sig förflyttad till 80-talets öststatskommunism. Likt Pravda "avslöjas" att Erikshjälpen och Frälsningsarmén inleder sina arbetsdagar med en kort andakt, där personalen frivilligt får delta.

För att lyckas med konststycket att förvandla dessa fullständigt normala inslag i varje kristen eller annan religiöst driven verksamhet till skumrask tar tidningen hjälp av Peter Persson i Stockholm och två ateistiska representanter som ogillar andakterna. Allra sist i fredagsartikeln får en mer nykter syn komma till tals. Peter Jutterström, ordförande i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden konstaterar där att Erikshjälpens bönestund är frivillig och därmed helt okontroversiell.

Många av oss troende har jobbiga upplevelser från olika arbetsplatser där vi har behövt möta handlingar och ord som har hånat eller kränkt vår djupaste trosövertygelse. Vi har svalt det, sagt ifrån eller gått vidare. Att leva i ett öppet samhälle innebär att ständigt möta andra övertygelser än den egna. Nya möten kan också leda till nya tankar och berikande insikter. Som ateisten på Erikshjälpen: "Men visst, en del kände sig helade och friska efter bönen."

Massmedia har ett större uppdrag än att skandalisera och jaga kristna
välgörenhetsorganisationer. Den som känner Erikshjälpen och Frälsningsarmén vet att bön och övertygelse är själva drivkraften i den välgörande verksamhet som världen är i så stort behov av. Eller är det rentav så att den självutnämnda svenska åsiktseliten i själva verket önskar ett samhälle utan kristna välgörare som Ria, Stadsmissionen, Frälsningsarmén och Erikshjälpen? Ett sådant samhälle kan självfallet
tvingas fram med hårda nypor. Men det skulle bli ett väldigt mycket kallare samhälle.

Peter Perssons hätska utfall, där han beskriver det som "direkt avskyvärt" med andakter på en kristen arbetsplats, visar att han fullständigt förlorat kontakten med verkligheten. Sådana ord vore lämpligare att använda om de platser där Erikshjälpen och Frälsningsarmén går in och hjälper fattiga, sjuka och sargade människor till ett värdigt liv. Vill Peter Persson titta dessa upprättade människor i ögonen och upprepa sina ord?

Ett gott råd till massmedia: Avslöja verkliga illgärningar hos samhällets verkliga bovar istället för att försöka skrapa fram påhittade brott hos dess välgörare och stöttepelare.